De första vårtecknen

Min lilla täppa har gått i ide och sover sin vintersömn. Delar av täppan åtminstone. Jag brukar åka till lotten en sväng varje vecka för att kolla till stugan och ta en titt på trädgården. Märkligt att upptäcka de första vårtecknen i december redan.
Gräsmattan är väldigt lerig, eller jordig snarare, pga regnet och alla små bajshögar som daggmaskarna lämnar efter sig. Roligt att de trivs och är så många men kladdigt blir det. Vanligtvis ska de så här dags på året ligga i dvala 1-2 meter under markytan men vädret är för varmt för det. Alltså jobbar de på.

Otroligt nog grönskar rosen Ghislaine de Féligonde fortfarande.

Kärleksörten är redan klar att ta sig an våren.

Jag tror att detta gröna som sticker upp är Blue Bells, dvs engelska klockhyacinter. Såvida det inte är kungsängsliljor? Jag minns inte exakt var jag satte alla lökarna och har inte lärt mig ännu hur bladen ser ut när de bryter upp ur jorden.

Detta är vinlök i varje fall. Tror jag.

Och dessa två små gröna pluppar är förmodligen krokusar.

Så var granen klädd

Hedda frågade om hon fick följa med mig hem efter att jag hade varit barnvakt åt henne och lillasyster Lova i förmidags. Så klart fick hon det!
Först åt vi risgrynsgröt och varsin lussekatt och sedan ägnade vi oss åt att klä granen.
Enligt Hedda ska alla kulor som ser likadana ut hänga bredvid varandra vilket, om man tänker efter, är helt logiskt ju.

Det är första gången sedan mina egna barn bodde hemma som jag haft hjälp att klä granen, och vi hängde upp precis allt pynt som fanns i lådorna. Detta med "lagom är bäst" och "less is more" är inget för femåringar.  😀
Jag hoppas att Hedda inte upptäcker att jag möblerade om lite i granen efter att hon hade åkt hem ...

Hon kom, hon sjung, hon segrade!

Med hjälp av halstabletter, Nipaxon, te, ordentlig uppsjungning och ren viljestyrka klarade jag av att genomföra körens advents- och julkonsert igår. Så glad för det! Men straffet lät inte vänta på sig och jag trodde jag skulle hosta sönder lungorna i natt. 

Hämtade Hedda och Lova på förskolan idag och ska passa dem ett par timmar i morgon förmiddag samt träffa bokcirkelgänget på eftermiddagen. Däremot hoppar jag över körens avslutningsmiddag den kvällen och sparar energin till årets sista styrelsemöte på onsdag. På torsdag ska jag gå på Kammarkörens julkonsert. Jag har några julklappar kvar att fixa och lite julmat att laga till de olika knytkalasen vi ska till, men annars är det lugna gatan när det gäller julen. Ska bara försöka hålla mig någorlunda frisk, hur man nu gör det ...

Lucia och hundmässa

Stockholm har hittills haft 24 minuter soltimmar i december. Mindre än en halvtimme alltså på 13 dagar. Antalet soltimmar har varit något högre i Linköping men många grå dagar har det varit. Det konstiga är att det inte har stört mig alls. December är ju en mörk månad oavsett och med åldern har jag lärt mig att klä mig efter väder. Men att jag fortfarande är förkyld, nästan två veckor efter att jag fick de första känningarna, har säkert med vädret att göra. Mina luftrör gillar inte rå vinterluft och det är tveksamt om jag kan vara med på morgondagens julkonsert med kören. Så himla tråkigt i så fall!

Efter att ha tittat på SVT:s fina luciakonsert i morse, åkte vi iväg till hundmässan i Älvsjö för att stå i rasmontern för irländsk terrier. Det hade förmodligen varit klokast att avboka även detta för att spara rösten, men det hade ställt till det för IT-föreningen om Dexter och jag hade hoppat av. Alltså åkte vi upp. Och fick en jättretrevlig dag med många roliga möten. Hur stockholmsvädret var? Genomvidrigt förstås.

