Ikväll är det min tur att sitta ensam hemma och vänta medan T är ute och förlustar sig. Jag hade egentligen tänkt gå iväg till NK:s bokhandel för att höra Michèle Lesbre prata om sitt författarskap (hon har bl.a. skrivit Den röda soffan som jag har läst men inte är riktigt nöjd med), men åkte hem istället.
Nu sitter jag på T:s plats i vår egen röda soffa. Regnet smattrar på rutorna, diskmaskinen brummar tryggt i köket, jag har tänt ljus, bryggt mig en kanna te och stoppat kvällens lilla, och enda, chokladruta i munnen. Stancey Kent sjunger om La saison des pluies. Det har redan varit mörkt i flera timmar men jag kurar ändå skymning. Varvar ner. Tänker. Och väntar på att T ska komma hem. Jag skulle kunna ha det sämre.
5 kommentarer:
Låter som en perfekt avslutning på torsdagen och uppladdning inför fredagen! Mys på!
Låter som en alldeles förträfflig torsdagskväll!
Härligt Annika. Jag längtar så efter att lyssna till denna Stacey Kent. Min dotter Elin gjorde just en intervju med Michèle Lesbre så jag är så nyfiken på hur det gick. Jag har också en rad invändniggar mot hennes bok, ända förlöste den på något sätt en skrivlust i mig, det där icke kronologiska berättandet. Fast gärna inte övertyngd av litterära referenser.
Vad härligt med skrivlusten Eva, jag vet hur det känns när man liksom känner flödet, även om mitt skrivande är synnerligen begränsat numera...
Spännande med Elins intervju - ska den publiceras i Kattis? Och skruva ner förväntningar på Stacey så du inte blir besviken!
Ja, den kommer i Kattis, från och med nyår är Elin bokredaktör där, det är kul!
Sorry Annika, förväntningarna är redan uppskruvade!
Skicka en kommentar