I tio dagar har jag fått rå om lilla H och hennes föräldrar, dvs sonen och sonhustrun. Hedda är bara 15 månader men kavat som få. Hon har badat och kastat stenar i havet, vant sig vid att Dexter både kan skälla högt och råka knuffa omkull henne ibland, sovit utan problem i en främmande säng, i ett främmande hus, suttit på föräldrarnas rygg när vi promenerat i bergen och på klipporna och inte knusslat när vi åkt bil på kurviga vägar. Hon har ätit crêpes, rostade kastanjer och getyoghurt, smakat på cappuccinoskum och varit på restaurang och caféer.
Nu är lilla H hemma i Linköping igen och det känns tomt utan alla hennes saker och glada pladder. Jag hittade ett sugrör under soffan som jag sparade, tills nästa gång hon kommer.
Dexter ligger och stirrar på ytterdörren, som om han väntar på att resten av flocken ska komma in snart. Vem ska nu tappa mat på golvet som han kan slicka upp?
2 kommentarer:
Jag älskar nivåskillnaderna i ditt hus. Om jag någon gång bygger ett själv ska jag göra det i liknande etage. Öppet och trappor, så fint!
Det är ett enkelt sätt att få rymd i ett litet hus!
Skicka en kommentar