Så vem är Bodil?

Nej, Bodil är ingen talgoxe som man kanske kunde tro av mitt förra inlägg, utan en kvinna av kött och blod. Och den här gången utspelar sig berättelsen i Sverige. Mer än så vill jag inte avslöja men det blir en Annika-bok vilket innebär att relationer står i centrum. Ingen deckare eller thriller den här gången heller alltså, inget blod eller ond bråd död.

Jag ägnade hela förmiddagen åt Bodil. Vem är hon? Hur uppfattar hon sig själv? Vad gillar och ogillar hon? Vad drömmer hon om och vad är hon rädd för? Hur bor hon och var? Osv, osv ... Jag är nere på detaljnivå nu men det är viktigt att jag känner Bodil utan och innan så att hon känns trovärdig när jag väl börjar skriva. Det blir som vanligt en karaktärsdriven berättelse, dvs att handlingen drivs av Bodils beslut, motivation och personliga resa. Till skillnad från Vindarnas hus som har flera olika berättarperspektiv (fem stycken) kommer jag den här gången att koncentrera mig på en enda person: Bodil.

Förmiddagen ägnades alltså åt manusarbete medan jag på eftermiddagen var och lyssnade på ett föredrag om humlor och bin i trädgården som Linköpings trädgårdsklubb (som ingår i Riksförbundet Svensk Trädgård) hade bjudit in till. Sånt tycker jag är kul, trädgårdsnörd som jag är!

Vad jag gjorde igår? Bakade pepparkakor med Isabelle och Vincent (jag hade kvar deg efter julen) samt lagade ugnspannkaka. Den blev jätteful men jättegod. 😃

Säg hej till Bodil!

Kören har börjat för terminen (var där i onsdags) och det kändes riktigt roligt att få sjunga igen. Och för första gången sedan smällandet utomhus började dagarna före jul och inte slutade förrän efter trettonhelgen, gick det att ta ut Dexter på en kvällspromenad utan att behöva locka och pocka och rentutav dra honom ibland. Förbaskade smällare och fyrverkerier! Vad krävs för att dessa ska förbjudas? Att djur faktiskt dör av skräck är uppenbarligen inte skäl nog.

Det är alltså vardag igen. Plusgrader, slask, halt och snart ingen snö kvar om det fortsätter på samma vis i ytterligare några dygn. Tidigt i morse hörde jag talgoxens vårläte för första gången i år! Det där ti-tu-ti-tu, ni vet.

Kanske var det föraningen om våren som fick Bodil att uppenbara sig helt plötsligt. Hon dök upp i mitt huvud från ingenstans och hade en hel berättelse med sig i bagaget. Jag blev totalt överrumplad. Där var den ju, min nästa roman! Jag satte genast igång att sammanfatta handlingen och jobbade tills kl 2 i natt. 

Men frågan var vad jag skulle känna efter att ha sovit på saken. Skulle jag fortfarande vara lika förtjust eller skulle det visa sig att berättelsen självdött? Det senare vore inte första gången i så fall. Men halleluja – jag var lika glad i Bodil när jag vaknade i morse och hann knappt äta frukost förrän jag skissade vidare.

För en stund sedan mejlade jag Clara, min mycket tålmodiga förläggare, och bad om en deadline. Jag jobbar nämligen bäst när jag har ett datum att förhålla mig till. Om Clara sedan gillar Bodil lika mycket som jag återstår att se. Oavsett vilket ska jag skriva klart Bodils berättelse. Så det så.

Dahlior, dahlior, dahlior ...

Jag älskar dahlior! Ändå har jag inte haft några sedan jag flyttade från min villaträdgård i Rotebro 2003. Det blir alltså lite av en nypremiär när jag nu beställt fem dahliaknölar som jag hoppas ska trivas på lotten. Jag kommer att förodla dem så de hinner växa till sig innan de hamnar i rabatterna. Risken annars är att sniglarna ger sig på de späda skotten. Jag har sett att det växer dahlior hos kolonigrannarna så jag hoppas att blommorna ska trivas hos mig också.

Sköneterna jag beställt (ovan) har fantastiska namn: Glossy Annika, Café au lait, Totaly Tangerine, Sweet Nathalie och Happy Single Kiss. Förutom dem beställde jag en mix med fem knölar som döpts till Heavenly Delight (nedan). Leveransdatum någon gång i februari. 