Hundtandvård

Gårdagen blev inte lika lugn som jag hade hoppats. Jag hade nämligen glömt att det var glöggmingel med bostadsrättsförening. Inte betungande i sig då ordförande och jag hjälptes åt att fixa, men det kom mycket folk och då måste man ju prata vilket är jobbigt när ens röst svajar. Efter minglet hade vi ett kort styrelsemöte. Både rösten och jag var trötta efteråt men idag är vi betydligt piggare. Hurra för det!

Vi har precis kommit hem från Dexters hundsalong där han fått sina tänder ordentligt rengjorda. Han hade lite tandsten men den försvann med hjälp av ultraljudstandborstning. Hittills har hans munhälsa varit utmärkt och jag hoppas att det fortsätter så. För hans skull men också för min. Hundars tandvård kan bli mycket dyrt har jag förstått.

Förkylningen vägrade vika hädan

Jag blev så klart sjuk och fick ställa in trevligheterna. Men jag åkte upp till Ljusdal, en tågresa på 5,5 timme enkelväg, bodde hos syrran, kraxade fram mitt föredrag dagen därpå så entusiastiskt och engagerande jag kunde. Slapp tack och lov få några hostanfall. Åhörarna verkade nöjda och jag åkte tillbaka till Linköping. Varmt och fullsatt på tåget. Kom hem trött och eländig. Nästa dag, dvs igår, deltog jag på Tempus Bokfestival på stadsbiblioteket. Rösten var paj men jag hade kul, mycket tack vare mina härliga författarvänner och förlagskolegor Åsa Liabäck och Annelie Sylvan som jag var där tillsammans med. Helt slut på kvällen och har haft en jobbig natt med skrällhosta. Jag vet ju att jag ska ta det lugnt när jag är sjuk, att förkylningen kan utvecklas till bihåls- eller lunginflammation om jag inte gör det men ibland är det svårt.

Nåväl. Andra advent idag och jag ska inte göra annat än vila. För jag måste bli frisk nu. Jag vill inte missa körens sing-along-konsert om precis en vecka!

Åsa, Annelie och jag. Camillas Thelander Eng kunde inte vara med så vi skötte försäljningen av hennes fina Grännaserie.

Jag hann precis läsa klart ur min Vindarnas hus innan rösten försvann nästan helt.

Månebyserien och Vindarnas hus. Jag är lite sugen på att skriva en fjärde bok om Måneby ...

Per Jensen var också med på bokfestivalen. Jag köpte hans senaste bok, Hundens inre värld. Till husse från Dexter. 😀

Vik hädan förkylning!

Håll tummar och tår för att svedan i halsen inte utvecklas till en förkylning! För jag har verkligen inte tid att att vara sjuk just nu: i morgon ska vi ut och äta middag med några vänner, på onsdag kväll har vi bjudit in grannar på glögg, på torsdag tar jag tåget upp till Ljusdal för att på fredag hålla ett föredrag, på lördag är det Tempus bokfestival här i Linköping och på söndag är det adventsfika med bostadsrättsföreningen. Jag har inte tid att vara sjuk nästa eller nästnästa vecka heller och veckan därpå är det jul ... Eventuella förkylningar måste därför anstå till mellandagarna.

Hjärnsläpp

Jag vet inte exakt hur länge jag haft samma kod till mitt betalkort men det är länge och jag har aldrig glömt det. Inte ens under de sex åren vi bodde i Frankrike. Senast jag använde kortet var i förrgår och när jag skulle använda det igen igår fick jag total hjärnsläpp. Kunde för mitt liv inte komma ihåg pinkoden! Jag lät saken bero och använde ett annat kort. Tänkte att en god natts sömn skulle få mig att minnas, men icke. Är det inte märkligt? Att en pinkod jag haft så länge plötsligt raderats bort ur mitt minne? Jag minns ju alla mina andra pinkoder:

- Fyra olika portkoder (till porten, källaren, återvinningsrummet och matbudet).
- Tre olika slags betal/kreditkort
- Bibliotekskortet
- Två mobiltelefoner
- Mitt franska bankkonto
- BankID

Samt alla lösenorden: datorns, mejlkonton, sociala medier osv, osv.

Kanske inte konstigt trots allt att det plötsligt stod still i huvudet, min hjärna fick väl nog. Nytt kort (och pinkod) är nu beställt.