Jordgubbar och narcisser

Åkte iväg tidigt till lotten för att göra klart jordgubbslandet. Det är inget riktigt jordgubbsland utan en stor pallkrage. Jordgubbarna trivdes inte riktigt förra året vilket jag tror beror på att jag planterade dem för djupt. Revorna såg fina ut däremot, förmodligen för att de själva fått välja hur djupt de vill växa.

Igår grävde jag upp alla revor, fyllde på med ny grönsaksjord, vattnade, planterat tillbaka revorna och vattnade igen.

Idag lade jag på halm mellan plantorna för att hålla jorden fuktig och hindra framtida bär från att ligga direkt på jorden och bli förstörda.

Och så klistrade jag koppartejp runt hela pallkragen för att avskräcka sniglarna från att ta sig upp. Det sägs att de får som en lätt stöt av koppartejpen och därför ogärna kryper över den. Avslutade med att lägga nät över pallkragen för att hindra fåglarna från att krafsa bort halmen.

Revorna var många och plantorna som blev över ville grannen ha. Det är det roliga med att vara kolonist – att dela med sig av såväl växter som kunskap.

Mina narcisser slår ut den ena efter den andra. Så fina! Jag har valt mindre och lägre sorter, inte de vanliga gula man ser överallt. Nu väntar jag ivrigt på att de vita och aprikosfärgade sorterna ska blomma.

Jag var på lotten en kort stund och då sken solen. Nu har vi aprilväder som växlar mellan sol, storm, hagel och snö. Skönt med en inglasad balkong sådana gånger. Där ligger Dexter och har koll på omgivningarna och där är mina dahlior och sådder skyddade.

Lady Madonna

Här syns hur kronan på Lady Madonna ändrar färg med tiden och går från gul till benvit.

Sailboat

Hawera

Jag har planterat fyra träjon längs med stugan där det är torr skugga och inte mycket trivs.

Jag hade sådana under källartaket på Vätö så det borde funka här med.

Utan närhet till naturen förtvinar jag

Jag har bott i många olika slags bostäder i mitt liv. Det slog mig när jag var ute med Dexter i morse att viktigast för att jag ska trivas är omgivningarna, och allra viktigast är att där finns grönska. Anlagd eller naturlig spelar ingen roll men jag måste tycka att det är vackert. Det kan vara en stadsgata som i Norrtälje och i Gamla Filmstaden, en fantastiskt utsikt över vatten som i Cerbère och på Vätö eller träddungar och en bäck som här i Södra Ekkällan. Det jag absolut inte trivs med är att komma ut till grå betong och skuggiga gator utan grönska som på Hårdvallsgatan i Norra Djurgårdsstaden. Jag förtvinar om jag inte får ha fina promenadstråk och en bit natur alldeles nära. Och ja, jag är fullt medveten om hur priviligierad jag är som kan välja var och hur jag vill bo.

Förresten var jag till tandhygienisten igår. Hon berömde att jag hade så välskötta tänder. "Använder du tandtråd regelbundet?" frågade hon. "Ja", ljög jag.

Alla som ljuger för sin tandhygienist räcker upp en hand ...

Bilderna från morgonens promenad längs Tinnerbäcken.

Tjafsmöte och narcisspremiär

Ikväll var jag iväg på ett möte som vårt koloniområde hade kallat till. Mötet skulle handla om rutiner och arbetsfördelning kring påslagning av sommarvattnet. Det var intressant. Eller som en granne sa: "Rena sandlådan." Så mycket tjafs, gammalt groll och bitterhet bland vissa äldre medlemmar! Och så dessa kategoriska gubbar som tycker mycket men gör litet.

Författaren i mig gnuggade händerna. Men till slut fick jag nog och påpekade att jag inte tyckte om tonen som användes och att jag inte hade kommit till mötet för att lyssna på en massa gammalt skit.

Nu till roligare saker: Den första av mina narcisser har slagit ut! Lady Madona Cyclamineusnarciss. Ljuvligt söt och blir gräddvit så småningom. Doftar gott gör den också också.

Det är våren, det är våren ...

I kväll deltog jag i mitt första styrelsemöte med Linköpings koloniträdgårdar. Jag är ju en sån där mänska som gillar föreningar och styrelsearbete – i lagom mängd. Vet inte riktigt hur det gick till men jag blev även utsedd till att vara styrelsereprentant hos Linköpings naturcentrum, en mötesplats för föreningar och allmänhet med intresse för natur, trädgård, arkeologi, miljö och hållbar utveckling. Sverige har ett aktivt föreningsliv vilket är viktigt ur så många olika aspekter.

Apropå natur så var morgonens runda med Dexter ljuvlig. Skir grönska, sjungande fåglar, solglitter i Tinnerbäcken och ett häckande svanpar. Det är våren, det är våren, som har kommit igen, och med den kärleken ...

Bilder från en vårhelg

Alla tre bilder ovan är från söndagspromenaden i Ycke naturreservat.

Kvällsutsikt från vår balkong.

Violtulpanen "Persian Pearl"

Mispelträdet är på bristningsgränsen.

Linköpings många prydnadskörsbär har slagit ut!

Nu vet jag att det är svart aronia som växer på lotten.

Syrenknoppar.

Det ser ut att bli en fin äppelblomning på lotten i år.

Jag minns inte vad detta är för pion (inte förrän den blommar) som jag planterade förra året men jösses vad den ser ut att trivas! Från två stjälkar i fjol till nio stycken i år.

Grusplätten är klar och björkarna har musöron

Blommorna och fontänen är på plats och min lilla grusplätt är därmed klar. Nu väntar jag bara på att hostan "Marmalade on Toast" i den gröna keramikkrukan ska växa till sig. Hostor är perenna men det går ändå utmärkt att ha dem i kruka istället för i rabatten.
Vincent (3 år) och Isabelle (6 år) kom förbi lotten på en fika och de drogs som magneter till fontänen, precis som jag visste att de skulle göra. 😀

Musöron och18 °C i skuggan!

Picnic med Hedda och Lova

Nu går det undan vill jag lova och snart kommer häggen att slå ut! Jag hämtade Hedda (5,5 år) och Lova (2,5 år) på förskolan idag och hade tagit med mig picnic: croissanter, yoghurt, festis och digestivekex. Vi gick till lekparken, klättrade, åt mellis, gungade och lekte kurragömma. På vägen hem plockade vi scilla, pärlhyacinter och vårstjärnor som rymt från trädgårdarna. Och så såg vi vårens första sädesärla och jag lärde mig att det heter "svinont" och inte "jätteont". Sedan fick jag pussar och kramar innan tjejerna försvann iväg på nya äventyr.