Utan röst

Jag kallar den för en post-bokmässa förkylning. Snorar, hostar och har tappat rösten helt. Men jag var iväg på konferensen som planerat - tur att det inte var jag som ledde den.
I helgen ska jag ta det väldigt lugnt. Läsa och skriva. Mitt liv de närmaste månaderna kommer inte att bestå av så mycket mer än just jobb och skrivande. Jag vill verkligen, verkligen, ha ett råmanus klart i början av januari så att boken kan släppas nästa höst, och det vill förlaget också.
Ikväll tänker jag unna mig att vara sjuk och trött och titta på Idol. Men från i morgon kör jag. Kämpa Annika, kämpa!

Det tjuter i örat

Tre dagar efter bokmässan tjuter det fortfarande i mitt vänstra öra. När jag utreddes för min Ménière sa läkaren på Karolinska att mina anfall skulle ge med sig med tiden men att jag tyvärr också skulle höra allt sämre. Dithän har jag kommit nu. Det är jobbigt att höra dåligt men det är ännu jobbigare med det ständiga tjutet - tinnitus. Jag blir så trött av det. Det var lördagens begivenheter som gjorde att örat till slut inte orkade med. Först mässans stimmiga miljö, sedan förlagsmiddagen i en vacker men hopplös lokal beträffande akustiken och slutligen en timmes efterfest på Park. Park är stället i Göteborg där branschmänniskor och författare samlas framåt småtimmarna. Enormt trångt och enormt högljutt. Folk skriker en i örat för att höras. Jag lät mig övertalas att gå dit vilket var dumt.
Nästa år kommer jag att vägra Park.

Virus

Ont i halsen och jättetrött. Kan jag ha fått ett elakt bokmässovirus med mig hem? Eller kommer det från samma ställe som fästingen som jag igår kväll upptäckte på min handled? Oavsett vilket har jag inte tid att vara förkyld - ska på jobbkonferens torsdag-fredag och har ett manus att skriva. Det senare får jag kanske avvakta med tills jag känner mig piggare. Jag kan läsa istället - fick med mig många spännande böcker hem från bokmässan. En av dem är En sång för Issy Bradley av Carys Bray, om mormonfamiljen Bradley. Jag blev fast direkt, en gripande men också humoristisk berättelse om stor sorg.

Hurra för bildning

Nästa års tema för bokmässan i Göteborg är Finland och bildning. Jag gillar Finland men jag gillar bildning än mer. Hurra för att en av mina hjärtefrågor blir uppmärksammad! Det innebär att jag kommer att åka till bokmässan även nästa år - oavsett om jag har en ny bok där eller inte.
Idag somnade jag på bussen hem från jobbet. Det händer inte särskilt ofta. Jag antar att jag var trött. Bokmässor är energikrävande tillställningar. Därför tackade jag nej till att gå ut och äta födelsedagsmiddag idag. Det enda jag ville var att tillbringa kvällen hemma i lugn och ro, tillsammans med T. Och vet ni vad - det fick jag!

Så var bokmässan över ...

... för den här gången och jag är hemma igen. Intervjuer, seminarier, möten med läsare och kollegor, förlagsmiddag, nya bekantskaper, bokköp ...  Min första mässa som "etablerad" författare med ett satsande förlag i ryggen och jag känner mig riktigt peppad att fortsätta skriva på Manus 4. Så peppad att jag faktiskt bokat in en veckas skrivlov i min kalender. Huruvida jag tillbringar den hemma eller på Vätö återstår att se.

Mingel med bokbloggaren Jenny och författarkollegorna Anna, Eva och Kristin.

Modererade ett seminarium om läsfrämjande.

Samtalade med min förläggare.

Mycket folk - som vanligt.

Bokmässan dag 1

Tåget i tid. Letade strumpbyxor i storlek XS men hittade inga. Checkade in - bor på femtonde våningen. Kö till hissarna. Lunchade med förlaget. Köpte böcker fast jag inte skulle. Köpte signeringspenna som jag lät gravera mitt namn på. Beundrade min egen bok. Pratade, pratade och pratade. Minglade. Middag tillsammans med jobbet. Kö till hissarna. Sova.

Packar

Dags att packa - i morgon bär det av till bokmässan. Eftersom jag ogillar att släpa på tunga resväskor kommer jag bara att packa ner exakt lika många plagg som jag har tillfällen att byta om till. Bara klänningar. Tre par skor, underkläder, smycken och necessär. That's it. Men naglarna är lackade, klackarna på finskorna höga och jag har unnat mig en guldig ögonskugga från Lancôme. Även om jag försöker packa lätt vill jag vara fin också.

