Oförståndiga gåvor, det vill jag ha.

Jag fick ingen bok i jul (kanske för att jag redan har en hel hög som väntar på min uppmärksamhet?) men T fick två. Jag kommer givetvis att tjuvläsa dem. Snart. Så fort jag hinner. Nästa år någon gång. Senast.
Men vad fick jag i julklapp då? Jo, lyxiga produkter förstås. Absolut ingenting nyttigt, nyttosaker är det sista jag önskar mig. Att öppna ett paket och hitta en förståndig present är så... deprimerande. Så nu vet ni det – ge mig aldrig en förståndig gåva, ge mig någonting som jag är alldeles för förståndig för att unna mig själv. Jag vill ha smycken och mjukgörande mirakelkurer, krämer, tvålar, väldoft, champagne och annat som aldrig kommer att tillhöra livets nödvändigheter. Dyrt ska det inte vara, bara oförståndigt.
Vilken tur att min familj känner mig, vilken tur att det aldrig kommer att ligga en dammsugare, elvisp eller långkalsong i mina paket. Min familj vet att jag skulle sloka då, min familj vet att jag behöver vattnas med oförståndiga presenter för att blomstra.