Mitt i världen

Det enda som vår sömniga by väntar på just nu, är att gränsen mot Spanien ska öppna igen. Ni ser den däruppe till höger, i bergen, vid det vita tullhuset. Många olika datum har florerat. Först var det den 22 juni. Som ändrades till 1 juli. Men idag kommunicerades ett nytt datum ut, och ska man tro den spanska premiärministern kommer gränsen att öppnas på annandag midsommar, den 21 juni.

På våra hundpromenader i bergen möter vi dem som inte orkat vänta. Migranter från Nordafrika – så många, så unga och så förhoppningsfulla. Trötta och med minimal packning, men alltid artiga.
Vandrare. Människor som har sina fritidshus, semesterlägenheter och båtar på andra sidan gränsen.

De kommer vandrande över bergen, längs gamla smugglarstigar, och tullpolisen ser mellan fingrarna. Många frågar oss om vägen. Migranterna vill till Perpignan, vandrarna från Frankrike vill till Llança och Roses, de från Spanien vill ner till byn för att äta en bit eller ta sig en kaffe och glass innan de vandrar tillbaka.

Vi bor vid världens ände men ibland känns det som om vi lever mitt i världen.