Skottdag

Jobbelijobb hela dagen. Nu redigering. Jag vet, jag är tjatig och jag har inget liv. Men vet ni vad - jag ÄLSKAR att skriva. Till och med att redigera eftersom texten hela tiden blir bättre. I morgon kväll går manuset tillbaka till redaktören. Då är det värsta gjort.

I Frankrike är det vår. Och husbygget fortsätter trots att det i dag blåste 155 km/t i byarna vilket är orkanstyrka. Himla bra av oss att ha köpt en tomt som ligger på läsidan av la Tramontane som vinden heter. Det är vår granne där nere som dokumenterar vårt bygge. Han är en fantastisk figur, jag tror att han ska få vara med i min nästa bok.

Fin helg på Vätö

Och så redigering på det. Inte långt kvar nu ... Läser igenom hela manuset och pillar bara lite. Att byta plats på några ord, stryka en övertydlighet, gestalta en känsla istället för att berätta om den gör fantastiskt mycket för en text. Och ja - jag är extremt petig. Det handlar om yrkesstolthet.

Mötesfredag

Klev upp klockan 5 och redigerade en timme. Sedan frukost, dusch o s v. Var på jobbet före åtta. Första mötet klockan 9. Sedan ett möte till följt av ett lunchmöte och därefter möte med ledningsgruppen hela eftermiddagen. Klockan 16 packade jag ihop, åkte hem och fortsatte att redigera.
Men nu är det kväll och T står och förbereder middagen medan jag slösurfar, dricker ett glas rosé och skriver ett blogginlägg.
En bra fredag.
Men jag längtar efter att Let's Dance ska börja igen ...

Intensivt just nu

Dygnets timmar räcker inte till just nu, därav bloggtystnaden. Förutom att vi alltid har mycket på jobbet denna period på året (bokslut, slutrevision, årsmöten, verksamhetsberättelse etc), redigerar jag, planerar flytt (jämför offerter och gör kalkyler), planerar renovering av vår blivande bostad (jämför offerter och gör kalkyler). Jag är väldigt glad att madame Bellavista ansvarar för bygget i Frankrike!

Men jag är frisk efter min penicilinkur, sover hyfsat och försöker att inte oroa mig för T och hans leder som plågat honom osedvanligt mycket denna vinter. Livet är intensivt men ganska gott med andra ord.

Grattis!

För trettio år sedan vägde han 3,4 kilo och var 50 cm lång.
Mycket har hänt sedan dess ... Hipp hipp hurra på din födelsedag, favoritsonen!
Och nästa år är det favoritdotterns tur att fylla jämt.
Inget av allt jag skapat i mina dagar har skänk mig större glädje än dessa två.

Redigerar, redigerar, redigerar ...

... Och så bra det blir! Jag älskar ju ord och text, att formulera mig. Språket i en roman är viktigt och små justeringar kan göra stor skillnad. Jag tänker inte lämna något åt slumpen, boken ska bli så bra som det någonsin går.
Ikväll är det mello så då pausar jag en stund.

Min nya älskling

Jag köpte en massagekudde idag. Herregud, säger jag bara. Vilken fantastisk uppfinning! Nog borde massagekuddar vara avdragsgilla för oss som tjänar vårt levebröd genom att sitta och förstöra nacke och axlar framför en datorskärm?

Nattjobb

Vad jag gör?
Redigerar förstås. Därav bloggtystnaden.
För på söndag ska vi fira min förstfödda som fyller otroliga trettio år redan och då vill jag faktiskt ägna mig åt annat än Alla dessa hemligheter. Men jag har en deadline och den tänker jag hålla. Jag tror faktiskt att boken kommer att bli glimrande. Förresten fick jag ett mejl från Åsa som ska sköta PR för den. Hon har bara läst några kapitel ännu (jag undrar just vilka) men tycks vara rätt begeistrad. Ord som underbar, underhållande, rolig och spännande är perfekta ord att vila sig mot när klockan är fem på morgonen och ögonen grusiga av sömnbrist.

