onsdag 27 oktober 2010

Det finns böcker och så finns det litteratur.



Jag har haft en läsperiod. Jag började med Mustafa Cans berättelse om sin mamma, Tätt intill dagarna, en bok jag tyckte var okej men inte mer. Jag blev helt enkelt väldigt trött på Cans mamma och hennes sjukdom, vilket givetvis är helt politiskt inkorrekt att tycka. Då var det faktiskt mer intressant att läsa om familjens utvandring från Kurdistan och invandring till Sverige. Mamman lärde sig aldrig att prata svenska, inte heller att skriva, ett problem som den misslyckade svenska integrationspolitiken fortfarande brottas med.

Jag gick sedan över till Själens osaliga längtan skriven av Audrey Niffenegger som även skrivit Tidsresenärens hustru. Niffenegger fortsätter att tänja på gränsen mellan fantasi och verklighet. Hon låter oss inte resa i tiden denna gång utan in och ut i den värld vi känner till och den osynliga, där själarna finns. Utan tvekan originellt och underhållande men jag blir aldrig engagerad i de osannolika men samtidigt platta karaktärerna, utan står utanför och tittar in.

Och så Bumerang av Tatiana de Rosnay, en författare jag lovade mig själv att aldrig läsa mer efter den bedrövliga Sarahs nyckel. Nu tyckte jag faktiskt att Bumerang, berättelsen om vad som händer när en krisande medelålders man kommer en mörk familjehemlighet på spåret, var bättre men det är bara att konstatera att madame de Rosnay inte riktigt är ma tasse de thé. Jag tror att jag finner henne för slätstruken, jag blir inte tillräckligt utmanad av hennes berättelser.

Sen var turen kommen till Båten av Nam Le, en novellsamling som spelar i en helt annan division än de övriga tre böckerna; bra språk, stor spännvidd mellan novellerna, gripande och otäcka historier utan början eller slut som man kastas rakt in i, engagerande samt väldigt, väldigt snyggt skrivet. Båten är mer än en bok, det är litteratur.

7 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Tack för tipset. Nu vet jag vilken bok jag ska beställa härnäst. Jag läser en ny bok från Island "kvinnor" av Steinar Bragi. Skrämmande, men lite för mycket yta.

Jane Morén sa...

Tack för tipset om Båten som jag vet Eva S tipsat om tidigare. Nu ska den inhandlas!

Evas värld sa...

Ja Båten... i synnerhet inledningsnovellen, den är så bra! Han var dessutom så klok och sympatisk att lyssna till. Madame de Rosnay är inte heller min tekopp, bra story - men usch vad en del av personerna var flackt och ytligt skildrade!
Hur går det med Djebar? DET är också litteratur, oj ..... men jag som läser för fort måste tvinga mig till att läsa henne sakta för att inte förlora nyanserna

carina@pocolococreativo sa...

...och ingen finns här.
Tack i alla fall.

Jenny Lindgren sa...

Kanske vissa av böckerna inte var din "tasse de thé" och inte heller "ta cous-cous", men skriva rescensioner kan du. Som bara den dessutom!

Annika sa...

Tack Jenny, Twitterlängd på dem...

Jenny Lindgren sa...

Even more impressive!!