Detta med att testa sin text på mamma ... Snacka om egoboost!
Jag läste ganska mycket ur mitt manus för min när jag var uppe i Hälsingland. Mamsen satt som ett ljus på kolonistugans veranda och lyssnade. Skrattade på de rätta ställen och kom med små kommentarer. Ibland upptäckte jag att hon hade somnat med hakan mot bröstet. Jag gissar att det betyder att just de scenerna inte var lika lajbans som jag inbillat mig.
Igår ringde jag mamsen för att testa novellen jag skrivit. Hon höll sig vaken hela tiden faktiskt. Tror jag.
Nyss ringde jag upp igen för att testa en annan novell som jag börjat skissat på. Hade fastnat lite och ville ha tips på hur berättelsen skulle kunna utvecklas. Men jag behövde inget hjälp för medan jag läste högt såg jag framför mig resten av historien, och min tillfälliga skrivkramp lossnade.
Fast mammor kan också vara lite jobbiga. Som när de ringer och frågar hur det går för karaktärerna i novellen.
"Men det vet du ju, jag läste ju upp hela för dig", svarar man då.
"Ja, ja. Jag menar hur det går EFTER att novellen tagit slut."
"Herregud, inte vet jag", säger man och liksom hör på mamsens andning hur missnöjd hon är med svaret.
"Det måste du väl ändå veta, det är ju du som skrivit den!"
Och visst har mamma rätt, jag vet PRECIS vad som händer efter att novellen tagit slut. Kanske att jag skriver en bok om det en vacker dag.
5 kommentarer:
Vilken gullig mamma du har. :)
Jag håller med om att det är en ego-boost. Tack och lov för mammor! :) ibland kan man sannerligen behöva lite pepp.
Så där kan det vara - så länge mammorna våra lever. Sedan tar det slut och vi får famla runt i intet ett tag - tills det blir en balans ... igen.
Lycka till!
Lycka till!
Bra med mammor ibland!
Ja, mammor kan vara bra att ha. Nu håller jag tummarna för att novellen blir publicerad, mer för hennes skull än min faktiskt.
Skicka en kommentar