Både T och jag har skaffat appen Lifesum för att hålla koll på hur mycket kalorier vi stoppar i oss. Jag skrev om det i ett tidigare inlägg. Eller snarare var det så att jag började med Lifesum och att T blev så inspirerad att han tog efter.
Hur har det då gått för oss? Har den smygande viktuppgången stoppats? Faktiskt. Och inte bara det. T har gått ner 1,1 kilo på sju dagar och jag 1,4 på nio.
Om jag varit hungrig? Dag 1 var jag det. Eller snarare sugen. Men suget försvann när jag drack isvatten. För det har jag också lärt mig – att jag dricker för lite vatten.
Hungrig när jag lämnar matbordet är jag alltså inte och jag äter i stort sett samma mat som tidigare. Bara mindre portioner. Men framför allt har jag insett vilken betydelse promenader har för förbränningen. Skulle jag exempelvis vilja mumsa i mig en semla motsvarar det för mig en timmes powerwalk.
Intressant också är att se hur mycket energi ens kropp behöver per dygn i viloläge jämfört med när man rör på sig. Det finns ett antal ställen på nätet som hjälper en att räkna ut det och som förklarar hur det hela hänger ihop. Kaloriguiden är ett av dem, tidningen MåBra ett annat.
Sedan kan man roa sig med att kolla upp hur många kalorier som en vanlig pizza (capricciosa) innehåller ...
Egentligen är det sinnesjukt att vissa delar av världen svälter medan andra (hela västvärlden) är nära att äta ihjäl sig. Att jag ägnar tid åt att räkna ut hur mycket mindre jag måste äta för att må bra medan andra inte ens har mat för dagen. Det gör mig lätt illamående faktiskt. Just nu riskerar över 20 miljoner människor att drabbas av svält i flera länder söder om Sahara och i Jemen. Under året beräknas 70 miljoner människor i över 45 länder att vara i akut behov av matbistånd. I vissa delar av Sydsudan är svälten redan ett faktum.
Idag är det jag som swishar över pengar till Hungerhjälpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar