måndag 5 mars 2012

Det berömda följebrevet

Läser man diverse forum för författarwannabe (och det gör man), lär man sig snabbt att följebrevet till förlaget är A och O. Följebrevet är ALLT. Herregud, folk tar längre tid på sig att skriva ett följebrev på 1 sida än ett manus på 300. Den som inte förstått allvaret, utan slarvar med sitt följebrev har också utplånat varje chans för manuset att överhuvudtaget blir bläddrat i, än mindre läst. Ha! Jag är SÅ körd.

Jag har nu skickat iväg mitt manus till Kabusa. Det är inte klart, de 10 sista kapitlen behöver skrivas om och redigeras. Jag vet det. Men jag har stressat som en iller, redigerat flera nätter i rad. Jag har strukit 10 % av texten och en oändlig mängd med slaskord. Jag är sjuk, trött och less. Min man är övertygad om att jag är besatt och vill ringa Max von Sydow och be honom exorcistera mig.
Det är dessutom högst osannolikt att förlaget läser mer än de 10 första sidorna så what the fuck ...

Men, en sak har jag lärt mig när det gäller följebrevet. Min avslappnade inställning till det är inte PK, no, no.
Jag har även lärt mig fyra andra saker:
1) Skriv inte följebrevet mitt i natten
2) Skriv inte följebrevet när du har feber
3) Försök inte att vara finurlig med följebrevet och lägga in en vattenstämpel. Särskilt inte en kobratelefon. Kobratelefoner som vattenstämplar ser ut som jättedildos. Det är sådant som den som korrläser följebrevet upptäcker.
4) Se till att någon korrläser följebrevet och upptäcker jättedildos INNAN du lägger manuset och följebrevet på lådan.

6 kommentarer:

Karin sa...

Det låter väl trevligt – heja på! Genom mina amerikanska kompisar som befinner sig i olika stadier av författarskap (från tjugosjätte refuseringsbrevet, eller ytterligare ett "Sorry, not my kind of stuff" från ytterligare en agent, till lyckan att bli utgiven) har jag förstått att man bör gå kurser i minst ett år i hur man skriver följebrev... Och ändå går det som det går. Jag tror på din modell.

Anneli Stålberg sa...

Jag sitter också och pillar med ett följebrev just nu. Fy vad det är svårt! Lycka till med ditt!

Evas blogg sa...

Och jag kan inte annat än le :)

Annika Estassy sa...

Tur att jag inte bor i USA Karin! Fast de hade kanske tyckt att jag var ett PR geni? Sex säljer sägs det ju ... :)

Tack Anneli, jag håller som vanligt tummarna för dig.

Eva, jag väljer också att le. Gjort är gjort liksom.

Jane Morén sa...

En sak är i alla fall klar, du skriver underhållande, man vill veta hur det går, man tycker om den här personen som skickar iväg sitt följebrev med en stor dildos av misstag:) Jag tror faktiskt du kommer att lyckas, även om jag inte läst en rad av ditt manus:)

Annika Estassy sa...

Tack Jane! Annars får jag väl göra om och göra bättre.