Stilla dagar i september

Kräftskivan i lördags blev en fin avslutning på högsommaren och idag går vi in i sensommaren. Det är fortfarande otroligt torrt i markerna och jag fortsätter att veckovattna min koloniträdgård. Dock slösar jag inte bort vatten på gräsmattan och det är förvånande att den kan hålla sig så grön. Jag gissar att det dels beror på att den innehåller mycket vitklöver, dels på att den ligger i halvskugga, dvs slipper få sol på sig precis hela dagen.

September har alltid varit en favoritmånad för mig och jag är fullt nöjd med att hålla mig hemmavid och leva mitt numera stillsamma liv. Att rå över sin egen tid och slippa ekorrhjulet är obeskrivligt skönt. Så även om jag har trivts bra på mina arbetsplatser, har jag har ingen som helst längtan efter att återvända till arbetslivet.

Trädgårdssäsongen närmar sig slutet och hur mycket jag än älskar min koloniträdgård ser jag fram emot att stänga den någon gång i oktober. När det är gjort ska jag skriva klart berättelsen om Bodil.

Eftermiddagsrabatten från två olika håll. Just nu blommar rosenflockeln, violrutan "Splendid", alunroten "Silver Scrolls", höstanemonen "Honorine Jobert", jätteverbenan och vipphortensian "Living Pink and Rose". Dessutom bjuder buskrosen "Jacques Cartier" på en andra blomning, om än en sparsam sådan, och klematis viticella "Blue Angel" har blommat i veckor nu. Nedanför verandan syns blomspirorna på daggfunkian "Halcyon" och spetsmössan "Pink Skyrocket". Jag är väldigt nöjd med hur rogivande denna del av trädgården blivit och jag sitter gärna på verandan när det är dags för mitt afternoon tea.

Takjobb och ny kruka

När snickaren bytte tak på kolonistugan i höstas, gjorde han aldrig klart arbetet. Meningen var att han skulle fixa det sista i våras: flytta upp den ena hängrännan och justera stuprännan, fästa takplåtarna ordentligt samt sätta dit takfotsplåtar. Men snickaren (som var en riktig sopa) försvann från radarn så det blev aldrig av. T har svindel och klarar inte av att klättra omkring på tak och familjens övriga män (och kvinnor) har fullt upp med sina egna hus. Jag är rätt så händig men min skadade axel sätter stopp för den typen av övningar. Jag blev därför riktigt glad när en kolonikompis erbjöd sig att komma och göra klart jobbet. Han var noga och duktig så nu behöver jag inte längre oroa mig för att taket ska lyfta vid nästa storm eller att nedersta delen av läkten ska bli fuktskadad. Hurra för hjälpsamma vänner!

Taket innan kolonikompisen gjorde klart det sista. Man ser där den oskyddade läkten.

Jag hämtade Hedda och Lova på skolan/föris idag och de fick mig som vanligt att skratta högt flera gånger. När Hedda (6 år) låtsades till exempel kolapsa på vägen hem och jag sa att jag skulle bli tvungen att begrava henne om hon inte reste sig upp, påpekade Lova (3 år) att jag inte hade någon spade att gräva med. "Det har du rätt i", sa jag då och frågade henne hur jag skulle lösa det hela. "Du får gräva med händerna", svarade hon då.
Att jag inte tänkte på det ... 😄

Jag har klippt bort den ena av mina luktärtor eftersom den hade gjort sitt. Ersatte den med en stor lerkruka som jag fyllde med solhattar och alunrot. Krukan får stå där tills det blir frost.

Vidare har jag planterat ut växterna jag fick när vi träffade C på Öland: Aklejor, klockjulros från Pyrenéerna och purpurklätt, samtliga uppdrivna av henne själv.

Mammografi och frisörbesök

Svaret på förra veckans mammografi kom nyss: Inga tecken på bröstcancer. Det tackar jag för!

Vi är hemma igen efter fina dagar på Öland och det första jag gjorde var att åka till täppan för att titta till den och vattna. Sedan var jag iväg till frissan. Hon skrattade när hon såg hur mycket mitt hår hade vuxit i sommar. Det var tydligen solblekt också. Inte konstigt med tanke på att jag tillbringat varje solig dag utomhus. Men nu har jag en frisyr igen istället för en risbuske. Vi har väldigt trevligt tillsammans, min frisör och jag, eftersom vi är lika trädgårdstokiga båda två. Tyvärr ska hon sluta för att börja jobba på SAAB istället. Tråkigt för mig men roligt för henne.

Min ena luktärt behöver också en omgång med saxen, eller sekatören snarare. Det har varit för torrt och varmt för den så det är lika bra att jag plockar alla kvarvarande blommor och sedan klipper ner plantan. Jag ska ställa dit en stor lerkruka istället och fylla den med solhattar och alunrot – det tror jag blir fint. Jag har redan handlat allt som behövs och sätter igång att plantera direkt efter frukosten i morgon.

Bilderna nedan tog jag när jag gick hem från stan idag. Så här lite vatten är det sällan i Tinnerbäcken. Men här är träden gröna fortfarande och inte gula eller bruna som på många andra ställen.

Detta ljus ...

