Brand

80% av vår lilla kommun har brunnit. Elden kom otäckt nära byn den här gången. Hus skadades men inte människor. All växtlighet på bergen där vi brukar promenera och vandra är borta och samtliga leder avstängda. Träd som man med stor möda planterade för femtio år sedan för att hindra erosionen och gynna det ekologiska mångfaldet är utplånade. Träd som ser ut att ha klarat sig kommer att dö inom några år av den stress de utsatts för och av skadeinsekter. Vinden och skyfallen får jorden att försvinna när inget finns kvar som binder den. Alla vi som bor här är djupt bedrövade. Inrikesministern som besökte byn för att visa sitt stöd kallar det för en ekologisk katastrof och det är precis vad det är.

"Naturen kommer att återhämta sig", säger folk som menar väl men inte har en susning om vad som händer med bergen när en brand utplånar all vegetation, samtidigt som det pågår klimatförändringar och råder långvarig torka. Det brinner inte längre bara på sommaren, med flera decenniers intervall, vilket är vad naturen är anpassad till, utan mycket oftare och naturen hinner inte återhämta sig.

Det tar minst trettio år för ny skog att växa upp. Men för att det ska ske måste det även finns förutsättningar för återhämtning vilket det inte gör. "Det kommer att bli grönt igen", säger folk och visst kommer grönskan tillbaka. Men inte de olika barrträden, olivträden, mimosan, robinian, cederträden, judasträden, eukalyptus, stenekarna ...  Däremot gräset, kaktusarna och taggbuskarna. Vi som bor här vet det eftersom vi med egna ögon ser vad som skett där det brunnit tidigare. 

Branden började i söndags morse. Elen hade gått tidigt på morgonen och vi bestämde oss för att åka till Banyuls med våra besökande vänner för att dricka kaffe och sedan fortsätta till moderna muséet i Céret. Strax efter att vi lämnade byn upptäckte vi att det brann ovanför den stora stranden i Peyrefite. Jag ringde omedelbart 112 men befarade det värsta eftersom det blåste stormvindar. Samtalet varade mindre än en minut och under den tiden växte branden explosionsartat. Men det slog mig aldrig att branden skulle toucha byn.

Vi åkte vidare eftersom vi ändå inte kunde göra mer, och följde sedan händelseutvecklingen på avstånd via media, grannarna och Facebook. 300 hushåll evakuerades, varav hela vår gata, samtliga vägar stängdes av och byn försvann in i brandröken. 500 brandmän från hela regionen bekämpade branden i två dagar innan de lyckades få stopp på den. Den hade då spridit sig till den spanska sidan. Eftersom det blåste så kraftigt kunde inte de vanliga vattenbombarna tanka havsvatten utan de blev kvar på marken. Spanien skickade då andra typer av plan. Solidariten är stor när det gäller skogsbränder. Eftersläckningsarbetet avslutades i morse. Återstår för åklagare och polis att utreda hur branden började.

Elen kom tillbaka på söndagskväll först men eftersom vägarna var avstängda sov vi över i Banyuls i en lägenhet som vi fick låna av goda vänner. På måndag förmiddag släpptes vi igenom avspärrningarna och kunde åka tillbaka hem. Huset är oskadat men det har tagit mig flera dagar att tvätta och skura bort all sot och aska från terrasserna och poolen. Tack vare elavbrottet var ventilationen avstängd och vi slapp få in rök i huset. Röklukten utomhus kommer vi däremot att få leva med länge.

På bilderna nedan ser man hur vinodlingarna fungerat som effektiva brandgator. Utan dem hade konsekvenserna av branden blivit ännu värre. Den första bilden visar hur bergen såg ut hösten 2020 ...

Våra besökande vänner har nu åkt tillbaka till Sverige och jag ska försöka skriva klart manuset.