Praliner vill jag ha, inte fallande isblock.

Redan i rulltrappan upp från tunnelbanan ringer min mobil. Ett samtal från denna person så pass tidigt första vardagen efter jul kan bara betyda en sak – trubbel.

Mycket riktigt är det så och jag hinner under en tiondels sekund se mig själv helt sonika vända tillbaka hemåt, stänga av mobilen, dra ut sladden till den fasta telefonen och sätta mig i soffan med bokhögen samt en ask mörka chokladpraliner från Änglamark (har ni smakat dem? De är sagolikt goda!).
Men det gör jag inte utan jag möter dagens alla utmaningar med ett stoiskt lugn; fallande isblock från taket som demolerat parkerade bilar, en pall med studieprogram på vift eftersom Posten inte gjort sitt jobb, sjuka medarbetare, pappershögar, allt åtgärdas till synes lugnt och systematiskt.

Men i morgon, då ska jag sitta i soffan och smaska i mig praliner så att boksidorna blir alldeles klibbiga. Och eftersom det är fult att prata med mat i mun kommer jag inte att svara i telefonen. Man är väl väluppfostrad...