Varje gång jag går ner till viken, nyper jag mig i armen. Tänk att vi har en fin badvik endast tio minuter från huset! Stigen ner är bitvis mycket brant och inte till för alla. Ju äldre jag blir, desto försiktigare går jag. Ett par rejäla vurpor har fått mig att inse att jag inte är någon bergsget längre.
Men ändå.
Att ha gångavstånd till en nästan egen vik i Medelhavet.
22 grader i vattnet, 26 i luften. Lycka.
Dexter var minst lika lycklig som jag över att få vara nere i viken igen. |
1 kommentar:
Åh, så underbart för både er och Dexter! Förstår att ni njuter.
Skicka en kommentar