Det har stormat hela natten och dagen. Eller "blåst rejält" som byborna säger, vana som de är vid vinterstormarna. Jag som inte är riktigt lika van har svårt att sova vilket även valpen Dexter hade. Han har ju vaktgener i sig och ljud som han inte känner igen håller honom vaken. Inte så att han är bråkig utan han ligger lugnt i sin bädd. Men jag märker att inte heller han sover.
Jag skriver intensivt nu. Eftersom jag redan från början vet åt vilket håll berättelsen ska gå behöver jag inte fundera på själva slutet. Däremot händer det alltid saker på vägen dit. Händelser som jag hade planerat in försvinner och ersätts av andra. Lite besvärligt blir det men också kul. Jag tror att det finns en inneboende logik i alla berättelser och att det är viktigt som författare att vara lyhörd för den. Synopsis och stolpar är bra men inte in absurdum. Själva berättelsen måste också få råda.
Igår var rörmokaren förbi för att göra det sista i storhuset – se till att vi har ett fungerande badrum. Men alltid ska det krångla. Som att glasdörren till duschen som vi fått vänta på så länge är exakt 5 cm för smal. Vi vet inte vems fel det är – rörmokaren som mätte och beställde eller leverantören – bara att det blev fel. Rörmokaren har nu fått magsår och vi vet inte när han kommer tillbaka. Åhå ja ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar