tisdag 14 augusti 2018

Nej,vi ångrar oss inte.

För många i Sverige är det nu dags att vinka farväl till årets sommarsemester, lämna barfotalivet och återvända till vardagen. Här i Frankrike dröjer det ytterligare tre veckor innan skolorna börjar igen – byn är fortfarande full av sommargäster.

För egen del går livet sin gilla gång. Innan jag bestämde mig för att hoppa av ekorrhjulet, funderade jag en hel del på hur det skulle kännas att inte längre ingå i de anställdas gemenskap. Skulle jag känna mig utanför, skulle jag få tråkigt? Skulle det överhuvudtaget bli någonting vettigt gjort när piskan inte ven över ryggen längre? Till slut kom jag fram till att det mesta ändå skulle bli som vanligt – T arbetade ju och även om han inte tyckte att jobbet var vidare roligt, hade han inga planer på att sluta. Vi skulle sitta stilla i båten några år till.
Så blev det inte.
I och med att T erbjöds ett generöst avgångsvederlag förändrades förutsättningarna och vi bestämde oss för att hoppa redan nu.

Vi sålde stugan och båten och nu är det dags att göra sig av med lägenheten också. Senare i höst ska min enskilda firma avvecklas. Efter det har varken T eller jag kvar någon väsentlig anknytning till Sverige, och kan därmed ansöka om att skattskriva oss i Frankrike istället, vilket i sin tur innebär att vi måste lära oss en massa om franska lagar och förordningar, kontakta Frankrikes motsvarighet till Försäkringskassan och Skatteverket, registrera om bilen och en massa annat. T ska dessutom lära sig franska.

En del tycker vi är knasiga. Vänta tills vintern kommer, säger de. Riktigt lika trevligt är det inte att bo i en liten skitby vid världens ände när regnet piskar och butiker och restauranger har stängt. Då, om inte förr, kommer ni att längta tillbaka.

Jag tänker som så att den som lever får se. Just nu mår vi oförskämt bra och ångrar inte för ett ögonblick att vi vågade språnget. Tvärtom nyper vi oss i armen dagligen.

8 kommentarer:

Evas blogg sa...

Det låter helt fantastiskt. Jag önskar er all lycka till!

Efwa - Medea sa...

Ni kommer aldrig att ångra er! Vi har bott i Arles i snart 10 år och älskar även vinterns ljus. Sådan skillnad mot Sveriges vintermörker. Att solen dessutom är varm även på vinter är ljuvligt så jag är helt övertygad om att de regn ni får på er i vinter inte alls kommer att få er att längta tillbaka till Sverige.

Annika Estassy Lovén sa...

Tack, Efwa, precis så tror jag det blir även för oss. Grattis till 10 år i fina Arles!

Åsa Hellberg sa...

Jag tycker alltihop låter hur härligt som helst! Fri. Det är en vidunderlig känsla!

Tina Jonsson sa...

Hej , har just hittat din blogg och önskar er välkomna till Frankrike. Har läst alla dina böcker och just avslutat din senaste. När kommer nästa ? Mvh Tina

Annika Estassy Lovén sa...

Frihet är den största av lyx, tycker jag!
Tina - vad roligt att du hör av dig! Och tack för välkomnandet. Om allting går som det är tänkt släpps boken om ca 1 år. Håll tummarna för det!

Tina Jonsson sa...

Tack för ditt svar. Ser fram emot nästa bok :-) Jag undrar om du kan rekommendera någon fransk författare/som håller din stil.Jag vill gärna läsa fler böcker på franska och i denna genren. Otroligt glad om du kan ge mig tips. Tack på förhand. Mvh Tina

Annika Estassy Lovén sa...

Har du läst Anna Gavalda? Testa hennes "Ensemble, c'est tout". Även om du läst den på svenska (Tillsammans är man mindre ensam) kan du läsa om den på franska. Att du redan kan storyn gör att du istället kan fokusera på formuleringarna!