Min mamma, augusti 2013. |
Det är så här jag vill minnas mamma.
Stark och glad och lycklig. Med händer som från april till oktober hade fullt upp med att så, beskära, plantera, klippa, ansa, plocka, rensa, skörda, sylta och göra inläggningar.
Som en kvinna som älskade hundar, att läsa och skriva, fotografera, blogga och gå i skogen.
Som en kvinna som var händig som få, som stickade och sydde och skapade. Hela tiden skapade hon, mamma, hennes konstnärsöga var osvikligt.
Som en kvinna som avskydde skvaller, falskhet, opportunism och fega politiker.
Som en kvinna som talade med tiggarkvinnan utanför affären och skänkte henne kläder.
Mamma var glasklar nästan in i det sista och hennes skarpa kommentarer fick oss syskon att skratta och sjukhuspersonalen att lyda.
Hon gick bort alldeles för tidigt, mamma. Inte på långa vägar var hon klar med sitt liv. Jag vet inte när en människa kan sägas vara färdig med livet. Jag vet bara att mamma definitivt inte var det.
7 kommentarer:
Åh, kära du - vad sorgligt ... men ändå glädjande att du fått uppleva en sådan mamma - även om hon levde 'för kort tid'. Kram, kram!
Åh, vad sorgligt Annika.
<3 Kram
Så tråkigt att höra. Varm tanke och kram.
Tack, snälla ni.
Men fy fasen, Annika. Inget går att säga som lappar och lagar det du känner. Visste inte att din "mamsen" var sjuk, kan ha missat det eller så har du inte berättat det. Gillar din mamma utifrån dina berättelser, och kan bara beklaga att du måste sörja för tidigt. Varma kramar!
Tack, Maria. Mamma ville inte skylta med sin sjukdom och förbjöd oss att yppa ett enda ord om den. Cancern tog henne - som så många andra.
Skicka en kommentar