När snickaren bytte tak på kolonistugan i höstas, gjorde han aldrig klart arbetet. Meningen var att han skulle fixa det sista i våras: flytta upp den ena hängrännan och justera stuprännan, fästa takplåtarna ordentligt samt sätta dit takfotsplåtar. Men snickaren (som var en riktig sopa) försvann från radarn så det blev aldrig av. T har svindel och klarar inte av att klättra omkring på tak och familjens övriga män (och kvinnor) har fullt upp med sina egna hus. Jag är rätt så händig men min skadade axel sätter stopp för den typen av övningar. Jag blev därför riktigt glad när en kolonikompis erbjöd sig att komma och göra klart jobbet. Han var noga och duktig så nu behöver jag inte längre oroa mig för att taket ska lyfta vid nästa storm eller att nedersta delen av läkten ska bli fuktskadad. Hurra för hjälpsamma vänner!
 |
| Taket innan kolonikompisen gjorde klart det sista. Man ser där den oskyddade läkten. |
Jag hämtade Hedda och Lova på skolan/föris idag och de fick mig som vanligt att skratta högt flera gånger. När Hedda (6 år) låtsades till exempel kolapsa på vägen hem och jag sa att jag skulle bli tvungen att begrava henne om hon inte reste sig upp, påpekade Lova (3 år) att jag inte hade någon spade att gräva med. "Det har du rätt i", sa jag då och frågade henne hur jag skulle lösa det hela. "Du får gräva med händerna", svarade hon då.
Att jag inte tänkte på det ... 😄
2 kommentarer:
Just det, hur din axel?
Axeln är så bra som den kan bli utan operation! Jag har sämre rörlighet och jag kan inte göra vissa rörelser utan att axeln låser sig men jag har inte ont längre. Att operera känns onödigt eftersom det dels är en evighetslång rehab, dels inte är säkert att effekten håller i sig.
Skicka en kommentar