Kort men intensivt besök

Hedda och Lova på besök medan mamma A hade ett ärende i närheten. På en 1,5 timme hann de: äta mellanmål, möblera om lite, leka affär, leka med Dexter och läsa både bok och bamsetidning med mammi (dvs mig).

Efter mellis.

Tusen ord om dagen?

Skriver jag tusen ord om dagen har jag ett första utkast klart om tre månader. Tusen ord om dagen för någon som skriver långsamt är mycket. Och med att skriva långsamt menar jag inte att jag är långsam på tangenterna för det är jag verkligen inte. Jag är supersnabb! Skriver med rätt fingersättning, dvs att varje finger ansvarar för en vertikel kolumn av tangenger (gick en skrivmaskinskurs för hundra år sedan) och jag tittar aldrig på tangentbordet när jag skriver, bara på skärmen. Däremot formulerar jag om varje mening flera gånger innan jag är nöjd.

Jag behöver egentligen inte stressa, ingen annan än jag själv sätter press på mig. Ute småsnöar det och termometern visar på några minusgrader. Dexter och jag har precis kommit in efter att ha varit ute en timme. Min hjärna är genomvädrad och jag ska börja skriva på det fjärde kapitlet. Tre hundra ord kvar innan jag uppnått dagens skrivmål!

Igång

Första meningen sitter och första kapitlet är skrivet. Nu är det bara resten kvar ...

Moodboard och första meningen

Så är jag då klar med synopsen, karaktärsbeskrivningarna och dramakurvan. Jag har även gjort en moodboard med bilder på hur jag tänker mig att Bodil och de andra romanfigurerna ser ut, på hennes bostad, hennes kläder osv. Jag vet inte allt om Bodil ännu men väldigt mycket. Det sista kommer att klarna under tiden jag skriver ner berättelsen. Alltså är det dags för startskottet: den viktiga första meningen. Utan den har jag svårt att komma vidare.

Vindarnas hus började med:
Dagen då Madeleine Le Gall inte återvände från sitt morgondopp började som vilken vanlig oktoberdag som helst.

Vingården mellan berg och hav:
Att bestiga Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, borde vara en present som fick till och med Mats att tappa hakan.

Jul i byn mellan berg och hav:
Decembersolen sken över instrumentbrädan när Nelly Mattson parkerade sin suv på gatan utanför Villa Camélia.

Många lögner små med:
Endast räven var vaken när Maja smög in på Agnes täppa med en plastpåse i handen.

En sång för Hedda:
Skrev människor fortfarande pappersbrev eller var det bara mejl och digitala meddelanden som gällde nu för tiden?

Gröna fingrar sökes:
I vanliga fall älskade Leyla sommarloven, vilket inte var detsamma som att hon ogillade att vara lärare.

Alla dessa hemligheter:
Egentligen var det tulpanlökar som Louise Sörenstam, född Granström, hade tänkt ägna sig åt att sätta ner i jorden denna vackra oktoberdag, inte sin make Konrad.

Croissants till frukost:
Brösten hade ömmat i flera dagar men Cecilia borde ha vetat bättre än att hoppas att en graviditet var orsaken.

Solviken:
Marie Lindsjö såg på klockan.

Hoppsan – jag upptäcker nu att berättelsen om Bodil är min TIONDE roman, inte min åttonde! I varje fall om man räknar in de två ljudböckerna om vingården och byn mellan berg och hav. Och det ska man ju, inte sant?

Inget fel på binjuren

Jag har nog glömt att skriva att den där knölen på min ena binjure är ett lipidrikt adenom (en godartad fettrik tumörknuta, på vanlig svenska). Just nu är den liten men kan växa vilket i så fall kan påverka binjurens funktion. Dock såg alla provsvar bra ut så det finns inget att oroa sig för. Orsaken till att man får adenomer är lite av en gåta men har, enligt vad jag läst mig till, inget med livsstil att göra. Dock spelar åldern in så jag antar att det hör till kroppens allmänna förfall ...

Struktur

Det är roligt att vara igång med ett nytt manus! Just nu arbetar jag med synopsen – jag gör alltid det innan själva skrivandet tar vid. Ibland är synopsen mer av en färdriktning, ibland är den en lång och detaljerad plan. Med Vindarnas hus till exempel hade jag en tydlig idé om vad för slags berättelse jag ville skriva och hur den skulle börja. Jag hade också en massa frågor som jag ville ha svar på. Den synopsen blev en knapp A4 lång och handlingen växte fram allteftersom jag skrev. Med Bodil är det annorlunda för jag har redan handlingen klar för mig. Synopsen är därför detaljerad och fem sidor lång. Hela strukturen är på plats. Om jag sen håller fast vid den eller om det tillkommer stickspår eller vändningar jag inte räknat med återstår att se. Jag gillar struktur men har inga problem med att tänka om eller improvisera.Det gäller för övrigt allt, inte bara skrivandet.

Apropå struktur behöver även min vardag har det nu när jag jobbar igen. Risken annars är att jag prokrastinerar. Alltså måste jag skriva varje dag och helst på förmiddagen eftersom jag brukar vara som piggast då. Tänk om jag kunde få ihop ett första utkast innan trädgårdssäsongen börjar på allvar ... 

Så vem är Bodil?

Nej, Bodil är ingen talgoxe som man kanske kunde tro av mitt förra inlägg, utan en kvinna av kött och blod. Och den här gången utspelar sig berättelsen i Sverige. Mer än så vill jag inte avslöja men det blir en Annika-bok vilket innebär att relationer står i centrum. Ingen deckare eller thriller den här gången heller alltså, inget blod eller ond bråd död.

Jag ägnade hela förmiddagen åt Bodil. Vem är hon? Hur uppfattar hon sig själv? Vad gillar och ogillar hon? Vad drömmer hon om och vad är hon rädd för? Hur bor hon och var? Osv, osv ... Jag är nere på detaljnivå nu men det är viktigt att jag känner Bodil utan och innan så att hon känns trovärdig när jag väl börjar skriva. Det blir som vanligt en karaktärsdriven berättelse, dvs att handlingen drivs av Bodils beslut, motivation och personliga resa. Till skillnad från Vindarnas hus som har flera olika berättarperspektiv (fem stycken) kommer jag den här gången att koncentrera mig på en enda person: Bodil.

Förmiddagen ägnades alltså åt manusarbete medan jag på eftermiddagen var och lyssnade på ett föredrag om humlor och bin i trädgården som Linköpings trädgårdsklubb (som ingår i Riksförbundet Svensk Trädgård) hade bjudit in till. Sånt tycker jag är kul, trädgårdsnörd som jag är!

Vad jag gjorde igår? Bakade pepparkakor med Isabelle och Vincent (jag hade kvar deg efter julen) samt lagade ugnspannkaka. Den blev jätteful men jättegod. 😃