Omslagsskiss och beröm

Idag, på vägen hem från jobbet, fick jag se de första omslagsskisserna på Alla dessa hemligheter. Det kommer att bli ett sagolikt omslag, sanna mina ord!
Precis som med Croissants till frukost, har Anna Handell lyckats göra ett litet konstverk av känslan i min berättelse. Som hon läst. Som hon kallar för jättehärlig, komplex och spännande. Och så tycker hon att jag är skicklig på att få till roliga meningar och syrliga kommentarer.
Efter att ha läst hennes ord fånlog jag hela vägen hem.

Post-bokmässan

Bokmässan är över för denna gång. Många av dem som var där vittnar om att de drabbats av boksmälla men själv hinner jag inte känna efter. Jobbet kräver sitt och redan i övermorgon bär det iväg till Barcelona för att konferera i fyra dagar.

Men bokmässan då, hur var den? Jodå, som vanligt. Många böcker, många seminarium och arrangemang, många författare av alla de sorter och massor av förlagsfolk och bokälskare. Mingel, goda middagar med vänner och så Norstedts übertrevliga middag förstås, då jag hälsades särskilt varmt välkommen till förlaget och fick träffa flera av dem som ska jobba med Alla dessa hemligheter. Jag är lyckligt lottad och det kommer att bli hur bra som helst.

Precis som jag trodde kom jag hem med resväskan full av böcker. Tungt som sjutton men värt varenda extra kilo som jag fick kånka på.
Att jag överhuvudtaget lyckades ta mig tillbaka till Stockholm igår var en bedrift eftersom jag råkade missa tåget (glömde bort tiden), och alla andra avgångar den eftermiddagen var fullbokade. Det blev till att flyga hem istället, för slantar som jag hellre hade lagt på annat.
Nåväl. Lite trött är jag men framför allt känner jag mig otroligt peppad. Och uppskattad. Nästa år är det jag som står under Norstedtsskylten och signerar min nya bok. Häpp!

Hurra, Anna Handell ska göra omslaget!

Allt är nu klart - Anna Handell som gjorde omslaget till Croissants till frukost ska även göra omslaget till Alla dessa hemligheter (som min bok heter just nu). Vi har dryftat tankar och idéer och Anna ska läsa råmanuset och sätta sig in i berättelsen.
Bokomslag ska man inte slarva med. Det ska vara lockande, säljande och dessutom förmedla känslan i boken. I varje fall om man skriver min typ av berättelser. Jag vill att läsupplevelsen ska börja redan innan man slagit upp första sidan.
Jag inser att jag är oerhört priviligierad som återigen får fantastiska Anna som formgivare.
Tack Norstedts för att ni satsar och tack Anna!

Snart på väg till bokmässan - tror jag.

I morgon bär det av till bokmässan i Göteborg. Jag hoppas att jag kommer fram som jag ska. Klockan 14.30 ska jag nämligen stå på Litteraturscenen, inbjuden av Författarförbundet, tillsammans med Nina från Bokspindeln för att tala om läsfrämjande och då särskilt om ett projekt som vi har ihop: Letterbox Club Sverige.

Jag tänkte skriva att det var ju typiskt att det ska vara fel på rälsen precis när JAG ska åka men så påminde jag mig själv om att 80% av alla de tågresor jag gjort de senaste åren faktiskt varit problemfria. Fast fel som beror på att rälsen spruckit kan man ha vissa åsikter om ...

www.annikaestassy.se

Så har jag då skaffat en egen domän: www.annikaestassy.se och pekat om bloggen dit. Det innebär att viss information kommer och går, fråga mig inte varför, men inte inläggen som tur är. Varför en egen domän? Tyckte det verkade coolt. Ska snickra ihop en hemsida också, när jag får tid. Varför en egen hemsida? Ingen aning men det känns lite coolt. :)

Sensommarhelg

Jag älskar verkligen våra Vätöhelger, hur vi skrotar omkring i sköna men inte särskilt moderiktiga kläder, pysslar med vårt, ibland på varsitt håll, ibland tillsammans. Naturen är ständigt närvarande, kravlös och vacker. Havsörnarna som cirklar högt upp i skyn, ekorren som helt orädd skuttar omkring på altanräcket, vårtbitarna som gnisslar, vinden ...
Denna helg har vi tagit långpromenader, suttit i solen, läst, städat, klippt gräset,  staplat ved och kört båten till varvet där den har sin vinterförvaring. Och så har jag redigerat. Halva manuset är genomgånget och jag tycker fortfarande om min berättelse lika mycket.
Nu är vi hemma i stan. Tvättmaskinen går och T står och stryker. Det är snart dags för Babel och en kopp te. Ännu en helg är till ända.

