Regnet som öst ner över oss tidigare i veckan har fått gräset att växa och rosmarinen att börja blomma. Idag sken solen igen men varmt var det inte, några få plusgrader bara, vilket i och för sig passar bra när det är advent, tycker jag. Snön som fallit över bergen är jag dock glad att slippa.
Jag har lindat ljusslingor runt terrassräckena, ställt fram adventsstakarna och hängt upp en julstjärna i gästhuset. Den jag brukar ha i vårt vardagsrumsfönster skippar jag i år – känner för att hålla havsutsikten fri. Vinden viner runt knuten. Vi har tänkt stearinljus och har svensk vinglögg som väntar i skafferiet. Men jag föredrar en kopp te och en bit av den glutenfria polenta- och citronkakan jag bakat.
Och så har jag matat mitt livs första surdegsgrund! Jag startade den för tre dagar sedan. Håll tummarna för att den ska växa till sig. Brödet jag bakade på torrjäst förra helgen var gott men inte smakade det som ett äkta surdegsbröd inte.
Med tanke på hur mycket det ska regna från i morgon kväll och ett dygn framåt, är det tur att det knappt rinner något vatten just nu i floderna i vårt hörn av världen. Likaså att vattennivån i konstsjöarna i Villeneuve-de-la-Raho som vi gick runt idag är låg. Värst blir det dock i granndepartementet Aude där det på sina ställen kan komma ända upp till 200 mm!
Jag skriver mycket om vädret, uppenbarligen gillar jag ämnet. Men så är det spännande att följa de snabba växlingarna och tvära kasten.
Jag har alltid haft svårt för november. Så är det inte längre. Bilderna är från eftermiddagens promenad i Banyuls.
Tvätta, städa, en promenad i Argelès-by och därefter i Le Racou. Fler än vi var ute och promenerade i den friska luften, många av dem hussar och mattar och deras hundar, till Dexters stora förtjusning.
Covidpandemin är långt ifrån över och nu ökar antalet smittade igen. Så länge som inte alla som har möjlighet att vaccinera sig också gör det, lär vi få dras med eländet. Österrike har beslutat om särskilda restriktioner för ovaccinerade, i Tyskland får inte ovaccinerade besöka nöjeslokaler och i Nederländerna måste restauranger och livsmedelsbutiker stänga klockan 20 och övriga butiker 18 redan. Men allra störst effekt blev det när en bordell i Wien lovade kunderna gratis sex om de först vaccinerade sig. Det fick 150 torskar att ta sprutan – på en enda dag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta ... I Frankrike avvaktar regeringen med eventuella åtgärder.
Det är sagt att min åldersgrupp ska erbjudas en tredje spruta i december. Jag kommer givetvis att ta den. Först och främst för min egen skull – jag vill verkligen inte få skiten – men också för att skydda andra och slippa belasta sjukvården.
Det har varit uppehåll hela eftermiddagen men mer regn är att vänta i natt samtidigt som stormen över spanska Katalonien och Mallorca är på väg att förvandlas till en orkan.
Vädret lämpar sig perfekt för att lyssna på en ljudbok. Till exempel min julnovell "Jul i byn mellan berg och hav" som släpps som ljud- och e-bok just i dag! Hurra för det!
Alla helgons dag i Sverige men inte i Frankrike. Den firades den 1 november redan dvs i måndags. Så var det i Sverige också en gång i tiden men 1772 flyttades Alla helgons dag till den första söndagen i november och 1953 till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Det senare eftersom man önskade sig fler helgdagar och på femtiotalet var lördagar vanliga arbetsdagar.
Vi har haft det riktigt blåsigt och kyligt i några dagar och kulmen väntas bli i morgon med stormbyar på upp till 105 km i timmen. En bit kvar till den gången för två år sedan då byarna uppmättes till 180 km, men nog så kraftigt ändå. Några längre promenader blir det inte trots det soliga vädret. Vi väntar tills det mojnat något. Dessutom är jag trött eftersom jag sover dåligt. Det är som vanligt min sakroilit som spökar. Om inte smärtan dämpar sig snart (helt smärtfri blir jag nog aldrig) blir jag tvungen att äta antiinflammatoriskt igen.
Jag plockade undan sommarkläderna idag för nu är det höst på riktigt, i alla fall enligt termometern. Höstregnen lyser med sin frånvaro däremot vilket är mycket bekymmersamt. Hoppas, hoppas att regnet hittar hit snart!
I tio dagar har jag fått rå om lilla H och hennes föräldrar, dvs sonen och sonhustrun. Hedda är bara 15 månader men kavat som få. Hon har badat och kastat stenar i havet, vant sig vid att Dexter både kan skälla högt och råka knuffa omkull henne ibland, sovit utan problem i en främmande säng, i ett främmande hus, suttit på föräldrarnas rygg när vi promenerat i bergen och på klipporna och inte knusslat när vi åkt bil på kurviga vägar. Hon har ätit crêpes, rostade kastanjer och getyoghurt, smakat på cappuccinoskum och varit på restaurang och caféer.
Nu är lilla H hemma i Linköping igen och det känns tomt utan alla hennes saker och glada pladder. Jag hittade ett sugrör under soffan som jag sparade, tills nästa gång hon kommer.
Dexter ligger och stirrar på ytterdörren, som om han väntar på att resten av flocken ska komma in snart. Vem ska nu tappa mat på golvet som han kan slicka upp?
