torsdag 16 juli 2009

I väntan på barnbarnen...

Svägerskan H och barnen har åkt vidare och det är väldigt tomt och tyst i stugan, trots att T är här nu. Han har stulit min tidning och ockuperat såväl soffan som korgstolen. Själv har jag gjort som jag brukar efter att gästerna åkt hem – skakat mattor, städat badrummet, dammsugit, skurat golven och bytt samtliga handdukar. Allt är fint inför nästa besök – det är snart dags för M och hennes femårige Albin att hälsa på några dagar. Albin är en mycket speciell ung man som jag blev omedelbart förtjust i första gången jag träffade honom för 3 år sedan. Vi ses bara några dagar per år, på Vätö, och jag kan tänka mig att han utvecklats massor sen sist. Jag ser fram emot att få ta del av alla hans små funderingar.
Mina egna barn jobbar och har annat för sig, vuxna som de plötsligt blivit, så jag får helt enkelt hålla till godo med andras. Och längta efter barnbarn...

7 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Längta efter barnbarn går bra - bara man inte avslöjar denna längtan för sina barn. Ingen press. "Det är bra morsan att du aldrig tjatar som en del föräldrar gör", säger sonen. Han skulle bara veta!
Låter skönt att göra fint i huset och göra sig beredd för nästa besök.Nu blev jag lite inspirerad!

Pia sa...

Barnbarn är livets efterrätt... det hade man ju hört hur många ggr som helst och nu med facit i hand så kan jag verkligen bekräfta det. Det är ingen underdrift! Jag får snart mitt tredje!

Annika och Eva... Ni har det bästa kvar!
Kram :)

Evas blogg sa...

Ja det är full rulle hos dig också ser jag! Känner igen din beskrivning från ett tidigare inlägg, dagarna bara går, utan tidning och annat värdsligt. Man är i sin lilla bubbla bland familj och vänner. Härligt. Några barnbarn blir det knappast här heller,på många år.

Annika Estassy sa...

Nej då, jag pressar inte barnen och tycker inte heller att de ska ha bråttom med att bilda familj med allt vad det innebär.
Pia - helt otroligt att du snart ska få ditt tredje!

Pia sa...

Ja, Annika.. ibland fattar jag inte riktigt vart åren har tagit vägen. Tyckte att jag var nybliven mamma till den äldsta nyss... år som helt plötsligt blivit 28!

Maria Björkman sa...

Jag kan konstatera att T tycks ha funnit sig väl tillrätt i "dina" möbler. Skönt att ha honom på plats, kan jag tro!

Annika Estassy sa...

Ja, när T sträcker ut sig tar han väldigt mycket plats! :-)