Balett i blodet

Som liten älskade jag att dansa. Det gör jag i och för sig fortfarande men dansar numera alltför sällan, tyvärr. Foxtrott, bugg, hambo, disco, salsa, afrikanskt ... jag dansar allt. Ibland hellre än bra men det struntar jag i.
Som liten var det klassisk balett som gällde. Jag tränade regelbundet i flera år och drömmen var att bli en av de små råttorna (les petits rats) på Paris Operan. Så blev det aldrig. En läkarundersökning visade att varken min rygg eller mina fötter skulle orkat med att dansa på proffsnivå. Jag var ledsen ett tag men det gick över. Min kärlek till klassisk balett däremot gjorde det aldrig. Jag tror faktiskt att den är genetisk.

Ovan ser ni en del av Degas-målningen, "Le foyer de la danse à l'Opéra de la rue Le Peletier". Tavlan hänger på Musée d'Orsay i Paris. Den stående herren på bilden är min farmors farfar, Louis Alexandre Mérante. Han kom från en balettsläkt och var balettchef på just Paris Operan, dessutom gift med Zina, rysk ballerina.
Jag har kvar en servettring med hennes namn på.
Någon prima ballerina blev jag aldrig men jag kommer inte att tacka nej om Let's Dance hör av sig ...

Zina Mérante, farmors farmor och prima ballerina.

Louis Mérante, Paris 1866.

Bananflugorna anfaller

Tidpunkten mellan sommar och höst är deras bäst tid och plötsligt finns de överallt. Bananflugorna. Från noll till en miljon på ett par dagar och vi har ingen aning om varifrån de kan ha kommit. Kanske från frukten som vi köper varje vecka. Nej, det är inte hemmet de invaderat som tur är utan jobbet.
Jag har läst på om bananflugorna men trots att jag vet att de är helt ofarliga vill varken jag eller mina medarbetare dela arbetsplats med dem. Vinäger, honung och diskmedel ska enligt nätet vara det bästa sättet att döda dem på men jag kan tipsa om ett ännu bättre: öl, honung och diskmedel. De älskar blandningen och drunknar direkt. Nykteristerna fångar vi upp med dammsugaren.

Hälsingehelg

Vi satte oss på tåget upp till Ljusdal för att tillbringa helgen hos mamsen. Fyra timmar upp och fyra timmar ner som vi ägnade åt att läsa. Som tur var hade jag bokat in oss i en tyst vagn ... Tiden hos mamma pratade vi, åt, promenerade och tog bilder. Och så passade jag på att fundera på Manus 4 och göra research. Min nya berättelse växer hela tiden, nya trådar läggs till väven och jag går från klarhet till klarhet när det gäller romanfigurernas drivkrafter och utveckling. Så fort jag är klar med redigeringen av Alla dessa hemligheter (som jag älskar) sätter jag igång ...

Mamsens fina kolonistuga.

I svärmors koloniträdgård.

Vackert trots att det mesta blommat över.

Dimmig morgon i Stockholm

Grattis Christoffer!

Releasefest ikväll för Christoffer Holst och hans debutroman Mitt hjärta går på, utgiven av duktiga Bokfabriken. Grattis, Christoffer, du är en stjärna!

Redigering 2.0

Då så, lika bra att sätta igång. Veckorna går snabbt när man jobbar heltid. Fyra av de kommande helgerna är dessutom uppbokade: hälsa på mamsen i Hälsingland, åka till bokmässan i Göteborg, konferens i Barcelona i början av oktober och styrelsekonferens veckan därpå. Och jag som tyckte att jag hade gott om tid på mig ... Tur att det finns morgnar och kvällar. Det här ska bli kul!

