Det kom ett läsarbrev

Det kom ett långt läsarmejl i eftermiddag, ett brev så vackert formulerad att jag fick tårar i ögonen. Det är precis detta jag vill med mitt skrivande, att väcka känslor, även hos mig själv. Jag blev så glad att jag bara måste dela med mig av ett stycke. Till Dig som skickade mig brevet vill jag bara säga: Tack.

"... av någon anledning kunde jag bara läsa boken hemma, efter det att solen gått ner i skenet av en lampa. Och eftersom jag inte ville att boken skulle ta slut för snabbt såg jag till att läsa enbart ett par kapitel varje kväll, allt för att få vara kvar i berättelsen lite längre. Jag var i fas med berättelsen från första sidan, din bok behövde inte ligga och ”mogna” på mitt sängbord utan jag fängslades direkt. En härlig känsla. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var som gjorde att läsupplevelsen blev som beskrivet. Men jag tror det var helheten. Mitt liv var i fas med din bok. Jag vet att jag inledningsvis fångades av ditt språk och skrivsätt och jag ville bara ta del av det mer och mer. Men ganska snabbt blev även innehållet och berättelsen så påtaglig och viktig ...."

Bubbellördag

Och så blev det champagne och presenter och middag och jag är så glad att jag har mina nära och kära - vad vore livet utan dem?

Jag gav bort en Solviken till krögarinnan och hoppas att hon ska gilla den.
Livet är gott att leva.

Jag har skrivit idag, precis som jag kommer att göra i morgon och i övermorgon. 20.000 ord kvar att plita ner - tror jag, sånt kan man aldrig riktigt veta - innan jag har ett råmanus klart.

Ibland är jag orolig, tänker att detta med att skriva så snabbt kan väl aldrig bli bra. Men en Bonnierförläggare jag träffade på bokmässan menade att det kunde vara precis tvärtom: att skriva mot en dead-line innebär att arbeta fokuserat och att jag koncentrerar mig på berättelsen, istället för att vrida och vända på varje kommatecken och fila så mycket på texten att den till slut tappar sin själ.
Intressant tanke.

Bokmässan 2014 ska jag ...

... stanna längre än mina sedvanliga två dagar. Därför att det är så otroligt roligt att vara där i egenskap av inte bara läsare utan också författare, och därför att jag inte hann med ett enda seminarium vilket jag hade trott. Dessutom älskar jag mötet med andra människor, dela erfarenheter och upplevelser över en fika, prata böcker och bokbranschen och, inte minst, sitta och tjuvlyssna när andra gör det.
Jag är en mässlejoninna helt enkelt!
Här ser du några av alla härliga människor som jag hade förmånen att få ha roligt tillsammans med. Bilderna har jag lånat av snart debuterande Anne-Lie Högberg samt Boktjuven.

(Här skulle det ha varit en bild men den försvann!)

Erkännande

Jag erkänner.
I kväll har jag inte skrivit ett ord på mitt manus.
I kväll har jag istället tvättat och strukit och packat och druckit vin och ätit choklad.
Därför att jag ville det, därför att jag klockan 6  i morgon bitti sitter på tåget ner till Göteborg och bokmässan.
Därför att när man stiger upp så tidigt som klockan 4.30 räknas det nästan som att gårdagen fortfarande pågår. Skriver man sina 500 ord då - ja, då har man ju inte fuskat, eller hur?
Man = jag.

Spänningen stiger

Just nu skriver jag på ett kapitel i Croissants-manuset som är så dramatiskt att det är knappt jag kan sluta slå på tangenterna - måste få veta hur det kommer att gå för Gabriel och Cecilia. Långsamt dras snaran åt ... Ska bara skriva några ord till, sedan lägga mig. Puh!

