Jag hittar tre felfria bananer i soppåsen.
Frågan måste ställas och jag ställer den:
- Älskling, varför har du slängt bananerna?
- De var fula och ingen kommer att äta upp dem ändå.
- Det är ju bara skalet som är lite missfärgat, inuti är de säkert jättefina!
Eftersom jag har väldigt svårt att slänga mat – vilket alla diverse småbyttor i kylskåpet vittnar om – plockar jag givetvis upp bananerna igen och lägger tillbaka dem i fruktskålen. Här ska inte slösas.
När T lite senare kramar mig hejdå passar han på att skälmskt viska i mitt öra:
- Glöm nu inte att äta bananer idag min älskade.
2 kommentarer:
Hej Annika... och tack för kommentar i min blogg!
Slängda cyklar i ån är ett åretruntfenomen... om man vill kalla det för konst-igt bestämmer man nog som betraktare.. ;)
Borde naturligtvis har skrivit Chevrolet Camaro... så hade det varit lättare. :)
Och Du... det där med bananer i soppåsen är lite märkligt.. för jag hittar också sådana där ibland. Då är det sonen som anser att de är oätbara.. Månne det vara manligt?
Ha en härlig helg i Norrtäljetrakten! :)
Kram
Det kan inte vara slumpen - det är någonting med män och bananer... :D
Skicka en kommentar