Jag är väl knäpp men jag blir gladare av att beställa blommor än av att köpa kläder!

Utläst: Leons bok

Min bokcirkel hade årets första träff i tisdags och boken vi hade läst var Leons bok av den då debuterande Gabriel Francke Rodau. Hans andra roman heter Lydias bok.

Jag tycker så mycket om våra bokcirkelträffar! Det uppstår alltid spännande samtal. Om boken och om tankarna den väckt, om dagens samhälle och världsläget. Allt som oftast glider vi in på mer personliga saker. Och så skrattar vi mycket!
Det som också är så bra är att vi träffas på neutral mark, i stadsbibliotekets café över en fika. Ingen behöver agera värdinna och känna pressen att bjuda på något gott i ett nystädat hem.

Huvudpersonen i Leons bok är Leon. Han är i sjuttioårs ålder och hans sorgeår efter hustrun Rakel närmar sig sitt slut. Äktenskapet var såväl barn- som kärlekslöst, och Leon inser att han levt ett liv utan mening och att han aldrig glömt sin ungdomskärlek, Anna. Anna som det tog slut med eftersom hon inte var judinna och inte ville konvertera. Vad skulle hända om han sökte upp henne?
Undertiteln till Leons bok – en kärleksberättelse – avslöjar temat för boken. Men den handlar lika mycket om identitet – den judiska – och om det tunga i att vara barn till Förintelseöverlevare och förväntas föra det judiska arvet vidare.
Låter det svårt och dystert? Det är det inte utan författaren skriver med mycket lätt hand och språket är enkelt och avskalat. Vi tyckte dock att det fanns några lösa trådar som inte knutits ihop riktigt och händelser som hade tjänat på en fördjupning. Det hade också varit bra om det funnits en förklaring i slutet av boken över de olika judiska högtiderna som nämns.

Den 27 januari är det Förintelsens minnesdag så det passade extra bra att just Leons bok blev bokcirkelns januaribok.

Glossy Annika

En dahlia som döpts till Glossy Annika måste jag givetvis ha! Än är det långt till vår men det är ändå dags att förbeställa dahlior. Denna skönhet som skiftar i persika, rosa och korall kommer att passa perfekt i min täppa.

Tisdag förmiddag

Om en stund ska jag gå ner till stan och testa ett Zumbapass Gold. Det är Zumba utan hopp och i ett lugnare tempo.
Fram till dess sitter jag och läser, med Dexter som bröstvärmare.
Han gör mig nästan alltid sällskap när jag sitter här, trots att hans bädd ligger precis nedanför. Och han vill ligga antingen på mig eller utsträckt mellan mina ben, med huvudet vilande mot min ena fot.
Inte alltid bekvämt för mig men väldigt, väldigt mysigt!

Sol och bokföring

Det är något visst när solen, efter många mörka morgnar, hittar in i sovrummet igen ... Om inte alltför länge kommer hela balkongen att bada i sol så här dags på dagen. Julen är bortstädad, jag har bara behållit slingan runt balkongräcket, för nu är det tulpanernas tid! Och när jag ändå var i städtagen passade jag på att gå igenom bokföringen för 2025 så att allting är klart inför momsdeklarationen i februari.
Kalla dagar just nu med många minusgrader men vackra!

Slutet på vårt franska äventyr

Det var  -10 °C när Dexter och jag gick ut i morse, iklädda väst (Dexter) och långkallingar (jag). Ingen av oss frös. Det var fortfarande kallt när vi gick ut senare på dagen, men det var en behaglig kyla, torr och vindstilla. En fin vinterdag helt enkelt.

Idag ordnade jag det sista efter återflytten från Frankrike: pratade med vår franska bank och avslutade våra konton och sade också upp mitt franska mobilabonnemang. Detta gick inte att ordna förrän skattemyndigherna i Frankrike godkänt och stängt 2024 vilket skedde den 29 december 2025. I och med det är vårt franska äventyr över för gott. Eller över för den här gång, ska jag kanske skriva. För vem vet vad framtiden gömmer i sitt sköte ...