Jag hör inte lika bra längre

Vet ni att mitt vänstra öra inte hör när gräshopporna spelar längre?
Jag upptäckte det av en slump för några veckor sedan när T och jag var på Vätö och hade en diskussion om huruvida det fanns en spelande gräshoppa till höger eller vänster om oss.
Jo, det är på den nivån som våra meningsutbyten ligger.
Eftersom jag alltid haft en utmärkt hörsel hävdade jag med stor emfas att gräshoppan var till höger. Nej, sa T. Och T hade rätt (vilket i sig är irriterande). Endast mitt högra öra hörde ljudet.
Sedan det hände har jag testat min hörsel själv flera gånger och upptäckt att jag hör mycket sämre på ena örat. Så pass dåligt att jag numera inte längre trycker telefonluren mot det.
Det som händer var väntat, det är en följd av Ménières sjukdom. Anfallen blir färre med åldern men i gengäld hör man sämre. Den senaste veckans yrsel, susningar, tinitus och tryckande känsla i huvudet är också det typiska symptom för Ménière.
Nåväl, man kan råka ut för värre saker än att bli halvdöv på ena örat. Dessutom kan jag vända mitt döva öra till när jag tycker att folk pratar strunt. Och dagens hörapparater liknar inte alls det jättelika tingest som min farfar hade.
Tråkigt dock är att jag inte längre kan vistas i stimmiga miljöer en längre stund. Jättekonstigt det där men det är som att höga ljud som ekar och kommer från alla håll samtidigt, tröttar ut hjärnan och mig. Till slut vill jag bara därifrån. Man kan tycka att det borde vara tvärtom.
Men som sagt - det finns värre öden här i världen. Och vem bryr sig om gräshoppor?

Ännu en helg som swischat förbi

Det borde vara förbjudet för helgerna att gå så snabbt. Lag på krypfart vore bättre.

Extra snabbt går de förstås om man sover bort halva tiden. Både T och jag var trötta, släckte lamporna klockan nio redan. Kan det vara årstiden som gör oss sömniga, några snart-dags-att-gå-i-ide-gener som spökar?

Veckan som kommer består av konfererande måndag och tisdag, kontorsarbete och möten på onsdag och bokmässan torsdag till lördag. På söndag kommer en fotograf hem till oss för att plåta mig inför en artikel i tidningen Må Bra.

Känner på mig att även nästa helg kommer att swischa förbi.

Förresten så dammsög jag upp en stor spindel i dag. Den var helt enkelt för stor för att jag skulle försöka få ut den ur stugan.

Jag har lite dåligt samvete för det, faktiskt. Spindlar är ju nyttodjur. Att dö i en dammsugare - så hemskt.

Det skulle inte förvåna mig om jag återföddes som spindel.

Granskning

Delar av vår verksamhet genomgår en granskning. Vill det sig illa, dvs om vi inte skött oss, kan det innebära allvarliga ekonomiska konsekvenser. Så när granskaren begär ett möte tjafsar man inte. Tillsammans med min ledningsgrupp satt vi idag från kl 9-12:45 utan paus och svarade på frågor. Lite lunch på det och sedan fortsatte vi utan paus fram till 16:30.

Hur det gick? Bra förstås - vi har ju koll på det vi sysslar med.

Men nu är huvudet tomt.

T får tänka åt mig.

Gissa om jag ser fram emot helgen ...

T har skaffat sig en annan

Hon är yngre och fräschare än jag. Nytvättad också, fast det är ju jag med, varje morgon dessutom. Den där röda saken lär få sina skavanker hon också så småningom. T säger att han inte har någonting emot att dela henne med mig, men jag vet inte jag ...

Vår nya bil, en Honda Civic!

Respons från en formgivare

När formgivaren som ska göra omslaget till Croissants till frukost skickar ett meddelande där hon skriver: "Fantastiskt, är på sid 113, njuter!" ... Ja, då spelar det faktiskt ingen roll att man mår illa av efterdyningarna av ett anfall av Ménières sjukdom.
Nästan inte i varje fall.

Många är där jag inte är

Somliga är på Ann Ljungbergs skrivarmingel, andra jobbar. Och har ont i halsen. Annars är det inte alls synd om mig.

Fotografering

Med regnet hängande i luften och en frisyr som vinden förvandlat till ett ostyrigt ruffs, har jag i dag vinglat omkring i träskor och slitna jeans på kullerstensklädda gator. OCH försökt att se avslappnad ut.
Vad har ni gjort för kul?

P.S. Har sett bilderna nu och jag säger bara: Nej. Det finns måtta på lyteskomiken.

Två månader kvar

Hur det går med skrivandet? Enligt planerna. 2/3 av råmanuset klart och jag vet åt vilket håll berättelsen är på väg och hur den kommer att sluta. Hela slutscenen redan klar. Bra, va?
Sedan återstår redigeringen ...

Ännu en helg att lägga till handlingarna

Septembersol över en liten stuga

Helgen är över redan och vi är hemma i lägenheten igen.
I morgon ska jag plåtas, förlaget vill ha nya bilder till nya boken.
Jag har inte klippt mig sedan före midsommar.
Helt ärligt orkar jag inte bry mig. Inte orkar jag dona med smink och kläder heller.
Alltså, kläder kommer jag att ha på mig men vilka har jag ingen aning om ännu, har i varje fall inte köpt något nytt. Och smink - tja, det får bli det vanliga: kajal och maskara. Kanske att jag lyxar till det med lite rouge på kinderna och puder på näsan. Jag ser ju ut som jag gör och det skulle kännas mycket märkligt om jag plötsligt stilades upp till någon jag inte kände igen.
Fast jag har inget emot att fotografen photoshopar bort dubbelhakorna om det skulle bli några, lite fåfäng är jag allt, tro inget annat.

Sommarens sista suck

Allvarligt. Denna sensommar vi har. Jag vet att den inte kommer att vara för evigt men tills den tar slut, vilket enligt SMHI kommer att inträffa på måndag redan, tänker jag suga ut så mycket jag kan ur den.
Ett gott råd: gör det ni också. För vi bor närmare nordpolen än ekvatorn och en lång, kall och mörk vinter väntar oss. Vill det sig illa får vi lida i sex månader innan det vänder. Så - passa på att fylla D-vitaminförrådet NU!

Alltid lika nervöst ...

... när det är en författare som uttalar sig om Solviken. Det gick bra den här gången, Monica Häägg tycker att jag är en driven berättare. Tjoho!

Sista färden med Saaben

För sista gången idag sätter vi oss i vår älskade Saab och drar upp till Roslagen. Jag ska skriva HELA helgen, har jag tänkt mig.
Nästa gång vi åker upp blir det i en japan. T är lycklig som ett barn på julafton, vår nästa bil är nämligen automatväxlad. Jag har in i det längsta kämpat emot, gillar manuell växellåda och tycker att automat är till för gubbar, men i krig och kärlek måste man kompromissa. T fick sin automat och jag fick läderklädd sportratt och snygga fäljar.
Jag har inte så stora krav när det gäller bilar. Tycker då jag, T påstår annat, T hävdar till och med motsatsen.
Färgen? Röd, förstås.

Release för Kristalläpple

T:s lömska förkylning har hittat en ny boning - mig. Tuff natt och tuff morgon men nu känns det bättre. Jag är av segt virke.
Igår var det releasefest för Ebba Ranges debutroman Kristalläpple. Fint ordnat, rörande tal och trevliga gäster. Tänka sig - ännu en debutant som ska ut och testa sina vingar ... Jag tror att Ebba kommer att flyga både högt och långt.

Ett vackert omslag och en angelägen berättelse.

Det kom ett mejl

"Hej, det är vi som kommer att jobba med din bok!"

Bloggen Thette med familj ger Solviken 5 av 5

"Tänk vilken källa till glädje Solviken är och har varit", sa T i morse, när han kollade Adlibris försäljningslistor.

Det är förstås alldeles underbart att min bok (den inbundna) fortfarande tickar på försäljningsmässigt fyra månader efter releasen. Men ännu gladare blir jag av att den gör andra glada. Jag vet, jag har sagt det förut men det gäller fortfarande.

