torsdag 19 november 2026

Av jord har du kommit ...

Snön från förra veckan räckte inte länge och jag hade strålande väder när jag ägnade helgen åt att göra klart det sista på lotten. Det var tur för redan i måndags blev vädret sämre och nu har det snöat igen. Jag har rengjort, slipat och oljat in mina sekatörer och vi har snart ätit upp alla äpplen som jag hade lagt undan – det gick utmärkt att förvara dem i halmfyllda backar.

Det har alltså blivit dags att avsluta säsongen. På riktigt, den här gången. Men jag kommer nog tillbaka för att räfsa lite. För till skillnad från mispeln har inte mina äppelträd tappat alla sina löv ännu. Att släppa taget om täppan helt går som synes inte och jag har redan huvudet fullt av planer på vad jag vill göra med den nästa år. Men jag ser fram emot att ägna mig åt annat nu – som att skriva ...

De sista spaljéskyltarna är på plats. Återstår att räfsa upp löv att lägga på rabatterna.
Stöden för höstfloxen tas bort innan jag klipper ner den och gör konfetti av stjälkarna. Klippet lägger jag på rabatten, att förmultna på plats. Av jord har du kommit, jord ska du återbli ...
Jag har tagit in stolarna i förrådet medan bänkar och bord får tillbringa vintern utomhus. De grå vattentunnorna är till att vattna med i vår, innan vattnet i området slås på.
Valla skogen är avlövad nu. Att ha den så nära är härligt. Dels att promenera i, dels för fågellivet. Den är ett värdefullt och av linköpingsborna älskat naturreservat. Bilden togs kl 14:30, en timme innan solen gick ner ...

fredag 13 november 2026

Första snön och tandbesvär

I natt snöade det över Linköping. Knappt en centimeter som redan är på väg att töa bort. Inget snökaos här alltså, till skillnad från Norrlandskusten där snön vräkt ner. Det ska bli betydligt varmare i morgon redan, men snön är ändå ett säkert tecken på att hösten lider mot sitt slut.

Jag har fått en infektion i en av mina nedre framtänder, den som rotfylldes för 25 år sedan (!) eftersom den dött efter ett trauma som ägde rum 22 år tidigare (!!). Infektionen sitter alltså inte i själva tanden utan i tandfacket. Jag har fått penicilin men tanden är skör och sprucken och bör dras ut. Tandläkaren konstaterade vidare att det nog är dags att ta tag i den där visdomstanden som spökade redan för 10 år sedan. Utdrag av en framtand, fixa gluggen efter den och operation av en visdomstand. Vilken julklapp! I övrigt har jag friska tänder: fyra smålagningar bara och inte ett enda hål sedan jag gick ut högstadiet 1978. Så jag antar att jag får vara nöjd, trots allt.

onsdag 11 november 2026

Nästan färdigpyntad spaljé

Återstår att skaffa ett par skyltar till att hänga i den nedre hälften av spaljén. Vädret den här veckan är uschligt. Men enligt SMHI ska lördagen bli riktigt fin och jag planerar att tillbringa den på lotten. Som en grand final på koloniåret.
Min inställning till november har ändrats, märker jag. Jag avskyr den inte längre, utan tycker om när färgerna i naturen växlar över till grått och brunt, hur konstigt det än låter. Vilsamma nyanser som passar årstiden. Sommar året runt vore tråkigt och täppan behöver sin vintersömn för att orka prunka. Då är januari och februari svårare månader.

