Jag behöver pausa skrivandet och rensa hjärnan. Om allt hade varit som vanligt hade jag passat på att vara social nu. Träffat vänner, hälsat på pappa, åkt in till Perpignan, suttit på café och tittat på folk ...
Jag hade även köpt växter till våra utomhuskrukor, planterat om och planterat nytt. Men ingenting är som vanligt, så jag får stjäla skott istället.
Och läsa. Titta på film och tv-serier, lyssna på musik. Dessutom upptäckte jag precis att operan i Paris har börjat lägga ut några av sina vackraste föreställningar på nätet. Gratis. Jag ska se dem allihopa. Först ut är baletten Svansjön med koreografi av Rudolf Nurejev.
Och så ska jag nog testa att baka surdegsbröd för första gången i mitt liv. Om jag hittar mjöl vill säga.
Plötsligt känns det som att jag har så mycket att göra att karantäntiden inte kommer att räcka till. Är jag på väg att omfamna min karantän? Utveckla något slags karantänsyndrom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar