En hög med spontanmanus |
Är man som jag
fritidsförfattare, arbetar läsfrämjande inom sitt ordinarie jobb samt sitter
med i En Bok för Allas styrelse (och dessutom är allmän nyfiken och intresserad
av bokbranschen), har man möjlighet att ställa frågor. Till exempel om hur stor
högen av inskickade spontanmanus är hos ett visst förlag. Eller vad förlaget tycker
om de manus som kommer in.
Allt fler
människor skriver (vilket vi bl a ser på att antalet deltagare på Vuxenskolans
skrivarkurser ökar) och drömmer om att ge ut en bok, detta i en tid då allt
fler väljer att ägna sin fritid åt annat än att läsa böcker. Det säger sig
självt att ekvationen inte går ihop och det berömda nålsögat in till etablerade
förlag blir allt trängre. Många skribenter väljer därför att antingen ge ut sin
bok själva eller via ett s k hybridförlag, d v s ett förlag som till skillnad
från de etablerade låter författaren ta hela eller delar av den ekonomiska
risken. Somliga trivs med att kunna styra över hela processen,
andra (och jag tillhör dem) gör det inte.
Men vad letar då de
etablerade förlagen efter? Ännu ett deckarunder? Hundraåringar på rymmen?
Kärlek? Existentiella frågeställningar? Rymdäventyr och alternativa världar?
Jag ställde
frågan till en förläggare som svarade: ”Jag vill känna något när jag läser ett
manus. Berättelser som inte berör eller roar mig refuseras direkt, oavsett hur välskrivna
de är. Många författare in spe kan konsten att skriva men misslyckas med
konsten att berätta. Det blir för tråkigt.”
Förläggaren sa
inte ett ord om vilken genre hen var ute efter …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar