Detta med att börja varva ner inför semestern kan jag bara glömma. Det är i och för sig dryga månaden kvar innan min ledighet börjar men tiden går otroligt fort just nu och kalendern är fullspäckad med möten och måsten. Eftersom vi dessutom planerar för höstens verksamhet befinner jag mig mentalt en bit in i september redan!Precis som skolbarnen längtar efter sitt sommarlov, längtar jag efter mitt. Jag fantiserar om allt jag inte ska göra, såsom inte stressa, inte boka in en massa saker, inte planera långt i förväg, inte åka någon annanstans än till Vätö. Jag vill absolut inte ha en semester lika inbokad och inrutad som resten av året.
Jag längtar efter att få gå barfota på ett lent, såpskurat golv, på att få börja dagen med ett dopp, på att låta håret självtorka i solen, på att korsdraget ska ta tag i gardinerna, på att få umgås med goda vänner, på att ta båten ut, på att skriva, på att plocka smultron och blåbär, på regniga dagar när jag bara kurar inne och läser…
Tänk att jag har ett sex veckor långt sommarlov att längta till!
4 kommentarer:
Underbart att längta till det du beskriver. Och så klokt att tänka så. Semester är ju ledighet och varför boka in en massa då? Då blir det ju inte ledigt i ordets rätta bemärkelse. Lycka till med allt du har framför dig! En månad går fort, sen får du bara vara. Förresten, har ni mycket huggorm på Vätö? Minns att det var mkt av den vara på Väddö. Jag gick ständigt och tittade i backen.
åh vad skönt med dessa stilla dagar på ön, precis som du skriver, det går inte att locka bort mig därifrån... jag bara njuter av skönheten, stillheten, och jag älskar mitt skrivrum där jag skrivit alla mina Johannaböcker. Jag vet inte om hon kommer att tala till mig i sommar.
Jag tror inte att Vätö är känt för att ha många huggormar. Grannarna stöter på huggisar ibland men det händer allt mer sällan. Vår lilla semesterby är nog för tätbefolkad. Däremot har vi gott om kopparormar (hittade en hel hög i fjol när jag rev runt i ett stenröse) och snokar. Snokarna är ordentligt stora och brukar ta sig ett dopp där båtarna ligger.
Hoppas, hoppas Eva att Johanna kommer till dig i sommar! Nu har jag läst ut Lingon och lust, det gick med stor glädje och rasande fart! Jag gillar verkligen karaktärerna i den. Men Annica och du har knytit ihop säcken väldigt fint, ingen cliff hanger som tyder på någon fortsättning. Snyft!
Vilken härlig beskrivning av precis allt det jag också längtar till. Men dilemmat ligger i precis det du beskriver - i allt planerande befinner sig huvudet nånstans i mitten av hösten, kanske rent av närmare årsskiftet just nu. Mindfulness - jo tjena!
Skicka en kommentar