Det är något visst när solen, efter många mörka morgnar, hittar in i sovrummet igen ... Om inte alltför länge kommer hela balkongen att bada i sol så här dags på dagen. Julen är bortstädad, jag har bara behållit slingan runt balkongräcket, för nu är det tulpanernas tid! Och när jag ändå var i städtagen passade jag på att gå igenom bokföringen för 2025 så att allting är klart inför momsdeklarationen i februari.
Kalla dagar just nu med många minusgrader men vackra!
Idag ordnade jag det sista efter återflytten från Frankrike: pratade med vår franska bank och avslutade våra konton och sade också upp mitt franska mobilabonnemang. Detta gick inte att ordna förrän skattemyndigherna i Frankrike godkänt och stängt 2024 vilket skedde den 29 december 2025. I och med det är vårt franska äventyr över för gott. Eller över för den här gång, ska jag kanske skriva. För vem vet vad framtiden gömmer i sitt sköte ...
Det råder snökaos i södra Norrland och Svealand. Mycket snö på Vätö t.ex. där jag hade min stuga. Och min bror som är på väg hem med bil från pappa i Montpellier, postade bilder från söder om Hamburg: ymmigt snöande där också. Men i Linköping är det lugnt. Visst snöar det till och från men inga mängder att tala om.
Vi tillbringade förmiddagen i Ekholmen hemma hos Hedda och Lova och i morgon kommer Isabelle, Vincent och deras mamma (tillika min dotter) S och hälsar på. Ju äldre barnbarnen blir, desto roligare är det att umgås med dem. Jag älskar när vi kryper ihop i soffan för att läsa en bok eller bamsetidning. Eller när lilla Lova 3 år vill att mammi och ingen annan ska blåsa på maten när den är för varm, eller när vi diskuterar för dem viktiga saker. Jag tänker på uttrycket att "Det krävs en by för att uppfostra ett barn" och på hur det inte alls är givet att barn har sina mor- och farföräldrar lättillgängliga.
Jag läste nyligen en intressant artikel i Dagens Arena av Agnes Wold om klimateriet som evolutionär succé. Kvinnor, späckhuggare och grindvalar lär vara de enda däggdjuren som kommer i klimateriet. Det vanliga annars är att honor är fertila livet ut. Men tack vare klimateriet kan kvinnor (och valar) sluta att föda egna barn och hjälpa till att ta hand som sina döttrars avkomma istället, en klar evolutionär fördel.
Wold skriver också om hormonapreparat och dess för-och nackdelar. Enligt henne kommer klimateriebesvären att upphöra av sig självt, bara man ger sig till tåls dvs har det jobbigt i ca 4 år. En intressant och välunderbyggd artikel. Själv har jag inga vallningar längre, de försvann utan att jag tänkte på det.
Nyårsafton kom och gick. Dexter klarade sig förhållandevis bra. Vi höll igång från morgon tills det började skymma så han var ordentligt rastad och rätt trött när mörkret kom och smällandet började. Han låg antingen på min fotpall eller på sin bädd och kanske att Adaptiltabletten han fick hjälpte honom att slappna av.
Eller så var det dagens alla intryck med promenader, fika på stan och en sväng till lotten och biltvätten som tog ut sin rätt.
Persiennerna var nerdragna och teven på när tolvslaget kom. T och jag betedde oss som vanligt och undvek att reagera när det smällde. Det bidrog nog också till att Dexter inte blev orolig.
Vi fick alltså en lugn kväll. Fast något mer kissande ute blev det inte eftersom Dexter totalvägrade att gå ut genom porten. Smällar och raketer går med andra ord bra så länge han slipper vara utomhus.
Vi gick ner till garaget istället. Hundar får absolut inte kissa där men vad skulle vi göra? Kisset sköljdes bort med vatten och proceduren upprepades efter tolvslaget. Dexter sov sedan gott hela natten och skuttade glatt ut i morse när han konstaterade att smällandet hade upphört och att det dessutom kommit snö. Vi får se hur det blir ikväll för det lär säkert låta en del då också.
Nytt år men inga nyårslöften för min del. Däremot förhoppningar och ambitioner. Jag hoppas att jag och de mina får fortsätta att vara friska och jag har som mål att komma igång med skrivandet igen. Sedan vore det ju härligt om det blev fred på jorden men solen hinner väl slockna och jorden gå under innan det händer.
Det sägs att snö är på väg och att det kan komma så pass mycket som två decimeter här i Linköping. Visst är det fint med snö men jag föredrar dagens vinterväder: soligt, snöfritt och tillräckligt många minusgrader för att Fröträsket (som är mycket grunt) ska frysa till ordentlligt. Härligt med alla familjer som var ute på isen i eftermiddags!
Nyårsafton i morgon som vi kommer att fira hemma. Jag funderar på hur jag bäst kan skydda Dexter mot raketer och smällare. Om människorna i vårt område respekterar Linköping kommuns föreskrifter så borde vi slippa fyrverkerierna åtminstone. Vi bor nämligen inom 1 kilometers radie från sjukhusets helikopterplatta vilket innebär förbud mot pyrotekniska varor på såväl offentlig som annan plats, oavsett tidpunkt på året. Det är dessutom alltid förbjudet att skjuta från skolgårdar och lekplatser.
Men enligt rapporter från förra årets firande då folk sköt raketer från just skolgården utanför oss, skiter folk i det. Eller så har de inte tagit reda på vad som gäller. Kommer jag att bli nedslagen ifall jag går dit och säger till?
Smällarna när det skjuts från områden längre bort hörs dock väl och Dexter får panik av dem när han är utomhus. Det gäller alltså att planera när och var han ska rastas. Jag hoppas att en rejäl långpromenad i eklandskapet på eftermiddagen så att han tömmer tarmen ordentligt och blir trött, kompletterat med kissande på gräsmattan utanför porten före tolvslaget är en fungerande strategi.
