Jag tittade på SVT Debatt igår kväll. Diskussionen handlade om huruvida SD har en dold agenda, dvs är partiet rasistiskt och främlingsfientligt eller inte? Radioprogrammet Kaliber menade att det bevisat att så är fallet och SD:s representanter hävdade motsatsen. Egentligen förstod jag inte poängen med Debatt. Vad fanns att bevisa? Vad SD i grunden tycker vet väl alla, det är ju ingen direkt hemlighet, och det vet de som väljer att rösta på dem också. Även vi andra vet det. Att slå in öppna dörrar på det viset bidrar inte till att de får färre anhängare. SD är knappast ett missförstått parti. Det mest intressanta med Debatt var att se hur Jimmy Åkesson till fulländning lärt sig konsten att göra en pudel!
I dagens DN recenseras Pontus Mattssons granskning av SD, Sverigedemokraterna in på bara skinnet (Natur & Kultur). Enligt den har SD blivit hela den svenska politikens mörka skugga. Och enligt Pontus Mattsson som satt i Debattstudion igår kväll var det inga problem att få SD:s medlemmar att tala klarspråk om sina åsikter. Som sagt, inte mycket till dold agenda där inte.
5 kommentarer:
Du har helt rätt. Dessutom intar man en sorts von-obenattityd där man ser "väljarna" som aningslösa offer för SDs "falska marknadsföring". Det är givetvis inte så. SDs potentiella väljare vet precis vad dom eventuellt röstar på. Utspel som dessa där dessa personer blir utpekade som "mindre vetande" stärker bara övertygelsen att rösta på SD av ren trots mot de som förolämpat ens person genom att antyda att man inte förstått vad SD "egentligen" är.
Precis. Tack för att du förstod min poäng!
Nja, så enkelt är det nog inte. "Vad SD i grunden tycker vet väl alla, det är ju ingen direkt hemlighet, och det vet de som väljer att rösta på dem också."
Själv är jag varken bonnläpp, analfabet eller rasist, men tycker ändå att det finns vissa sympatiska tankar hos Sverigedemokraterna. Jag oroar mig mer för den "von-obenattityd" visavi SD som den s.k. intelligentian allt som oftast ger uttryck för. Den kommunistiska agendan med dess bevekelsegrunder är jämförelsevis mer skrämmande än SD:s relativt harmlösa retorik (mig veterligt ingår inte våldsinslag gentemot politiska motståndare i den sverigedemokratiska sfären). Tilläggas kan att jag så sent som vid förrförra riksdagsvalet röstade på just V, men har måhända på ålderns höst lärt mig att genomskåda flosklerna.
Jo, men det jag menar är att SD knappas har någon dold agenda. De som röstar på SD vet vad de röstar på, de är inga vilseförda själar utan de gör ett medvetet val. Jag tycker alltså inte heller att man ska inta en von oben attityd och underskatta dessa väljares intelligent. Det är mer intressant att undersöka varför de sympatiserar med SD, om det handlar om en missnöjesyttring mot de traditionella partierna eller om SD:s åsikter de facto lockar och stämmer överens med väljarnas.
Där är vi helt överens - jag köper personligen inte SD:s i många stycken utopiska argument, men jag blir (å demokratins vägnar) djupt upprörd över det s.k. etablissemangets ideliga försök att stigmatisera SD:s sympatisörer som varande rasistiska, lågutbildade bonnläpppar. Det är lika infamt som om en moderat alltid skulle framställas som en smällfet, cigarrrökande kapitalist - eller en vänsterpartist som en rödvinspimplande Stalinbeundrare.
Jag tror personligen att sanningen om SD:s sympatisörer ligger någonstans mellan det du skriver i din kommentar - lika delar missnöje och konservatism.
Glad Påsk!
Skicka en kommentar