Dags för ännu en genomläsning

Jag tycker väldigt mycket om Vindarnas hus måste jag säga. Ju mer jag jobbar med berättelsen, desto fler lager blir det. Den växer och fördjupas. I dag skrev jag in den sista kompletteringen och i morgon startar genomläsningen. Jag har två veckor på mig innan texten ska tillbaka till förläggaren. Eftersom manuset är på 268 sidor räcker det att jag läsar 20 sidor om dagen. Ingen stress alltså och går att kombinera med besöken hos sjukgymnasten, promenaderna med Dexter, diverse pyssel samt dagliga tupplurar som är ett måste då jag inte sover mer än 5 timmar per natt pga ont i axeln.

Stackars Dexter har öroninflammation igen. Veterinären säger att han förmodligen reagerar på något i luften, typ pollen. Öroninflammationer hos hundar är alltså inte samma slags sjukdom som hos oss tvåbenta, utan en överkänslighet mot något. Behandling är en kräm som sprutas in i örat. Han hatar det så det är en pärs varje gång han ska få sin dos.

Axelartrografi

Så träffade jag ortopeden/kirugen idag. Han var mycket pedagogisk och förklarade vad han trodde var felet med min axel. Men för att vara helt säker måste jag göra en axelartrografi. Det innebär en ny magnetröntgen fast denna gång med kontastvätska som injiceras direkt i axeln. Jag kommer i samma veva att få en kortisonspruta för att få ordning på slemsäcksinflammationen. 

Väntetiden för en axelartrografi är ca 4 veckor. Därefter låter man det gå 4 veckor till innan ortopeden gör en ny bedömning av läget. Det dröjer alltså 8 veckor innan jag vet om det blir operation eller inte. Jag håller tummar och tår för att den inte behövs. Hellre något nedsatt rörlighet faktiskt.

Under tiden är det smärtstillande och täta besök hos fysioterapeuten som gäller samt förbud mot tunga lyft, bilkörning och alla rörelser med högra armen som innebär en ansträngning för axeln. Lite frustrerande med så långa ledtider samtidigt som det betyder att jag kan fortsätta att jobba med manuset i lugn och ro. 

Nu orkar jag inte tjata om min axel längre.

På väg in till Perpignan såg jag att de första mandelträden slagit ut! 

Domen

Så kom då resultatet efter att min axel blev magnetröntgad igår: slemsäcksinflammation och en fullständig bristning av supraspinatussenan. Skit och piss.

På måndag ska jag träffa ortopeden. Först då får jag veta hur vi går vidare. Fortsättning följer ...

Väntans tider

Jag skulle ha fått resultatet på min magnetröntgen samma dag som jag gjorde den, vilket var igår, men läraren hann inte så nu dröjer det tills i morgon. Bilderna (235 st !) kan jag se online men det är alltså själva diagnosen som jag väntar på. Under tiden redigerar jag vidare vilket är rena nöjet – bortsett från smärtorna då.

Förresten är vädret LJUVLIGT just nu. Grannens mimosaträd blommar för fullt, det är vindstilla och soligt och luften är underbart ljummen. Våren har kommit!

När dimman lättar

Efter stormen och kylan kom det lite regn och därefter lugnare och varmare väder och med det dimman.  Man verkligen ser hur den rullar in från havet på morgonen för att lätta senare på dagen. Ett häftigt skådespel! Väderväxlingarna kan vara mycket snabba här. Häromdagen var det 20 °C varmt på eftermiddagen när R och K kom förbi, och vi kunde sitta i skuggan på terrassen och fika (jag hade kvar saffrans- och mandelbullar i frysen). Men så vände vinden plötsligt, moln seglade in från bergen och termometern sjönk med tio grader på en kvart.

Det är alltså vad jag ägnar mig åt när jag inte redigerar – iakttar vädret! Okej, lite annat blir det också. Jag läser, går till sjukgymnasten (min arm som började kännas bättre gör satans ont igen) och mejlväxlar med förlaget om vem som passar som inläsare till Vindarnas hus och hur omslaget ska se ut. Jag är så himla glad att det för Norstedts och min förläggare Clara är självklart att jag ska få tycka till och bli lyssnad på. Sedan har jag givetvis stor respekt för att förlaget har större erfarenhet än jag i dessa frågor. 

Nu ska jag jobba vidare. Jag har 40 sidor kvar att redigera vilket blir dagens och helgens beting. Därefter ska jag läsa igenom hela manuset ännu en gång. Om magnetröntgen på onsdag visar att jag måste operera axeln innebär det att jag efter OP inte kommer att kunna använda högra armen på i värsta fall sex veckor. Det blir till att köra pekfingervalsen. Med vänstra pekfingret ... Bäst alltså att inte söla utan jobba på.

Jag lever, jag jobbar ...

Förutom att det stormat rejält (värsta stormen på två år tydligen) ett par dagar med orkanstyrka både i medelhastigheten och vindbyarna, har jag inget särskilt att rapportera. Min högra axel värker, likaså armen, handen och så även tummen. Det senare beror säkert på att jag felkompenserar min nedsatta rörlighet. Vissa dagar och nätter är värre än andra men redigeringen löper på som den ska och jag tycker det är roligt att jobba med texten. Det blir dock inga långa sammanhängande arbetspass den här gången. Bäst mår jag när jag promenerar. Armens pendlande och ökad blodcirkulation är bra för axeln, märker jag. Så när det gör alltför ont tar jag ut Dexter en sväng, till hans stora glädje. Två veckor kvar tills axeln ska magnetröntgas och jag längtar efter att äntligen få veta exakt vad som felas den.

Nytt år

Jag har inga förväntningar när det gäller världsläget 2024 utan tror tyvärr att vi kommer att uppleva ännu mer elände innan det vänder. Människosläktet må ha begåvats med stora hjärnor men alltför många tycks inte veta hur den ska användas till att göra gott. Men jag kanske har fel, 2024 kanske blir året då Trumps, Putins och deras gelikars framfart hejdas och våra politiker inser att inget gott kommer ur nedskärningar inom vård, omsorg, utbildning och kultur.

Vi lade oss mycket riktigt före tolvslaget igår och har idag hållit oss mestadels inomhus, bortsett från Dexters promenader förstås. Jag har pysslat med lite allt möjligt samt bakat bröd. Smärtan i axeln är faktiskt bättre så jag antar att det innebär att inflammationen börjar ge med sig. Men så fort jag försöker lyfta armen knäpper det i axeln och gör ont. Inte får jag upp armen heller. Att slippa värken nattetid och äntligen kunna sova ordentligt är dock fantastiskt. Bra tajming också med tanke på att jag i morgon sätter igång med den andra (egentligen den fjärde ...) redigeringsomgången av Vindarnas hus.