lördag 28 januari 2017

Identitet


Vid vår del av sundet är det isfritt igen vilket vi tackar för. Vintern är lättare att uthärda när jag slipper isen. Även om våra helger i stugan är underbara oavsett väder och årstid och även om jag tycker att denna vinter inte alls är lika plågsam som annars, är det trots allt så att svensk vinter inte står högt i kurs hos mig.
Jag läste någonstans, någon gång, att de fem första åren av våra liv präglar oss för all framtid. I så fall är jag superpräglad av just sol och värme eftersom jag bodde i Sénégal tills jag fyllde  sju. Mamma, däremot, älskade vintern. Drömde om snötäckta vidder när hettan var som värst och längtade sig sjuk efter Sverige. Men inte ens efter att vi flyttade tillbaka till Frankrike, ett land hon älskade, slutade hon att längta hem. Till Hälsingeskogarna, till glesbefolkade trakter, till allemansrätten och friheten. Under alla sina utlandsår kände hon sig som en udda fågel. Och sedan, när hon väl flyttat hem till Sverige igen, hände det att hon längtade tillbaka till Frankrike.
Jag tänker mycket på idenditet just nu. Var kommer jag ifrån och var hör jag hemma? Jag snuddade vid frågan igår när jag deltog i Författardagen 2017, inbjuden av Författarcentrum, för att prata om mig och mina böcker. Jag passade på att lyssna på några av de andra författarna och berördes starkt av Negra Efendric, flykting från forna Jugoslavien och numera journalist på Svenska Dagbladet, som berättade om sin bok "Jag var precis som du".
Jag skulle älska att hålla ett författarsamtal med henne. Kanske något för höstens program?

1 kommentar:

Åsa Hellberg sa...

Vad lätt man har det som är född här. Jag tänker ofta på det.