lördag 16 maj 2020

Rätt eller fel, det är frågan

Vad som är rätt och fel när det gäller olika länders sätt att hantera pandemin är jag inte tillräckligt insatt att uttala mig om. Kan bara berätta om hur det ser ut i vårt lilla hörn av Frankrike.
Att departementet Pyrénées Orientales där jag bor (482 000 invånare på en yta av 4 100 kvm) varit tämligen förskonad från covid-19 jämfört med övriga Frankrike visste jag. Men inte att vi just nu är minst drabbade i landet.
Hur kommer det sig att vi endast har 1,2 inlagda per 100.000 invånare (Nordöstra Frankrike har nästan 80 gånger så många)? När våra granndepartement och spanska Katalonien har det tuffare? Och när departementet är Frankrikes fattigaste, med en överrepresentation av äldre och riskgrupper?

Det har funnits flera kluster hos oss, särskilt i Perpignans utsatta kvarter. Att man fick stopp på smittspridningen beror så klart på karantänen men varför blev inte effekten densamma i resten av landet? Kanske därför att man gjorde annat också:

- Perpignan var först i landet med att införa utegångsförbud nattetid. Kl 20 varje kväll ljöd sirenerna för att påminna invånarna om att det var dags att gå in. Militärer och polis utrustad med tårgas patrullerade gatorna.

- Perpignan var också först med att öppna ett covidhotell där sjuka som inte behövde läggas in isolerades för att inte smitta övriga familjen.

- Inom loppet av några dagar öppnades 11 covidcentra över hela departementet för att minska belastningen på sjukhus, kliniker och akutmottagningar. Flera hundra sjukvårdsanställda mobiliserades för att bemanna dem. En fantastisk prestation.

- Prefekten för departementet kommunicerade kontinuerligt med medborgarna via sociala medier, och bjöd in experter, tjänstemän och poliser att chatta med invånarna och svara på frågor.

- Man stängde gränsen mot Spanien och stoppade tusentals säsongsarbetare från att komma in.

Allt det i kombination med det geografiska läget – departementet ligger inklämt mellan berg och hav – tror man är anledningen till den positiva statistiken. Och även om vi vet att viruset inte kommer att försvinna på länge, finns nu beredskap, kunskap och krismedvetenhet.

Le déconfinement/avkarantänisering verkar ha gått lugnt till. Jag har inte sett någon kindpussas eller ta i hand, och man håller avståndet. Att bära ansiktsmask när man åker kollektivt och för förskolepersonal och högstadieelever är obligatoriskt. Ett fåtal bär handskar. I helgen öppnar flera stränder (inte vår ännu) men det är förbjudet att sola och sitta still. Att bada, promenera, fiska, surfa och paddla däremot. Några hamnar har också öppnat (men inte vår). Och om allt går bra kommer restauranger och barer att öppna den 2 juni. Håll tummarna!

1 kommentar:

Åsa Hellberg sa...

Jag håller tummarna!