Trädgårdssöndag

Efter en hektisk vecka med många möten, två dagarskonferens samt en inspirationsdag för våra cirkelledare i går lördag, var det skönt att efter att ha sovit som en stock i åtta timmar vakna i stugan och ägna dagen åt att fixa med tomten. Plocka fallfrukt (ett plommonår i år), rensa örnbräken, köra bort ris till rishögen och annat till komposten, prata med grannarna ... Nu är jag trött i kroppen men känner mig skönt avslappnad. Inget är som en omgång kroppsarbete för att lösa upp spänningar och rensa hjärnan.

Jag kan alltid sätta mig någon annanstans.

Det nya gräset spirar och ölandstoken blommar.

Plommonträdet Opal slår alla rekord i år.

Rosorna blommar om.

Björnbär. Taggiga men goda.

Blöt

Lagom tills jag kom hem till Norrtälje efter att ha varit på konferens i två dagar, öppnade himlen sig. Inget paraply hade jag, ingen jacka heller. SMHI hade ju lovat vackert väder ...

Min klänning hänger nu på tork och det kommer att ta några dagar innan skorna återhämtat sig. Jag kände mig precis som Louise i Alla dessa hemligheter där jag gick med nedböjt huvud och dyblött hår, dragande på min resväska. Men jag slapp blåsten i varje fall.

Givetvis hann jag inte mer än innanför porten förrän skyfallet drog vidare.

Jag håller takten ...

Lite ligger jag efter men är ändå nöjd. Heja mig!

Efter festen

Kalas igår igen, kräftskiva i Hässelby strand denna gång. När vi körde tillbaka till Vätö, mitt i natten, kom jag att tänka på alla de gånger som jag, under mina tonår, åkt hem från dans långt efter midnatt. Att sitta i bilen en timme för att ta sig till roligheter och sedan lika länge för att komma hem igen, var inget konstigt. Norröver är man van vid stora avstånd.

I morse vaknade vi i vår stuga, till det stillsamma ljudet av duggregn. Jag har ägnat dagen åt mitt manus och T åt att röja slänten. En fin och lugn söndag, precis som vi tycker om dem.

En dator, ett köksbord och en utsikt. Sedan är jag nöjd.

maskin v/s natur

Trots att vi var på kalas igår och kom hem sent, fick jag inte ligga och dra mig i morse. T har nämligen köpt en buskröjare och kan knappt bärga sig innan han får åka till Vätö och testa den. Jag hoppas att han inte blir besviken, att den fungerar som tänkt och kan ge fräknen och slyet vid stugan en ordentlig match. Egentligen ogillar vi maskiner som väsnas men det är bara att kapitulera inför naturens oerhörda växtkraft.

Själv ska jag ägna mig åt Agnes och Leyla i Manus 4. Min nya berättelse är skriven ur bådas perspektiv och det är härligt att återigen ha två huvuden att krypa in i. Senast var det med Croissants till frukost.

Om allt går som jag tänkt - vilket det i och för sig sällan gör - ska det finnas ett råmanus klart att sätta redigeringständerna i lagom till det nya året.

Nominerad!

Det började dimpa ner grattismeddelanden och jag fattade absolut ingenting. Grattis till vad? Men så var det någon som bifogade en länk ... Studieförbundet Vuxenskolans författarpris 2016.
Hur det känns? Surrealistiskt. Tänk att inte mindre än tre stycken Norstedtsförfattare tog sig vidare. Hurra!

Vädret ...

... som är just nu måste jag göra en anteckning om utifall jag, om något år eller så, skulle vilja veta hur det var.
Det var inget vidare kan jag tala om.
Det var kallt och ostadigt.
Meterologerna påstod att det temperaturmässigt var höst redan.
T led av sin artrit.
Men vi var rätt så glada ändå - vädret är trots allt inte ... allt.

En vanlig dag av många vanliga dagar

Min läsning just nu.

Jag kliver upp, äter frukost, fixar till mig, promenerar till bussen och åker till Danderyds sjukhus (skriver ett pass under tiden), byter till T-bana och åker till Slussen (läser bok under tiden), promenerar till jobbet och är framme strax före klockan 8.