Bloggen Thette med familj gav Solviken högsta betyg och vill läsa mer av mig.. Det är sånt som får mig att orka fälla upp iPaden efter en 11 timmar lång arbetsdag. Tjoho!

Tufft

T är förkyld. Jätteförkyld. T kunde inte sova i natt. Så då kunde inte heller jag det. Fel natt att ligga sömnlös, fel dag att ha massor att göra på jobbet. Och ikväll är det styrelsemöte och det kan bli långt. De där 500 orden blir inte lätta att skriva idag. Det kan vara så att jag somnar innan jag hunnit skriva klart.

Denna dag som var igår

Först gick jag förbi Akademibokhandeln på Mäster Samuels gata och blev så glad så glad när jag såg min bok (inte många exemplar kvar nu) snyggt uppställd.

Sedan gick jag till Humlegården för att träffa mina debutantbloggarvänner - Camillla, Eva, AnnaMaria och Maria samt ett helt gäng med fantastiska bloggläsare. 

Bildkavalkad kommer på Debutantbloggen i morgon!

Idag har jag städat, tvättat, suttit på balkongen och druckit te, promenerat, skrivit och njutit i fulla drag av detta helt underbara sensommarväder som vi haft - Life is good.

I morgon är det picknick i Humlan!

I dag är det fredag. Härligt!
I morgon är det lördag. Härligare!
För i morgon är det dags för Debutantpicknick! Solen ska stråla och vi ska sitta på filtar i Humlegården och vi ska prata, prata, prata. Om att skriva, om att läsa, om vad som händer sedan.
Vill du också komma? All information finns på Facebook.
Välkommen!

För det finns inga bättre kamrater
Och inga tätare led, du sjunger
Hum hum från Humlegården
Det är så det är mellan blad och gräs
Hum hum från Humlegården
I skuggan under ett träd

Solrosor eller rosor, det är frågan.

Förlaget tycker solrosor, jag tycker rosor. Och mitt emellan står formgivaren och svettas. Men förlaget argumenterar bättre än jag (det kan försäljning och målgrupp) så jag viker mig. Solrosor får det bli!

Croissants eller croissanter?

Det jobbas med ett omslag. Mitt! Det som ska omsluta bok 2! Och jag är en förfärlig tyckare, har åsikter om precis allt och vore jag min förläggare (för att inte tala om formgivaren) skulle jag slita mitt hår. Men jag tycker att omslag är jätteviktigt, är en estet och kan inte låta bli att ha synpunkter.
Just nu funderar jag på om boken ska heta Croissants till frukost eller Croissanter till frukost. Det senare är ju grammatiskt korrekt men jag gillar det första (franska) bättre.
Alla dessa svåra beslut ...

Annika i receptionen

Kris på jobbet.
Istället för att lägga ner en massa energi på att hitta lösningar såg jag till att själv vara en del av lösningen. Så idag var jag receptionist, växeltelefonist, bokningsansvarig, frankerare och allt i allo hela dagen lång. Sedan, när jag stängt receptionen vid femtiden, gick jag över till mitt vanliga jobb.
Jag fortsätter i samma stil även i morgon.
Har alltid varit lite av en kan-själv-typ. Och kavat. Men nu är jag dödstrött. Det är ju asjobbigt att sitta i en reception och ha tusen bollar i luften samtidigt utan att ens hinna gå och kissa, än mindre ta en fika!
Respekt.

Långsamt men säkert ...

... växer min berättelse fram. Jag har precis skrivit färdigt en scen. Den utspelar sig i ett franskt kök vilket, som av en händelse, är mycket likt det i mémé och pépés (farmor och farfar) hus.
Scenen blev skitbra.
Med vänlig hälsning,
Nöjd.

1 september

September är min månad. I år börjar den med regn, sol och blåst i en salig blandning. Vi är på Vätö för att jag ska få ro att skriva men jag måste snart gå ut och bli rufsig i håret, leta efter svamp som inte kommit upp ur jorden ännu eftersom det knappt regnat här denna långa sommar, fylla på livsandarna. Ja, det måste jag.