Där kräftorna sjunger

Något trött i dag efter att ha läst större delen av natten. Boken som jag inte kunde lägga ifrån mig förrän framåt småtimmarna är Där kräftorna sjunger av romandebuterande Delia Owens. Jag är lite sen på bollen – romanen kom ut i Sverige för tre år sedan – men bättre sent än aldrig.

Delia är född 1945 och det är alltså en levnadserfaren kvinna som skrivit boken vilket märks. Det märks också att Delia är zoolog. En stark berättelse om lilla Kya som överges av sin familj och växer upp långt från människorna. En riktig bladvändare med fascinerande miljöbeskrivningar (North Carolinas våtmarker), en huvudkaraktär man (=jag) ömmar för och så ett mystiskt dödsfall ovan på det. Den som gillade Stekta gröna tomater (romanen alltså) kommer att tycka om den här berättelsen också.

Där kräftorna sjunger har redan hunnit bli film. Jag tittade på den i eftermiddags för att se om filmmakarna hade klarat av att överföra känslan i romanen till den vita duken.
Det hade de inte.
Faktum är att filmen är trist och tillrättalagd. Fattigdomen och misären i romanen gestaltas här med lite lerstänk. Den fallfärdiga stugan har förvandlats till ett boho chic hem och de i romanen slitna paltorna som Kya går klädd i har blivit skira och romantiska.
Läs boken alltså och strunta i filmen!