tisdag 15 januari 2019

Inte så mycket nytt under solen

Inte en droppe regn på flera veckor och enligt lokaltidningen har januari hittills varit ovanlig torr, vacker och blåsig. Men just idag har vi bara en lättbris och det är underbart skönt ute. Morgonpromenaden är min så medan Dexter och jag gick upp till fyren (dit vill man inte gärna gå om det blåser) passade T på att städa huset inklusive skura golven. Jag är glad att vi har stengolv, mindre ömtåligt än ekparkett. Jag minns hur repiga mammas parkett blev av hundarnas tassar när de busade runt.

Apropå bus kan Dexter få spatt på kvällarna när han är övertrött. Han far runt som ett jehu, sliter i allt han får tag i och kan få för sig att kissa inomhus. Precis som med småbarn behöver han hjälp med att varva ner. Vi tar då upp honom i famnen och håller kvar honom tills vi känner att han slappnar av. Inte sällan somnar han efter en stund och är sedan lugn hela kvällen och natten. Och inget kissande inomhus på flera dagar!

Jag har denna vecka och nästa på mig att skriva klart Manus 5. De sista dagarna av januari är det genomläsning och grovredigering som gäller. Alltså är det bara att kämpa vidare.
Mot fyren i motljus.

3 kommentarer:

Boel sa...

Tack för dina alltid trevliga inlägg! Jag blir nyfiken på om du , när du nu nämner dina mamma, har henne kvar i Sverige? Din pappa har du ju berättat bor i närheten av er. Min mamma blev ensam i oktober och det är en liten tagg i mig att jag precis då flyttade till Frenkrike! Men vi försöker träffas så ofta det går. Kram Boel

Evas blogg sa...

Vilka vackra vyer på hundpromenaderna ni har! Att hålla en övertrött hund lärde vi oss när Otis var liten, det fungerade perfekt. Nu är han 7 år och känner när han är trött.

Annika Estassy sa...

Hej Boel, min mamma lever tyvärr inte längre men det gör svärmor och det innebär så klart dubbla känslor att bo så pass långt bort. Samtidigt skulle då inte jag vilja hindra mina barn från att förverkliga sina drömmar. Man får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen.

Halloj Eva, skönt att höra att det inte är bara vår valp som kan bli övertrött! Verkligen en bra grej det där med att hålla i.