Dag 46

Första maj men inga demonstrationståg och inga liljekonvaljer att ge bort till nära och kära eftersom blomsterhandlare har stängt och ströförsäljning på gator och torg är förbjudet. Inte mycket är sig likt sedan viruset nästlade in sig i våra liv. Men jag är tacksam över att mycket ändå förblir sig likt. Som havet och himlen, dofterna, fågelkvittret och vindens sus.

Idag har jag städat, tvättat, tagit en siesta på terrassen, varit ute med Dexter, planterat om julstjärnan som vägrar dö och som jag inte förmår mig att slänga, läst och tänkt.

Funderingarna är många och längtan efter att få träffa barn och barnbarn stor. Däremot längtar jag inte efter Sverige, trots att man där fortfarande får röra sig fritt. För oavsett viruseländet är det ändå här, i ett litet hus vid världens ände, som hemma är för mig just nu.

Mina killar.