I morse hämtade jag den allra sista lådan från den gamla lägenheten, en låda med jordpåsar och sjösten som vi haft på altanen och som jag nu kört upp till Vätö. Hela lägenheten är tömd, tom, öde, övergiven. Där är inte hemma längre trots att det fortfarande luktar hemma . Det känns lite vemodigt men också väldigt rätt.
torsdag 22 juli 2010
Den allra sista lådan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Så bra att det känns rätt, om än lite vemodigt. Trist och lite konstigt vore det ju annars, på alla sätt och vis.
Kan man få lite dåligt samvete för att man överger en bostad för en annan, en yngre, snyggare och fräschare variant som man råkat förälska sig i? :)
Annika, det behöver du inte ha dåligt samvete över. Män har ju aldrig det när de byter bostad! ;)
Skicka en kommentar