Efter avslutad arbetsdag gör jag samma resa igen fast omvänt. Kollar mejlen och lyssnar på nedladdade avsnitt av Sommar i P1 under tiden (Kerstin Ekman igår).

Kommer hem och välkomnas med ett glas isvatten med lime i av T. Jag älskar att komma hem till T.

Middag.

Jag skriver ett pass.

Teve om det är något vi vill se (vilket det just nu sällan är) och sedan läsning i sängen.

Så ser denna vecka ut ifall någon undrar.

Roslagens Pride och ny toalett

Medan T umgås med sin mamma idag, passar jag på att göra sånt som jag inte hinner under veckorna. Hämta ut paket, returnera paket, köpa nya krukväxter, shoppa ett par saker jag behöver, ta en långpromenad, kolla Roslagens Pride med temat Mod ...

Nu borde jag verkligen fortsätta skriva men blev tvärtrött. Jag tror att jag ska vila en stund istället och lita på att mitt undermedvetna jobbar med berättelsen under tiden.

Ikväll bär det av till Vätö för att inviga den nya toaletten. Ja, förhoppningsvis ska vi hinna med annat också.

Skrivledigt

Varje dag skriver jag - utom fredagar. Det enda jag gjort med manuset idag är att ändra namnet på en av bikaraktärerna. Inte särskilt betungande.

Och så har jag tänkt. Jag hoppas kunna skörda frukterna av tankearbetet i morgon. Efter att jag putsat fönstren och lyssnat på José González sommarprogram.
Mina två senaste Sommar i P1 var Marianne Lindberg De Geer och Marit Paulsen, båda mycket bra.

Bilden till vänster har Maria, som jag lunchade med idag, tagit. En ögonblicksbild av hennes eftermiddag. Härligt!

Dags för andra akten

"Tänk på att jag inte är målgruppen", säger T innan han börjar läsa första delen av min nya berättelse.
Jag går till köket och tar tag i stryktvätten.
"Detta kan vara det bästa du har skrivit", säger han när han läst klart.
Nu måste jag nog dammsuga lite. Och fortsätta skriva.

Tre sommarpratare ...

... har jag lyssnat på den här veckan: Magnus Uggla, Carola och Alexander Bard. Sinsemellan väldigt olika men alla underhållande och intressanta. I Carolas och Ugglas fall även berörande faktiskt. Jag har lyssnat när jag varit på väg hem från jobbet. För på väg till jobbet skriver jag på mitt manus. Efter måndagens tröga start har det flutit på riktigt bra. Skönt! Jag är övertygad om att de fina mejlen som mina läsare skickat mig de senaste dagarna hjälper till. Det är ju för deras skull jag skriver.

Något motigt idag

Första dagen på jobbet och det tog mig exakt 3 timmar idag att få Manus 4 att växa med 500 ord. En timme på bussen i morse och två timmar hemma ikväll. Jag anar ett samband ... Men skam den som ger sig. Till helgen borde jag vara klar med första akten vilket vore oerhört skönt.
På Vätö pågår toalettbytet. Även det ska vara färdigt till helgen. Just nu vet jag inte vilket jag kommer att vara gladast åt ...

Mina läsårslöften

Laddad för ett nytt läsår.

I morgon börjar vardagen igen för mig och för många andra som är anställda. Tänk ändå så fantastiskt att vi lever i ett land där vi både får lön OCH semesterersättning när vi är lediga. Jag tror att det är viktigt att då och då påminna sig om hur förbaskat bra vi har det.

Ett nytt arbetsår stundar alltså och jag vet redan nu att det kommer att bli intensivt. Mitt jobb som chef för SV Stockholm innebär att 1) fatta beslut, 2) lösa problem, 3) stötta och inspirera, 4) tänka strategiskt. Ingen del är viktigare än någon annan, allt hänger samman.

Det händer att jag bli riktigt hjärntrött emellanåt vilket märks inte minst på att mitt tålamod försvinner. En trött Annika är inte någon särskild trevlig Annika. Jag har därför bestämt mig för att bli bättre på att ta ledigt då och då, och att i möjligaste mån alltid jobba hemifrån dagen efter att jag jobbat kväll. Dessa får bli mina läsårslöften.
Samt att fortsätta skriva på Manus 4, förstås.

