... i en faslig fart och jag begriper inte vart de tar vägen. För det är inte så att jag, nu när jag inte längre är anställd, unnar mig långa sovmorgnar. Inte alls. Jag är en morgonpigg typ och kliver upp vid sextiden, tidigare ändå om T ska in till stan och jobba och jag vill äta frukost tillsammans med honom. Vilket jag vill eftersom han är ett sånt trevligt frukostsällskap.
Så – vad gör jag hela dagarna? Skriver. Administrerar. Åker in till Stockholm pga av diverse ärenden. Läser. Researchar.
Jobbar, med andra ord. Men arbetstakten är inte lika hysterisk som i mitt gamla liv. Jag hinner både andas och tänka.
Blommorna på balkongen är stendöda och har så varit länge och jag borde städa bort dem men jag har inte haft tid.
I morgon åker vi ner till Linköping över helgen för att umgås med mina älskade ungar. Sen är den helgen över.
Men nästa vecka har jag inte en enda Stockholmsdag inplanerad, inga måsten förutom att skriva. Då ska allt det döda på balkongen rensas bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar