Dag 14

Idag var det täckjacka på när jag var ute med Dexter. Att det kan vara så svinkallt i ett subtropiskt klimat! Men vi gick oss varma, hunden och jag. Hittade en ny runda som tar exakt 1 timme (inklusive att stå och glo på åsnor, nosa på getspillning och försöka springa ikapp den enda bil som åkte förbi). Rundan håller sig nästan inom godkänt avstånd från hemmet. Vi kan ha överträtt gränsen med några meter.

De dagliga promenaderna är guld värda. Jag är förvånad över att inte fler i vår by tycks utnyttja möjligheten att sträcka på benen ordentligt. Men de kanske föredrar att titta på teve istället. Snittet för tevetittandet hittills i mars är 4h29 per person, en historisk nivå. Nyhetsprogrammen lockar flest tittare. Och så när presidenten talar, förstås. 35,2 miljoner var vi som lyssnade på hans andra tal till nationen den 16 mars. Förhoppningvis läser folk böcker också men det har jag inte sett någon statistik på ännu.

Postutdelningen i byn är nu nerdragen till 3 dagar i veckan och sopkärlen för plast och metall töms inte längre eftersom de som ska ta hand om innehållet också sitter i karantän. Bankomaten är tom och kommer inte att fyllas på förrän Le confinement är över, matbutikens kyldiskar är sönder och kommer inte att lagas, kommunkontoret är stängt, bageriet har bara öppet på morgonen och skaderegleraren som skulle ha kommit på fredag kommer så klart inte.

Men T och jag är friska och fortfarande gifta (med varandra dessutom) och grannens prydnadskörsbär har slagit ut. Nu väntar vi bara på att viruskurvan ska börja plana ut.