Alla hjärtans dag ...

... och jag har i huvudsak tillbringat den i stugvärmen, tillsammans med dator och manus. Och så med T förstås. Tack vare hans omsorger kunde jag ägna hela min uppmärksamhet åt redigeringen. Det är kärlek det.
Drygt halva manuset är nu genomgånget - bara resten kvar.

All denna redigering ...

1.888 ändringar på 100 manussidor. 200 sidor kvar att redigera. Stänger butiken för idag. Men vet ni vad? Den kommer att bli bra den där boken jag håller på med ...

Dyrt med tänder och ögon

Tandläkarbesöket tidigt i morse: 1.200 kr
(inga hål men tandsten och så en remiss för att kolla ev. operation av visdomstand.)
Optikerbesöket i eftermiddag: 2.800 kr
(kontroll + nya, starkare, glas)
Bara att betala och försöka vara glad. Men hur gör de som inte kan betala?

Det blev ett inspirerande författarsamtal

Mycket nöjd med eftermiddagens författarsamtal. Och det tror jag att Mikael Bergstrand också var, publiken likaså. Hemligheten bakom ett lyckat samtal är ingen hemlighet: var påläst, förberedd och mån om detaljerna. Och bjud gärna in gäster som du själv är genuint intresserad av.

Nu är det kväll och jag ska ägna den åt att redigera mitt manus. Senast den 2 mars ska det tillbaka till förlaget och eftersom jag inte hinner jobba med det annat än på kvällar och helger måste jag vara mycket disciplinerad. Fast det gör inget, finns ändå inte mycket på teve som jag vill se.

Häpp!

Anna Handell om att skapa mitt bokomslag!

"Annika bad mig att berätta om processen bakom omslaget till Alla dessa hemligheter, och det gör jag så gärna.

Steg 1. Läsa bok
Det är härligt att läsa ett råmanus på det sättet. Sitta och prassla med en obunden hög med papper som är hemlig för resten av världen.

Steg 2. Kompositionskiss

I samråd med förläggare Gunilla Sondell (Norstedts) och Annika var det inte svårt att hitta två huvudmiljöer ur handlingen och därefter välja den bästa för ändamålet. En av mina synpunkter var att ta sig ut till vinodlingarna denna gång eftersom omslaget till Croissants till frukost redan hade en terrass. Det tyckte Annika också.
Kompositionskissen är min bästa vän i alla processer. Utan den skulle jag kanske inte jobba lika lätt framåt utan kanske mer i krusiduller och omvägar. Allt ska vara genomtänkt i steg ett.

Steg 3. Skapa delar och detaljer
Vad är det för hund i skissen, kanske ni undrar. Jag kan inte avslöja det, men jag kan säga att han för mig symboliserar ett alter ego och hans pigga forskande ögon ser kanske mer sanning än någon annan. Jag valde bort honom när förlaget antydde att de vill ha en människa med på bilden. Bäst att fixa det då, tänkte jag, men förespråkade en miljö som andades starkt av mänsklig närvaro - utan att för den delen visa ett ansikte.
Inlevelseförmågan hos människor är en värdefull kreativ process och jag vill sällan ”skriva läsare på näsan” genom att bestämma åt dem hur en person ska se ut. Ibland kan det vara relevant att visa ett ansikte, personen kanske redan är känd. Men i det här fallet är det tillsvidare en hemlighet. Berättelsen rymmer många hemlisar ...

Delar och detaljer skulle utgöras av ett montage av illustrationer och foton, precis som Croissants till frukost, hade jag tänkt. Inspiration hämtade jag närmast från min trädgård. Låg i hängmattan och försökte förstå hur ljus lyser genom fikonlöv och hur vinstockar vrider sig och fördelar sina rankor.