Jag har precis kommit tillbaka in efter att Dexter och jag varit ute på vår tidiga morgonrunda. Det var bara vi ute. Blå himmel, gyllengul sol, vindstilla och så detta ljus ...
Men bilderna nedan är från igår eftermiddag och kväll. Efter en heldag i Kalmar hade vi åkt in till Borgholm för att äta middag och invänta solnedgången.

Nästa gång vi kommer hit ska vi bo på den östra sidan av ön så att vi kan se solen stiga upp ur havet, precis som i Cerbère. Så kan vi sedan åka över till den västra sidan för att få uppleva solnedgången. Det är fördelen med smala öar – att man enkelt kan få både och.

På Öland

Så är vi tillbaka på Öland, denna vackra ö som jag blivit så förtjust i. Vi bor på Halltorps gästgiveri och är nyss hemkomna efter att ha promenerat i Mörbylånga, besökt Capellagården och vandrat omkring i Sollidens slottspark och tittat på de olika utställningarna. Om en stund ska vi äta middag hemma hos vännerna C och C. De har en gård på östra sidan av ön och C (som jag känt sedan vi pluggade i Uppsala) är lika trädgårdstokig som jag. Men först ska jag ta en liten tupplur ...

T sitter på bänken som kungen fick i 80-års present av Svenska Kungsrallyt. Själv tittar jag på utställningen "Tillsammans i tiden – med Bertil och Ulrica", med verk av Bertil Vallien och Ulrica Hydman Vallien.

Läser och vattnar

Jag ligger efter med romanen som min bokcirkel ska prata om i morgon och jag läser därför för glatta livet.

Boken, Brevbäraren i Lizzanello av debuterande Francesca Giannone, är en bästsäljande familjesaga som utspelar sig i södra Italien under 30, 40 och 50-talet. Den är effektivt berättad och med ett allvetande perspektiv vilket är ovanligt i dagens litteratur. Språket är enkelt, persongalleriet skissartad och stereotypiskt, dramaturgin är den enklaste tänkbara och inre dialoger samt gestaltning saknas nästan helt. Ändå vill jag veta hur det ska gå för familjen Greco. Det ska bli riktigt intressant att höra vad de andra i bokcirkeln tycker om den!

Molnigt väder idag och några droppar regn som varken gjorde till eller från. Det är sorgligt att se hur allt fler träd och buskar gulnar, torkar eller slokar. Måtte det komma ordentligt med regn snart!

En söt blandning: zinnior i olika färger, rosenskäran Kiiro, solhatten "Green Jewel" och remonterande rosen "Madame Boll".

Den aprikosfärgade rosenskäran heter passande nog "Apricot Lemonade".

Gräsmattan innehåller mycket vitklöver och håller sig därför grön, trots torkan. Rabatterna vattnar jag igenom ordentligt en gång i veckan.

Jag har klippt ner de perenna stockrosorna som hade blommat över och har planterat den lilla flocknävan "Biokovo" som marktäckare mellan dem. I krukorna till höger och vänster växer dahliorna "Café au lait" och i mitten "Preference". Dahlior är hungriga och törstiga damer och dessa behöver vatten och näring varje dag.

Redan mitten av augusti!

Det är inte klokt vad tiden rusar! Det har redan gått en vecka sedan vi kom hem från Hälsingland och nästa vecka börjar skolorna igen. Jag har hunnit åka till Stockholm en sväng för att delta i mötet med jurygruppen för SV:s Lättläs-priset, jag har passat barnbarn och jag har fixat med lotten – vattnat mest. För det är riktigt torrt nu, i såväl naturen som trädgårdarna. Brandrisken är hög och träden gulnar i förtid. Idag var det 29 °C varmt i Linköping och det ska bli lika varmt i morgon. Det är dock ingenting jämfört med värmeböljorna som avlöser varandra nere på kontinenten. Till och med Storbritannien svettas och längtar efter regn.

Vi fick riktigt härliga dagar i Ljusdal. Utflykter, god mat och skönt umgänge. Vi valde mindre vägar istället för E4:an. Passade på att besöka Vij Trädgårdar i Ockelbo och sov över i Gävle där vi fikade med släkten och åt middag med brorsan. Även hemresan delades upp men det blev Västerås istället för Gävle. Skönt att slippa stressa. Och så firade T och jag vår tjugonde bröllopsdag! Vi har varit tillsammans i tjugotvå år, hängt ihop i vått och torrt. Grattis till oss!

Tretton år sedan ...

Bilden ovan är från toppen av Järvsöklack dit vi gick upp längs med en brant skogsstig för att beundra utsikten och äta matsäck. På vägen ner blev vi anfallna av jordgetingar! T, svågern, hundarna och jag blev stuckna men syrran klarade sig. Getingstick gör sabla ont men värre ändå är den veckolånga klådan efteråt. Dexter som vet precis vad jordgetingar är för slags varelser efter att ha blivit rejält stungen förra hösten, sprang undan direkt han såg den första getingen och klarade sig.

På väg ner igen efter att denna gång ha promenerat upp till Kramstastjärn. Hälsingland är så otroligt vackert. Jag älskar det böljande landskapet, bergen, ljuset och allt vatten.

Nästa vecka drar vi till Öland några dagar!