Inget ont som inte har något gott med sig - jag är klar med redigeringsomgång nr 6. Det blir man när en stukad fot tvingar en att sitta stilla hela helgen. Fast i eftermiddag kunde jag inte hålla mig, jag var tvungen att stappla ut och klippa bort torkade piontjälkar. De har nämligen så bråttom mina pioner och har redan kommit upp en bra bit, trots att allting är mycket senare på Vätö än hemma i Råsunda. Björkarna har musöron, gräsmattan är grön, vitsipporna blommar överallt och liljekonvaljerna har börjat sticka upp här och där.
Vi åt lunch utomhus för första gången i år och det är samma under varje gång det sker.
Men vad händer nu med mitt manus kan man undra. Finns det en plan? Naturligtvis gör det det, jag vore inte den jag är annars. I mitten av maj kommer responsen från den strängaste testläsaren av dem alla - K.
"Du kommer att få veta vad jag
gillade, varför och på vilka poänger jag skulle sälja in den till
vänner, släkt och främlingar på tåg. På samma sätt - har den
brister som en betalande läsare skulle få "pengarna tillbaka"-reaktioner
på tänker jag tala om det också (fast artigt)."
Lite nervöst känns det allt trots att jag vet att K kan sin genre och är välvilligt inställd till den. Eller som K själv säger: "Det SAKNAS såna böcker på svenska. Lätsmälta som
prinsesstårta.En GOD prinsesstårta."
Efter att K tyckt till ska jag fundera några dagar, eventuellt redigera om det som behöver redigeras om. Och när det är gjort ... ja, då ska lilla manuset ut och resa.
2 kommentarer:
*harkel* Det kommer precis en sådan bok i morgon.
Men vi behöver bli FLER!!!
Ja, Åsa! Och vi ska bilda klubb - prinsesstårteklubben.
Skicka en kommentar