Det blir en hel del detaljer över i en sådan här process. Det är oundvikligt. Taxen och ett par guldfärgade skor lade jag åt sidan och Louise behövde efter ett tag ett bättre ben.


Steg 4. Jobba på, knyt ihop, putsa, putsa, putsa

När kompositionskissen är välplanerad och godkänd av förlaget är det bara att sätta på musik, tända ljus och stänga in sig i en ensam bubbla i ett par dagar och jobba på. Planen ligger tryggt fast och en bit i taget får växa fram.
Så småningom börjar det se ut som en färdig design och då väntar vändor med förlaget och deras olika avdelningar som vill tycka till. Sedan följer sättning av titel, rygg och baksidestext. En lång process med andra ord.


Hoppas ni läsare kommer att tycka att Alla dessa hemligheter och dess omslag passar ihop som handen i handsken och att ni får en härlig läsupplevelse, så som jag fick.
Som ni kanske förstår har jag redan en särskild relation till Louise. Nu känner också ni till några av hennes hemligheter. De ligger i motivet, osynliga för alla andra betraktare.

Tack för uppmärksamheten!"

Anna Handell

Snart dags att samtala med Mikael Bergstrand

I övermorgon är det dags för mig att debutera som samtalsledare för Vuxenskolans författarträffar!

Vår första gäst blir Mikael Bergstrand, journalisten och författaren som hann skriva några böcker varav tre deckare innan han slog igenom med den underhållande Delhis vackraste händer.

Därefter kom Dimma över Darjeeling som jag också tyckte om, kanske mer till och med.

Den tredje och avslutande delen, Gurun i Pomonadalen, började jag läsa i morse på väg till jobbet och redan efter två sidor skrattade jag.

Mikael och jag har tydligen samma humor. Vi råkar även ligga på samma förlag, Norstedts, och hans tidigare böcker är utgivna som ljud- och e-böcker av Bokfabriken och HörOpp, förlagen som även givit ut mina Solviken och Croissants till frukost. Dessutom hade jag en gång ett hus som hette Villa Pomona ... Tänk så liten världen kan vara!

Jag ser verkligen fram emot min timme med Mikael. Med tanke på allt som jag vill tala med honom om gissar jag att den kommer att gå fort. Men jag vill gärna att också publiken deltar i samtalet, det är liksom hela tanken med arrangemanget. Fika och ett samtal om Indien och om att läsa och skriva - låter det inte som ett mycket trevligt sätt att tillbringa en torsdagseftermiddag på?

För att komma i rätt stämning var jag iväg till Indiska i eftermiddag och införskaffade lämplig rekvisita. Möjligen råkade jag köpa en tunika också ...

Idag har jag ...

... haft en fantastiskt givande manusgenomgång med min redaktör Clara ...

... tillbringat kvällen med Rebecka, Camilla, Eva, Anne, Kristin,

Eva och Frida - Författarinnorna av Runda bordet. Härliga, duktiga tjejer!

En söndag på landet

Februari är i sin linda men nog fanns det vår i luften idag.  Det blev den lugna helgen jag hade längtat efter. Ändå drabbades jag av ett Ménière-anfall som förstörde min eftermiddag. Tröttsamt.

Bodil Malmsten

Bodil Malmsten dog i går och det berör mig mer än vad jag kunde ana. Kanske för att hon bara var 71 år gammal och för att cancern tog henne också, kanske för att hon i flera år bodde i Frankrike, kanske för att jag följde hennes blogg. Men framför allt för att jag tycker att hon var en fantastisk författare. Hennes röst behövdes.
Skitcancer.

Uppladdning

Snart helg.

En helt normal helg, hoppas jag, den första på länge.

Vi kommer att vara på Vätö och jag ska passa på att ladda batterierna. De är lite trötta just nu och jag har en intensiv vecka framför mig: mitt vanliga jobb; möte med redaktören för att gå igenom hennes förbättringsförslag; möte med förlaget för att diskutera lanseringen av boken; träff med Författarinnorna av runda bordet för att ta en afterwork tillsammans; påbörja en ny redigeringsomgång av Alla dessa hemligheter.