söndag 8 november 2026

Ny spaljé på plats

Tanken var att jag skulle vänta till våren med att ta bort den stora blomlådan vid uteplatsen (den tog för mycket utrymme) och ersätta den med en spaljé istället. Men jag är otålig av mig och har jag väl fått en idé, vill jag ogärna vänta med att omsätta den i praktiken. Alltså flyttades lådan till andra sidan stugan innan vi for iväg och inhandlade stolpspjut, armeringsnät, bygelbeslag och skruvar. Stolparna hade jag sedan tidigare, stolphattarna likaså. Meningen var att T och jag skulle bygga spaljén själva men när vi var över till Ekholmen tidigare idag för att hämta en bultsax och ta en fika, erbjöd sig sonen att göra det. Han blev klar på ett litet kick så nu har jag fått min spaljé! Men den kommer inte att användas som växtstöd utan jag ska istället ha små rostiga skyltar med olika motiv hängande i den. Det tror jag blir fint samtidigt som spaljén blir lite av ett insynsskydd.

Tidigare i veckan tömde jag en av komposterna och fyllde kragpallarna med löv, kompostjord och planteringsjord. Jag planterade vitlöksklyftor (av sorten Thermidrome) i en av dem samt fick ner några extra blomsterlökar (vintergäck och pärlhyacinter) som jag köpt på rea i mina blomsterrundlar. Och så flyttade jag rosen The Lady Gardener  till ett soligare läge.

Detta var nog de sista bestyren för i år – bortsett från att räfsa löv. Tror jag. För jag har en till kompost jag skulle kunna tömma ...

lördag 7 november 2026

Tre böcker jag läst/läser/ska läsa

Det roliga med att vara med i en bokcirkel är att jag läser böcker som jag inte skulle ha valt annars. Såsom spänningsromanen Hon som blev kvar av Riley Sager. Handlingen i korthet: Vårdbiträdet Kit börjar jobba som vårdare på den förfallna herrgården Hope's End. Hon ska ta hand om den sjuttioåriga Lenora som varken kan röra sig eller tala efter ett flertal slaganfall. Lenoras hela familj mördades brutalt när hon var tonåring. Hon anklagades för mordet men brist på bevis gjorde att hon aldrig åtalades. Kit som fascineras av Leonra bestämmer sig för att ta reda på sanningen.

Hon som blev kvar beskrivs som en av de absolut mest hyllade spänningsromanerna på Booktok men ingen i vår grupp förstod varför. Vi tyckte tvärtom att boken saknade psykologisk djup och trovärdiga/intressanta karaktärer. Lättläst och lättglömd blev betyget. 

Till nästa träff valde vi någonting helt annat: Far inte till havet av Augustprisvinnaren Elin Anna Labba: 
"När Ingá och Rávdná kommer hem till sommarlandet ligger byn redan under vatten. Utan att förvarna dem har Bolaget dämt upp sjön igen, och det som var en gång var ett sjösystem har blivit ett ogästvänligt hav. I djupet skymtar kåtornas tak när de ror ut för att rädda det som går.
Runtom dem kliver det moderna samhället närmare, men de nya elledningarna dras högt ovanför dem, utan att ansluta. I luften knastrar elen och fåglarnas kvitter försvinner.
När Rávdná bestämmer sig för att bygga ett riktigt hus, trots att hon egentligen inte får lov som nomadiserande same, blir den lilla familjen mer och mer distanserad från de övriga i byn. Och vattnet, det kommer obönhörligt tillbaka."

Det låter som en berättelse med många bottnar och mycket att diskutera!

Parallellt läser jag ljuvliga Haren och jag av Chloe Dalton, den sanna berättelsen om den oväntade vänskapen mellan författarinnan och en harpalt. Att läsa den är rena njutningen för någon som liksom jag uppskattar naturskildringar och ett vackert språk. Hjärtevärmande så det förslår och riktigt spännande dessutom! Inte konstigt att den nominerats och vunnit en massa priser.
Mitt betyg blir: Läs den!

lördag 31 oktober 2026

Höstbestyren fortsätter

Jag är nästan klar med allt jag vill ha gjort på lotten innan vintern: starta en ny kompost, rensa rabatterna, plantera blomster/höstlökar (170 st), rensa pallkragarna från syrenrötter, gräva upp dahliorna och vinterförvara dem i halmfyllda kartonger, ställa undan alla krukorna, plocka in dynor och målarfärg i stugan samt mycket mera. Återstår att flytta rosen The Lady Gardener till en soligare plats. Dock ser det ut att bli sämre väder de kommande dagarna och jag vill inte gräva när det regnar. Men så fort molnen dragit förbi sätter jag igång. Just det – jag ska ju plantera vitlök också! Än är inte hösten över ...

