Man tror att det ska gå fort att få en liten stuga i visningsbart skick men icke. Förmodligen för att jag är perfektionist. Så vi plockar undan och vi städar. Tänk så mycket man hinner samla på sig under sjutton år. Så många minnen ...
Skillnaden den här gången jämfört med våra andra försäljningar är att sakerna inte ska flyttas vidare till ett nytt boende. Det blir alltså till att antingen slänga, skänka eller sälja, förutom sånt som går att packa ner i en resväska och ta med sig ner till huset i Cerbère. Våra fina safaristolar gör vi dock inte oss av med. De får vänta i förrådet tills vi bilar ner. Skulle tro att det blir sommaren 2019. Så dags är det meningen att storhuset ska vara klart invändigt.
Även om det smärtar att sälja Vätö vet jag att det är rätt. Om sedan någon vill köpa vår älskade stuga återstår att se.
2 kommentarer:
Tänk att ni ska sälja ... jag tycker liksom att jag varit där fast jag inte har det. Men huset har varit så närvarande på bloggen så många år!
Det är knappt att jag själv förstår det. En jobbig process faktiskt. Men vem vet – stugan kanske inte blir såld? Eller så kanske att vi vinner på Triss? Ska bara köpa en lott först ...
Skicka en kommentar