Vi tog bilen och åkte upp till Roslagen fram och tillbaka. Vi gör så ibland, för att se till båt och stuga.
Lugnet som omfamnar oss direkt vi kliver ut ur bilen ... Varje gång tänker jag att vi stadsbor måste vara galna som envisas med att bo där vi bor. Samtidigt älskar jag staden. Myllret. Människorna.
Lilla stugan stod där den brukar stå och allt var som det brukar vara. Standby-läge. I väntan på att det ska bli vår och sommar igen.
Vi sopade upp en drös med döda flugor från brädgolvet, slog en lov i området, gick ner till vattnet ...
Sedan åkte vi till Ikea i Barkaby.
Till Ikea ska man inte åka en långhelg som denna.
En långhelg som denna ska man åka till Roslagen och stanna där.
5 kommentarer:
Ni skulle definitivt stanna där bilderna är tagna! Ser fantastiskt ut, hälsar en annan som gillar myllret och människorna men som ofta, ofta slås av tanken varför...tänk att få vara i tystnaden och naturen jämt...Tror det har med kreativiteten att göra.... Den urbana idyllen ger intryck som kan bli uttryck!
Så bra uttryckt! "Intryck som kan bli uttryck" ...
Tack :)
Men vad jag längtar till min ö när jag ser bilderna. Det vore en perfekt tid denna varma vinter att åka dit och elda ... men jag tror inte de övriga familjemedlemmarna vill hänga på!
Att längta hör till och gör det desto härligare när våren äntligen kommer!
Skicka en kommentar