Och så ska jag läsa ut Mikael Bergstrands roman Dimma över Darjeeling inför författarsamtalet vi två ska ha på torsdag. Ett nytt koncept som Vuxenskolan testar. Faller försöket väl ut fortsätter vi i höst. Med nya författare. Kom förbi på torsdag vet ja'!

Piller och kortison

Penicillinkur och kortisonsalva - det blev resultatet av besöket på vårdscentralen. Läkaren var inte riktigt säker på vad jag råkat ut för. Kanske rosfeber, kanske akrodermatit. I vilket fall hjälper penicillin mot båda så det är bara att knapra på. Egentligen gillar jag inte att äta penicillin men handen kommer tydligen inte att bli frisk av sig själv, enligt läkaren. Den kommer att bli sämre och sjukdomen sprida sig.
För säkerhets skull bildgooglade jag eländet.
Rekommenderas inte.

Metainlägg

Fint att det bloggas om Alla dessa hemligheter, även om bloggaren råkade vara ... jag. Att jag nu dessutom bloggar om att jag bloggat - innebär det att jag skriver ett metainlägg? Kanske borde jag ägna mig åt annat än filosofiskt resonerande klockan fem på morgonen.

Akrodermatit?

"Speciellt hos äldre kvinnor kan permanenta hudförändringar utvecklas i närheten av det ställe som fästingen bet. Förändringarna visar sig som svullnader och en blå- eller rödfärgad missfärgning i huden. Det går ofta flera år mellan fästingens bett och att detta fenomen, som kallas akrodermatit, visar sig."

Jag är verkligen inte någon hypokondriker men det skulle inte förvåna mig om mina svullna fingrar och den märkliga rodnaden som sprider sig på vänstra handen betyder att jag fått Akrodermatit, en form av Borelia som kan uppstå ända upp till 36 månader efter ett fästingbett. Symptomen stämmer på pricken, utseendet på den sjuka handen likaså. Bara för mig att bege mig till vårdcentralen alltså. Samt inse att jag blivit en "äldre" kvinna ...

Norstedts sommarkatalog 2016

Äntligen fick jag den i min hand - Norstedts sommarkatalog. Med min bok på omslaget. Vad den handlar om kan man läsa här. Och så finns den att bevaka hos nätbokhandlarna, förstås.

Valentingåva i förskott

Jag fick en present med posten från Norstedts idag, en liten pärla som kommer ut lagom till Alla hjärtans dag. Omtänksamma förläggare är guld värda.

Och så är sommarkatalogen färdigtryckt! Enligt ryktet ska den vara mycket fin. I morgon är det jag som tar en sväng förbi förlaget och hämtar mina exemplar, jag har inte tålamod att vänta tills brevbäraren kommer med dem.

Tålamod och hårt arbete

Tålamod är en dygd och tålamod måste en författare, precis som en trädgårdsmästare, ha massor av.
Tålamod och hårt arbete är vad som krävs för att få till en bok. För allt med en boks skapelse tar tid, måste ta tid.
Att skriva berättelsen, att redigera den, att vänta på att förlaget ska läsa och återkomma med synpunkter, att redigera igen, att korrläsa en och två och tre gånger.
Att omslaget och PR-texterna ska bli klara. Att vänta på att tryckeriet ska göra sitt, att boken ska komma ut i bokhandeln, att läsarna ska upptäcka den ...

En lång process och då har jag inte räknat med den väntan som det innebär att inte redan ha ett förlag och vilja ha ett, att skicka runt sitt manus och vänta på besked. Nåväl, det sista slipper jag men inte resten. Just nu väntar jag på att få sätta mig med min redaktör och få hennes förslag på förbättringar. Det ska vi göra om exakt en vecka och jag både längtar och bävar.