Manusmöte

Manusmöte med Gunilla på Norstedts idag och bollen är i rullning. Jag har till slutet av oktober på mig att göra vissa justeringar och det ska bli sjukt roligt att få ta sig an manuset igen efter att det legat och vilat i tre månader. Ett par nya scener att skriva, några repliker att se över, vissa händelser att förtydliga, en vändpunkt att tidigarelägga, fakta att dubbelkolla och annat småpill men inget av det känns oöverkomligt på något sätt, inte ens besvärligt faktiskt. Allt det viktiga i berättelsen var utan anmärkningar: strukturen, intrigen, handlingen, temat, karaktärsutvecklingen, dramaturgin, personbeskrivningarna, miljöerna och språket. Dessutom fick jag beröm för min humor. Hurra!

Gryning - ett av mina favoritord.

Sovmorgnar är vi dåliga på, T och jag, vi är båda morgonmänniskor. Jag älskar ordet gryning. Så löftesrikt. Solen är på väg upp, än är allt möjligt.
Vi vaknade alltså tidigt i morse, åt frukost, fixade lite hemma, fick bilen tvättad och åkte upp till Norrtälje. Fikade med T:s dotter och hennes sambo innan vi for vidare till vår ö. Långpromenad, sol, siesta på altanen, korsord och sudoku.
En av grannarna har herrmiddag, vi hör hur det sluddras och skrattas och vi tjuvlyssnar utan att skämmas det minsta.
Det sägs att det ska regna i morgon men det stör oss inte. Regn behövs för att svamparna ska vilja sticka fram sina huvuden.
Och så skickar jag ett mejl till min kommunikationschef Sara och föreslår att vi ska adoptera Hans Rosling. Eller åtminstone anlita honom som föredragshållare.
Och nu är det skymning och jag inser att jag gillar även det ordet.

Thanksgiving

Fredagskväll och T och jag tillbringar den i hemmets lugna vrå. Eftersom vi har ett hem och vi har varandra. Dessutom har vi mat på bordet, pengar att betala räkningarna med och framtidsdrömmar som handlar om annat än att överleva. Himla bra att påminna sig om det ibland.
Bilden är från förrförra helgen, efter en tur med båten. Därav min intressanta frisyr.

Tur

Jag jobbade hemifrån idag. Det var effektivt men också tråkigt och ensamt. Även om jag trivs bra med att stå lite vid sidan av ibland, vara den som betraktar istället för agerar, ogillar jag att vara mol alena. Såvida jag inte befinner mig mitt i en skrivperiod förstås, då är det skönt att vara ensam (men gärna med T, alltid med T).

Jobbar gör jag alltså helst på jobbet. Förmodligen för att jag trivs med såväl arbetsplatsen som arbetskamraterna. Jag har tur.

Några som inte haft tur är alla de som råkat födas i fel land och som upplever krig och förföljelser. Jag förstår inte hur man inte kan bli berörd av deras öde. Enligt nyheterna i kväll tycker en majoritet av svenskarna att vi inte ska ta emot fler flyktingar än vi gör nu. Obegripligt. Alla de som oroar sig över att 100.000 flyktingar ska hota vår välfärd borde oroa sig över skenande bostadspriser och rekordhög skuldsättning istället.

Regnpromenad

Skitväder. I och för sig älskar jag att somna till ljudet av regn men jag älskar inte att promenera i det. Ändå är det precis vad jag tänker göra alldes strax för jag behöver röra på mig. Jag kommer att bli blöt om byxorna och galet frissig runt skallen men det kan inte hjälpas. Numera blir jag rastlös om jag hoppar över mina dagliga promenader och varken T eller jag orkar med mig när jag blir rastlös.

Koncentrationssvårigheter

Tanken var att jag ikväll skulle, på riktigt, börja skriva mitt nya manus. Datumet är rätt (trots att jag vägrar acceptera att sommaren är slut är september ändå september), vädret likaså (blött, grått och kallt). Fröet som grodde i våras och fått växa till sig i sommar har alla förutsättningar att bli en riktigt fin planta. Men så bestämde min redaktör Gunilla och jag att vi ska ses på måndag för en första textgenomgång av Alla dessa hemligheter och nu kan jag inte tänka på annat.
Nåväl, jag får väl läsa istället.
Och titta på Idol.