fredag 28 augusti 2009

Lite resvan är jag nog

I morgon kväll äter vi middag hos pappsen i Montpellier. Tänk så fort det går att förflytta sig nu för tiden. Jag tror att jag genom åren testat de flesta sätt som finns att resa på. När jag var barn tog vi en gång båten från Senegal till Nice eller om det var till Marseilles. En riktig kryssning! Annars flög vi. När vi sedan bodde i Frankrike tillbringades sommarloven i Sverige dit vi bilade upp. Det hann bli 11 resor fram och tillbaka innan vi flyttade till Sverige för gott. Vi testade alla möjliga rutter för att få lite omväxling; bil hela vägen, båt från Holland till Göteborg, åka via Schweiz... När jag sedan som vuxen själv skulle köra mellan Sverige och Frankrike med barnen och deras pappa, behövde vi knappt titta på kartan – jag mindes fortfarande alla de städer vi skulle ta sikte på, ungefär som en barnramsa man aldrig glömmer!
Som tonåring var det tåget och Interrail som gällde och en gång tog vi t.o.m. bussen hela vägen från Gävle till södra Frankrike, mina syskon och jag. På vägen tillbaka frös bussen ihop utanför Lyon... Numera blir det flyget, tiden är dyrbar och vi vill ha en snabb resa. Dock kan jag sakna äventyrskänslan det innebär att knöla ihop sig i en bil och bara åka söderut.
Och någon gång ska jag berätta vad som hände när mina syskon (7 och 13 år) och jag (15 år) försvann mellan Venezuela och Trinidad och blev efterlysta av Interpool...

5 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Det måste du bara berätta! Och jag delar känslan med dig av tjusningen i att knöka ihop sig i en bil och bara dra söderut. Rätt som det är vill jag nog göra det igen, gäller bara att träffa rätt person med bil och körkort och väldigt rätt på alla andra sätt också... eller kanske ännu hellre vänta på att döttrarna tar körkort.

Pia sa...

Visst är det något speciellt med dessa bilsemestrar! Har många minnen från min egen barndom och tonårstid när man drog iväg med föräldrarna både inom Sverige och ner i Europa.

Med mina egna barn har jag mest bilat i Sverige och Finland... men det är inte så pjåkigt det heller!

Vill gärna höra hur Ni försvann?!!

Ha en underbar sensommarsemester!

Evas blogg sa...

Ser fram emot att få höra! Ja resande är en slags frihet.

Maria Björkman sa...

Jag hoppas ni får en härlig vecka, Annika. Och glöm inte löftet om berättelsen, den är vi tydligen många som ser fram emot!

Annika Estassy sa...

Nej da, jag ska beratta men det blir nar jag far tillgang till ett svenskt tangentbord igen...