torsdag 23 juli 2009

När livet stannar

Först tänkte jag att nej, jag orkar inte. Jag orkar inte lyssna på Malin Sävstam, dagens sommarpratare, kvinnan som överlevde tsunamin men miste man och två av sina tre barn i den, och som skrivit en bok om sitt sorgearbete. Det är sommar och jag vill bara inte höra om så mycket sorg och smärta. Skulle jag själv förlora min man eller något av mina barn skulle jag alldeles säkert bli galen. Tänk då att förlora alla tre – samtidigt! Nej, det skulle jag aldrig överleva, jag kan inte ens föreställa mig den smärtan.
Men, hur det nu kom sig, fick radion stå på och Malin Sävstam började tala. Jag stannade upp med alla mina sysslor, var tvungen att bara sitta och lyssna. Visst, Malin berättade om det ofattbara, om den största sorgen av dem alla, och man ville bara gråta. Men samtidigt är hon ett levande bevis på att det går att komma vidare, det går att fortsätta leva, det går att bli starkare och t.o.m. förälskad igen. Jag blir grymt imponerad av hennes styrka men framför allt av hennes klokhet. Tänk vad vi människor ändå förmår. Och vilken tur att jag lät radion stå på. Jag lärde mig något idag.

4 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag känner precis som du - men då ska jag lita på dig och lyssna ikväll.

Annika Estassy sa...

Gör det och berätta vad du tyckte!

Maria Björkman sa...

Jag tänkte exakt som du, men blev kvar exakt som du. Sen gillade jag att hon faktiskt lyckades förmedla en annan stämning under andra halvan av programmet, då hon berättade om yogan, ayurvedan och sin nya kärlek. Jag slog vad med mig själv att hon skulle avsluta programmet med "Namaste". Det gjorde hon, givetvis!

Annika Estassy sa...

Nog tänkte jag på dig Maria och andra yogaälskare när hon berättade om det! :-)