Sunda ovanor

"Vissa dåliga vanor är trots allt bra", står det att läsa i dagens SvD (vi är prenumeranter).

Tänka negativt - Slut på allt tjat om positivt tänkande! Att sträva efter ständig utveckling stressar.
Spela dataspel och se tv-serier - Dagens populärkultur är så komplex och med så sofistikerad struktur  att den får hjärnan att jobba.
Ligg på sofflocket - En tupplur mitt på dagen är bra för bland annat minnet och den psykiska hälsan.
Dricka mycket kaffe - Drick upp till sex koppar om dagen. Bra för hjärtsjukdomar, stroke, gallsten och Parkinsons sjukdom.
Skjuta upp saker - Allt kan inte göras genast och vissa saker brukar lösa sig ändå om man väntar lite.
Ha det stökigt - Forskare menar att det finns en tydlig länk mellan stökiga miljöer och nytänkande.
Äta choklad - Kakao innehåller flavonoider som är ett slags antioxidanter. Bra för blodkärl, blodets förmåga att levra sig, inflammation och blodtryck.

Jag skriver under på samtliga punkter UTOM den om att ha det stökigt. Stökiga miljöer stressar mig och hämmar min kreativitet. Jag kan omöjligen slappna av när det är stökigt omkring mig. Så där får forskarna bakläxa.

Fantastiska dagar

Mitt i natten kom jag på hur jag skulle få ordning på tankeknutan i mitt manus. Det är så det brukar gå till när jag kör fast lite. Under tiden som jag ägnar mig åt annat, jobbar mitt undermedvetna med problemet och löser det åt mig. Pling säger det, ofta när jag diskar, borstar tänderna, dammsuger eller grejar på tomten. Eller när jag sover. Hjärnan är en underbar manick!

Helgen i övrigt har ägnats åt att vara utomhus och njuta. Av vädret, värmen och stillheten och av ett sund som var hela nitton grader varmt. I mitten av september ... Men förmodligen var det sista gången i år som jag gick klädd i sommarklänning.

Locket för öronen och Menièrekänningarna som jag haft hela veckan gav med sig till slut. Lite tinnitus kvar men förhoppningsvis hinner det försvinna lagom tills jag åker ner till bokmässan.

Sex dagar kvar till bokmässan

Nästa vecka tar jag tåget ner till bokmässan i Göteborg. Det ser jag fram emot! Bokmässan är en galen plats att vistas på. Massor av folk, ljud- och synintryck, dålig luft, köer till det mesta. Ändå tycker jag om att befinna mig där, mitt i smeten. Det blir min sjunde bokmässa på raken vilket känns smått overkligt. Nu för tiden har jag ett förlag som tar hand om precis allting. Det enda jag behöver hålla reda på är den information kommunikationsavdelningen förser mig med, och se till att befinna mig på rätt ställe på rätt dag och vid rätt tidpunkt.
Packa måste jag dock göra själv. Det blir en resväska full med klänningar kan jag avslöja.

Tankeknuta

Vilken fantastisk septembermånad vi har! Solig och varm och jag kan fortfarande gå barbent. Tack, tack, tack!
Jag jobbade hemifrån idag. Om möjligt gör jag det en dag i veckan och passar då på att bli klar med protokoll, rapporter, löner eller annat som kräver koncentration. Idag hade jag sällskap av T. Han satt i köket och jobbade och jag i vardagsrummet. Funkade fint fint. På lunchen promenerade vi bort till Landkrabban och åt diverse plock från deras nyttobuffé. Sedan tillbaka för att fortsätta jobba även om jag hellre hade satt mig med en bok på en bänk någonstans och njutit av det vackra vädret.
Ikväll borde jag skriva på mitt manus men jag har kommit till en scen som jag måste fundera över. Det är som en tankeknuta som behöver lösas upp. Men det är okej, att skriva är också att tänka. Eller för att citera Fredrik Backman:

Min vän och kontorskollega N brukar, när han hittar en text som han verkligen tycker om, berömma författaren genom att säga: ”Hen är inte bara bra på att skriva, utan även på att tänka”. Jag jobbar på båda delar. Man kan inte berätta historier om man inte jobbar, jobbar, jobbar på båda delar.