Borta bra, hemma också bra

Känslan vi tar med oss från Cerbère: ro- och glädjefyllda dagar.

Saker vi gjort: rört på oss, ätit mycket frukt och grönt, alltid beställt fisk när vi ätit ute, undvikit socker, kakor, glass och bröd, inte lagt oss sent, läst. Dessutom har jag skrivit på Manus 4.
Strax drar vi iväg till Vätö och avslutar vår semester med att förbereda inför nästa veckas stora projekt - installationen av en vakuumtoalett! Efter 15 år med ett välfungerande  men arbetskrävande multrum under huset kan vi, tack vare de nya extremt snålspolande lösningar som finns, övergå till en vattentoa istället. En tank ska grävas ner, rör dras och manicker installeras. Nej, vi gör inget av detta själva utan har anlitat firma. Hurra!

Bröllopsdag nummer tio!

Min bästa vän.

Egentligen trodde jag aldrig att jag skulle gifta mig. Men så - för tolv år sedan - blev jag kär i T. Två år senare gifte vi oss, ett lunchbröllop på Lidö i Roslagens skärgård.
Så mycket roligt, galet och spännande som vi gjort/gör och haft/har tillsammans! Jag är så tacksam över att det blev vi två.
Dagens kalas gick av stapeln på ett italienskt hak (mycket god mat) på Bryssels flygplats. Just idag passade det oss fint att ha tid att slå ihjäl mellan två flyg. Nu är vi hemma i Norrtälje igen efter tre fantastiska semesterveckor i Cerbère och jag är fortfarande mätt ...

Dessa läsarmejl ...

"Tänkte bara skriva och tacka för ännu en trevlig läsupplevelse.
Jag har med stort nöje (och viss förfäran) följt Louises äventyr. Vilken härligt svindlande berättelse! Dina karaktärs- och miljöbeskrivningar är som alltid i toppklass. Jag ser allt och alla så tydligt framför mig och jag rycks med från första sidan. Ibland blir jag riktigt irriterad på Louise och framför allt den där oduglige Konrad, men jag gillar också att du låter huvudpersonen vara inte allt igenom god och sympatisk. Tycker om när man som läsare får brottas lite med att knyta an till protagonisten. Gillar också hur du sömlöst lyckas knyta ihop alla tre böckerna utan att jag som trogen läsare skrivs på näsan och utan att nya läsare behöver fastna i långa tillbakablickar eller förklaringar. Ett skickligt hantverk rakt igenom."

Att leka med döden

Purpurkusten är fantastiskt vacker. Från de böljande kullarna kring Collioure till de höga och vassa klipporna i Cerbère. Men det gäller att ha respekt för omgivningarna - vackert kan också vara farligt. I förra veckan, på väg upp från byn, lade jag märke till en helikopter som cirklade runt klippan där fyren står. Strax därefter hördes sirener och ett antal räddningsbilar körde förbi. I en liten by som Cerbère är djungeltelegrafen snabb och vi fick snart veta vad som hänt. En ung spanjor (24 år bara) hade fått för sig att tillsammans med sina vänner hoppa från klippan ner till havet. Ett fall på 30 meter. Det hela skulle filmas och läggas ut på nätet. Men den unge mannen missbedömde både avstånd och djup. Han dog ögonblickligen. En glad kille på semester med sina polare ... Stackars honom och stackars hans föräldrar.

Vackert men också farligt.

Fyra dagar kvar bara ...

... tills det är dags att sätta oss i bilen, köra upp till Toulouses flygplats och åka hem till Norrtälje. Jag förstår inte var dessa tre veckor tagit vägen. Samtidigt som det ska bli skönt att komma hem till sitt eget igen, har jag ingen som helst lust att lämna Cerbère. Hur ska det då bli när vi bor i vårt eget hus?

Det finns så många vackra vandrings- och promenadleder!
Det sägs att på våren blommar bergen, att de är gröna istället för brända.

Jag älskar höjder. Att kunna ha överblick ...