tisdag 20 april 2021

Nice och Hälsingland

Vi flyttade mycket när jag var barn men det fanns tre fasta punkter i mitt liv: farmor och farfars hus på en kulle utanför Nice, bondgården vid älven Ljusnan i Färila där mamma växte upp och hennes stuga i Enskogen. Stugan såldes 1981 när jag flyttade hemifrån, huset i Nice 1988 efter att farfar dött och bondgården i början av nittiotalet om jag minns rätt.

Jag går ibland in på nätet och kollar hur dessa ställen ser ut nuförtiden. Stugan är så liten att den knappt syns men det gör de andra husen. Bondgården ligger fortfarande omgiven av åkrar, skog och betesmarker, och huset i Nice har blivit med pool och solceller. Mimosaallén är borta och plommonträdet har gett plats åt en större terrass. Där det på farfars tid växte rosor och citrusträd finns numera ett stort poolomårde. Men bassängen som han anlade till sina barnbarn är kvar, fast omvandlad till damm som det verkar. Och den enorma cypresshäcken som avgränsar tomten lever ännu. Den är nästan lika gammal som jag.


3 kommentarer:

Boel sa...

Tänk världen är full av trådar som korsar varandra! Där utanför din farfars fd hus går en av mina favoritpromenader. Strax nedanför ligger en nyöppnad liten trevlig restaurang; Figues et Olives och helt nere på Plaine du Var odlar man fortfarande grönsaker på friland. Så roligt att få veta historien bakom några av alla de hus som numera står på kullen där man förr tydligen odlade mycket grönsaker och inte minst blommor!

Annika Estassy sa...

Fantastisk! Och så glad jag blir! När farfar och farmor lät bygga huset i början av 60-talet, var de bland de första att bebo kullen. I dalen nedanför fanns det bara växthus- och frilandsodlingar. Växthusen var i huvudsak för blommorna, nejlikor bl.a. Och vägen som går runt huset var mer en åsnestig än en väg. Farfar anlade en fantastisk trädgård. Han var mer för blommor och fruktträd än för grönsaker (hans potager var liten) men han hade också ett stort jordgubbsland, idag förvandlad till parkering, ser jag. Suck, suck, det var bättre förr!

Boel sa...

Spännande att tänka sig hur det kan ha sett ut. Ja den lilla "åsnestigen" är inte mycket större idag tror jag- jag vågar inte köra bil där, man riskerar att behöva backa i serpentinkurvor utan sikt, ändå används den flitigt som genväg!