Ständigt detta väder.

Det klarnar upp.

Knappt att solen orkar ta sig västerut när den ska lägga sig.

Det är svårt att inte tala om vädret när vi är i stugan. Växlingarna blir så påtagliga och vi märker av dem direkt. Igår natt till exempel var det femton grader kallt utomhus och femton grader varmt inne i stugan. Automatsäkringen som styr hälften av våra element hade lösts ut under natten. Den gör det ibland och ingen förstår varför. Vi klev upp, klädde på oss ordentligt och gjorde upp en brasa. Åt en ägg- och baconfrukost i skenet av ett silverblått gryningsljus, ett ljus som vi aldrig ser hemma i stan. Solnedgången senare på dagen var lika magisk den. Det har med horisonten att göra. att vi har tillgång till så mycket himmel här ute.
När jag klev upp i morse hade det snöat lite under natten. Inga stjärnor och ingen måne och ett gryningsljus av det grå slaget. Vackert men på ett annat sätt än igår. Automatsäkringen hade inte lösts ut och nästippen var varm. Men vi tände en brasa ändå. Brasor hör vintern och stugan till.

Jag skriver igen och jag har roligt trots att berättelsen om Louise och Carina inte alltid är munter. Men humorn finns också i det mörka, jag kan helt enkelt inte hålla mig till en enda sinnesstämning.
Just nu flödar inspirationen, precis som jag visste att den skulle göra bara jag fick vara ledig några dagar och slapp ägna varje vaken stund åt att tänka på jobbet. Dessutom läser jag. Vissa författare kan inte läsa samtidigt som de skriver men det kan och behöver jag.
I morgon är det nyårsafton och vi ska fira den i stan. Men vi kommer tillbaka till stugan, än är inte mitt jullov slut.