Boken jag tar med mig till dagens träff är det av hans verk som jag läst om flest gånger: Au Bonheur des Dames, eller Damernas Paradis som romanen heter på svenska. Trots att min bok är från 1927 (jag köpte en svensk översättning via Bokbörsen) och språket lite gammaldags (men inte särskilt mycket eftersom Zola skrev modernt och journalistiskt), tog det bara drygt en sida så var jag fast. Igen.
Jag har nu suttit en timme och läst in mig på Zola, fräschat upp mina kunskaper, och än en gång blivit inspirerad av hans fenomenala berättarbegåvning. Det vore fantastiskt roligt att få göra en nyöversättning av just Damernas Paradis.
Tänk om jag skulle kolla upp vem som har rättigheterna för boken i Sverige? Berättelsen är så pass lättillgänglig, allmängiltig och underhållande att jag tror att den även idag skulle kunna locka till sig läsare.
4 kommentarer:
JA, ta itu med det! Den har jag också älskat i alla år, och levt mig in i trots att det är en så främmande värld. Sätten han beskrev personerna, tygerna, måltiderna i de bullriga personalmatsalarna, allt var trollbindande. Jag tror jag måste läsa om den direkt! :-)
Hurra, en själsfrände! :) Han var otorligt noga med research och karaktärsskildringarna. Han hade ett kartotek där varje karaktär registrerades: uteende, bakgrund, drivkraft ovs. 45 st för Damernas Paradis har jag för mig.
Åh, har inte läst den men efter det här inlägget måste ja ju! Låter fantastiskt! Och klart att du ska undersöka vidare vem som har rättigheter osv. Kör!!
Den måste jag läsa. Zola och boken Nana var en av mina första vuxenbokupplevelse och den stannade kvar i mitt sinne. Magin i orden lämnade mig aldrig.
Skicka en kommentar