Läs här Fredrik Backmans sköna inlägg om hur hans skrivprocess ser ut.

Ljuva september

Skrivmässigt var helgen en katastrof. I allt annat var den fantastisk. Ljumma vindar, blå himmel, svampplockning och myggfritt. Ljuva september ... Men jag skrev klart ett kapitel (nr 16) i varje fall och ser med tillförsikt på det fortsatta arbetet.

Egna björnbär - så gott.

Sensommaren när den är som bäst.

Påfyllning av D-vitaminförrådet

Klänningar och brillor

Från Taifun

Jag älskar klänningar. Idag har jag köpt fem stycken eftersom bokmässan närmar sig och jag vill vara fin. Förmodligen kommer jag att lämna tillbaka åtminstone två av dagens galenskaper. Jag har nämligen beställt nya glasögon också. Inte för att vara fin utan för att kunna se. Jag undrar när min syn ska stabilisera sig. Det är oroväckande hur dålig den blivit. Ju sämre syn jag får - desto tjockare glas. Vilket i sin tur innebär att de blir tunga och inte passar i alla bågar, framför allt inte i de billiga ... Alltså måste jag beställa specialglas som är tunnare. Vilket blir väldigt dyrt. En ond cirkel.
Att bli äldre kostar - jag får vara glad att jag har bra tänder åtminstone. Och en månadslön.

Vardag

Bloggandet får vänta till helgerna - prioriterar att skriva på Manus 4 just nu. Och jobba. Apropå ingenting så har jag skaffat Snapchat. Fråga mig inte varför - egentligen är jag ointresserad.

En helt vanlig dag på jobbet. Är så sjukt stolt över allt bra vi gör.

Trettiotusen ord

Karlavagnen blinkar från en molnfri himmel efter en dag med regnskurar och gråväder. Skrivarväder alltså. Och skrivit har jag, passerade 30.000 ord ikväll.

Numera är det knäpptyst i stugan. Ingen fläkt som surrar och vibrerar sedan vi skaffade vakuumtoalett. Kan tyckas som en skitsak (ursäkta dålig sense of humor) men att ibland få vistas i total tystnad (förutom regn som smattrar på taket, fåglar som kvittrar och flugor som surrar) är fantastiskt vilsamt, även om jag oftast föredrar att lyssna på musik medan jag skriver.

Min skrivprocess tycks se olika ut för varje bok. Ibland mer strukturerad, ibland mer organisk. Dock vet jag alltid vad som är kärnan, vad berättelsen ska handla om och vilka som är de avgörande händelserna. Jag vet också hur boken kommer att sluta. Däremellan låter jag historien - eller snarare Agnes och Leyla - bestämma färdväg och hastighet.

Manus 4 har en särskild plats i mitt hjärta. Redan förra sommaren berättade jag för mamma vad den skulle handla om, läste upp hela mitt långa synopsis för henne. Hon blev förtjust och lovade att hjälpa till med viss research. Då trodde både hon och jag att hon skulle hinna läsa såväl min kommande bok som Alla dessa hemligheter.
Så blev det inte.
Men hon gav mig en blå plastmapp innan hon dog. Inuti låg materialet hon lovat mig.

Trivs med livet

I morgon är jag ledig - hurra! På schemat står frisörbesök och beställning av nya glasögon, långpromenad, utomhuslunch och Manus 4. Jag tror att det blir en bra dag.
Manus 4 närmar sig 30.000 ord och jag är förvånad över att arbetet flyter på så bra som det gör. Inte snabbt, eftersom jag inte kan skriva snabbt, utan lugnt och stadigt.

Överhuvudtaget känns tillvaron - trots att jag blivit långpendlare och jobbar lika mycket som vanligt - lugnare än på länge. Kanske för att mammas sjudom förra året tärde mer än jag var medveten om, kanske för att jag lärt mig att tacka nej, kanske för att vi trivs så bra med att bo Norrtälje, kanske för att jag slipper sömnlösa nätter.
Jag trivs med livet helt enkelt.

Lunchade med Eja idag, förlagschef på En bok för alla, för att förbereda seminariet om läsfrämjande som jag ska moderera på bokmässan. Ser verkligen fram emot att åka till Göteborg snart. Jag har inte behövt ordna någonting själv. Varken program, hotell eller resa, Norstedts har tagit hand om allt. För någon som är van vid att ratta det mesta på egen hand, känns det både ovant och lyxigt.