tisdag 14 januari 2014

Berättelserna jag skulle kunna skriva

Jag går i egna tankar när doften av ett rakvatten sveper förbi. Välbekant. Så otroligt välbekant. Jag vänder mig om, ser en mörk ryggtavla, snabba steg på väg bort, en gångstil jag inte känner igen. Men doften stannar kvar hos mig och jag ägnar resten av min promenad åt att försöka sätta den i ett sammanhang. När jag köper min morgoncappucino minns jag. Allt kommer tillbaka. Rakvattnet blir min egen madeleinekaka, början till en berättelse jag skulle kunna skriva.

Nästa dag går jag in i en galleria. Jag lyfter huvudet, två kvinnor sitter vid ett cafébord en våning upp. Båda är vithåriga, ingen av dem ler. Vad de säger till varandra hör jag inte, men jag förstår att samtalet är allt annat än trevligt. Vilka är de, vad talar de om? Återigen början till en berättelse jag skulle kunna skriva.

I morse såg jag en ung kvinna halka på en isfläck. Hjärtat slog ett extra slag, hon liknade min dotter. Liten och nätt och med långt mörkt hår under en stickad mössa. Klackarna var alldeles för höga, jackan alldeles för tunn. Hon föll graciöst och landade nästan vackert. Jag tror inte att hon gjorde sig illa men papperna hon hade i famnen flög högt och långt. En ung man rusade fram och hjälpte henne upp, en annan sprang runt och plockade upp färgglada plastmappar och vita ark med en massa text på. Början på en berättelse jag skulle kunna skriva.

Överallt väntar de, berättelserna jag skulle kunna skriva. Men tiden att göra det, den är svårare att finna.

3 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Härliga tanke, detta med alla historier som bara väntar på att få bli berättade! Bara att plocka någon av dem som flyger förbi i vardagen, liksom. Det gäller att hålla ögon (och öron) öppna!

Manilla sa...

Låt som bilda en studiecirkel och börja uppfinna ny tid, fri från alla måsten ;)

Kati sa...

Det är ett märkligt men intressant tillstånd det där, när man ser berättelser eller saker man kan använda i sin berättelse överallt. Jag hamnar i det periodvis och översvämmas med idéer bara av att vara på jobbet och möta människor hela dagarna.