Jag ringde kemtvätten i eftermiddag och frågade om man även kunde lämna in mattor där. Ja, det kunde man:
- Men du inte behöva komma hit, jag åka förbi efter stängningstimme och hämta din mattor.
Den unge mannen ringde så småningom - varken han eller hans GPS hittade i vårt kvarter. Till slut kom han dock:
- Mycket fint här! Första gången jag vara här. Vad kosta att köpa lägenhet i denna område?
Och jag mitt åbäke svarade:
- Det kostar mycket, det är dyrt.
Den unge mannen skrattade till och svarade:
- Jaha, dyrt! Jag fattig så inte köpa här.
- Du kanske har råd att köpa en liten lägenhet? sa jag vänligt och hörde plötsligt hur otroligt fel hela dialogen blev. Och jag skämdes, skämdes över att bo i ett vackert område, skämdes över att den unge mannen kom för att hämta våra mattor, skämdes över att låta som nedlåtande vit överklass.
Och vad mattvätten kommer att kosta glömde jag att fråga...
3 kommentarer:
Det var mamman i dig. Inte göra någon ledsen eller besviken. Istället förminska besvikelsen genom att svara svävande. Men det kan bli så fel ibland. Hoppas att han också vill skydda dig från besvikelser när han kommer med de rena mattorna.
Skäms på dig Annika.
Jag är dock lite nyfiken på varför du svarade som du gjorde, vad tror du det var som fick dig att svara så?
Jag hoppas du frågar vad det kostar nästa gång och att han svarar
- det kostar mycket, det är dyrt ;)
Johan
Precis vad jag funderade över Johan, varför utgick jag från att killen inte hade råd? Varför gav jag inte ett rakt svar bara och lät honom avgöra om det var dyrt eller inte? Fördomar och förutfattade meningar förstås men också precis som Eva skriver en önskan om att bespara honom en besvikelse.
Mattvätten blir säkert dyr och jag kommer inte att säga ett ord om det!
Skicka en kommentar