T hjälpte mig att skruva bort bakstycket på den stora blomsterlådan. Skruvarna satt så hårt att skruvdragaren började ryka av ansträngning! Vad jag ska göra med det vet jag inte ännu. Men lådan ska i varje fall bort från uteplatsen eftersom den tar för stor plats. Jag flyttar den nog till andra sidan stugan istället. Men jag måste tömma den på jord först om jag ska orka. Eller så får T rycka in igen.

Sista oktoberdag

Det går dåligt med bloggandet just nu men jag har sådana perioder ibland. Allt är dock bara bra med mig och med oss alla. Det har varit bokcirkelträff, styrelsemöte och andra möten, höstfix i trädgården, födelsedagskalas (min lilla S fyllde 39 år igår!), barnbarnpassning och annat smått och gott. Förra helgen åkte vi över till Jägarvallarna (dvs till S med familj) och mustade äpplen. Musten, som blev otrolig god, pastöriserades innan den hamnade i tätförslutna flaskor.
Livet rullar på helt enkelt. Men så fort tiden går! I morgon går vi in i november. "Novent" som denna ljusfattiga månad numera kallas eftersom den kräver ljusslingor och mys. Om en stund ska jag iväg till lotten för att vinterförvara de dahlior jag valt att behålla till nästa år. Det ser ut att bli en vacker men kylig dag – vi hade frost i natt igen.
Annat jag gjort är en hälsoundersökning. Senast var i maj 2025 så det var dags. Då var alla mina värden på topp och det var de den här gången också. Järnvärdena var iofs något förhöjda vilket troligtvis berodde på att jag hade druckit för lite vatten innan provtagningen. Men jag ska ta ett nytt prov om 3 månader, för säkerhets skull.

Gräsmattan är räfsad och jag har tagit hand om pallkragarna: tömt dem på jord, rensat bort alla syrenrötter och skott som tagit sig in, lagt marktäckväv i botten som spärr mot syrenrötterna, lagt tillbaka jorden i pallkragarna igen samt lagt på en våning till för att få större jorddjup. Återstår att fylla på med löv och kompost. Min axel är inte alls glad åt allt detta grävande men jag försöker att inte låtsas om smärtan.
Hösten är fin även när det är mulet. Jag är så glad att ha nära til Tinnerbäcken – vi bor på andra sidan vattnet, bakom höjden med träddungen.
I Raoul Wallenbergparken med Hedda och Lova.

Akvarellen "Solrosor" av Ewa Rönnberg görs sig fint på sovrumsväggen.
Ewas "Höstträd" (akvarellkollage) har sällskap av en akrylmålning av Nathalie Louis samt Anna Handells fina litografi "Croissants till frukost" (omslaget till min andra roman). Tv:n skulle vi lika gärna kunna göra oss av med – det är bara när barnbarnen är på besök som den sätts på, i undantagsfall. 

onsdag 21 oktober 2026

Efter frost kommer regn ...

Efter tre frostnätter på raken har vädret växlat över till att bli milt (12°C) och regnigt. Inget trädgårdspyssel idag alltså (bilderna är från igår) men ut vill jag oavsett. Jag blir trött i huvudet om jag inte får komma ut och röra på mig. Min hjärna behöver frisk luft för att inte gro igen. Alltså är det ingen uppoffring att gå ut med Dexter trots dåligt väder – vi mår båda två bra av att få röra på oss.


Pirran är min bästa vän ute på lotten!