Var är hemma?

Farfar sa ofta att Medelhavet var mitt hav, eftersom jag föddes i Nice. Jag antar att det var hans sätt att påminna mig om att jag inte skulle glömma mina rötter.
Just detta med rötter har jag funderat mycket på. Vilka är de och vilken är deras mylla? Kan man ha rötter på flera ställen?

Hälsingland var mammas mylla, Nice var pappas. Mamma återvände som medelålders till sina rötter, pappa gjorde det inte. När han fyllde åttio förra året valde han att ha kalaset i Auvergne där han bodde som tonåring. Först då insåg jag att det var där han kände sig hemma trots att han aldrig bott där som vuxen. 

Knepigt detta med tillhörighet, många känslor på en och samma gång … 

När jag vaknade av soluppgången i morse och hörde havet, fåglarna och grannbarnen som var på väg till skolan uppfylldes jag av en stark känsla av att ha kommit hem. Senare, när vi gick i bergen och jag stannade till för att njuta av utsikten, kände jag mig också hemma. Fast det gjorde jag ju på Vätö och i Norrtälje också. Onekligen förvirrande. 

Å andra sidan – vad spelar det för roll? Viktigast är att jag trivs, oavsett var jag bor.

Soluppgången förflyttar sig alltmer åt höger. Kommer jag att se den från huset även i december?