Sjuk

Jag klarade av årsstämman igår och jag klarade av dagens alla möten och måsten. Men nu orkar jag inte mer. Vi hörs när jag blivit frisk igen.

Snorigt

Årsmötet ikväll gick bra och jag var hemma strax före klockan nio. Skönt. Men nu är jag trött. Och snorig. Jag misstänker att T:s förkylning hittat ett nytt värddjur att parasitera.

Klart slut - korrekturet inlämnat

Korrekturet inlämnat och nu kan jag inte göra mer. Mina korrigeringar ska synkas med den externa korrekturläsarens och föras in i manuset. Sedan - skjuts till tryckeriet!

Det känns skönt men också märkligt. Tänk att Louise ska klara sig själv nu ... with a liten help from her friends, men ändå. Jag hoppas att läsarna ska tycka om att följa hennes äventyr.

Nu ska jag koncentrera mig på annat en stund - såsom jobb och flytt.

I morgonkväll är det dags för avdelningsstämma/årsmöte och jag missar en författarmiddag jag så himla gärna hade velat tacka ja till. Nåväl - vad är väl en bal på slottet ...

Annandag påsk och fortfarande lugnt

Morgonsol

En fantastisk morgon övergick till en fantastisk dag. T är fortfarande sjuk så vi valde att inte göra mer än nödvändigt. Det blev en dag på altanen, årets första, med läsning och fågelskådning. Många rovfåglar är i farten just nu - en mäktig syn. I morgon är det vardag igen och jag börjar veckan med att gå förbi Norstedts och lämna in mitt korrade manus. Enligt SMHI ska det regna något alldeles kopiös. Det gör det lättare att lämna Vätö.

Flak på drift

Superlugn påskdag

T är jätteförkyld, sådär som bara han kan bli, en förkylning som kom från ingenstans. Men han är tapper, beklagar sig inte ett dugg utan följde med när jag ville ut och gå (en lång promenad men i maklig takt) och orkade duka upp en fin påsklunch åt oss. Men sedan skickade jag honom till sängs och tillbringade eftermiddagen med Carola Hansson och hennes Augustprisnominerade Masja. En roman som tar tid att läsa. Annorlunda och fascinerande. Vore den film skulle jag beskriva den som en dramadokumentär. Var det så Carola tänkte när hon skrev den? Det blir en av mina frågor när jag träffar henne den 7 april för att tala om boken.
Det har blåst idag, blåst rejält. Isen längre ner i sundet har gett upp och driver norrut. Stora flak flyter förbi. Symboliskt - ut med vintern, in med våren. På Vätö är det naturen och elementen som regerar, inte människorna.

Förrådsflytt och sommarkatalog

Så fort macken i Norrtälje öppnade i morse var vi där för att hämta skåpbilen vi hyrt. Sedan följde en påskafton fylld med kånkade och bärande - vi tömde källarförrådet i Stockholm och flyttade över allting till ett i Norrtälje. Eftersom vi ändå hade betalat en förmögenhet för skåpbilen, passade vi på att hämta möbler som vi köpt. Ännu mer kånkande och bärande. Jag väljer att se det som ett nyttigt motionspass men för T som lider av artrit är det inte lika roligt. Nu är det gjort i varje fall. Resten av flytten (förutom krukväxterna på balkongen) tar flyttfirman hand om - tack och lov.

I brevlådan väntade en sprillans ny Svensk Bokhandels sommarkatalog. En mycket fin katalog om ni frågar mig.

Långfredag, korr och husbygge

Så där - jag har korrläst klart, T också och vi är båda nöjda med resultatet. Wood woop! 

Nu kan vi koncentrera oss på annat, som att tömma förrådet till exempel. Det ska vi göra i morgon. Något påskfirande har vi inte haft tid med ännu men kanske att det kan bli en liten sillbit på söndag istället.

Husbygget i Frankrike har avstannat något på grund av att byggfirman väntar på att få vattenmätare och vatten inkopplat. Vatten behövs nämligen när det ska muras. Vår projektledare madame Bellavista skulle ta hand om den saken så vi lutar oss tillbaka T och jag och skrattar åt lägesrapporterna som vår mycket tålmodige granne levererar till oss. Vi får nog köpa honom en flaska champagne när vi åker ner i sommar.

När färgerna kommer tillbaka

I morse insåg jag att färgerna var tillbaka. Klockan fem klev jag upp och njöt av ljusets återkomst. Samma under varje år, ändå blir jag lika förundrad.

Klockan var inte ens halv åtta när fraktbolaget ringde för att meddela att parkettgolvet vi beställt skulle strax levereras. Bara att sätta sig i bilen och åkte in till Norrtälje. Konka 29 kvm golv två trappor upp, såga ner lastpallen och köra iväg till tippen med den. Sedan vidare för att beställa en diskmaskin med tillhörande installation, inklusive framdragning av vatten, avlopp och el. Inte billigt men vi vill ha det fackmannamässigt gjort. Åka till Flüggers och bestämma färg på köksluckorna, snacka med målaren och göra upp om att vi även vill ha köksstommarna ommålade.

Och en fika på det - så att T inte ruttnar ihop alldeles.

Sedan tillbaka till stugan. Långpromenad och korrekturläsning.

Möjligen råkade jag somna en stund i solen, ute på altanen.

Nyckelonsdag

Livet går vidare, skrev jag igår. Jag tänker att det är det bästa sättet att bekämpa dem som inte tycker att livet ska just det. Men jag följer det som händer i Bruxelles (ja, jag vet att det heter Bryssel på svenska men i min lilla värld har staden alltid hetat sitt franska namn) och jag är bedrövad. Ser inga vinnare någonstans, bara en massa förlorare.
Snart påsk.
Vi tillbringar den på Vätö, T och jag, med att korrläsa Alla dessa hemligheter.
Bland annat.
Övrigt som står på schemat: hyra en liten lastbil, tömma förrådet hemmavid och flytta allting till ett som vi hyrt i Norrtälje. Bära upp ett par hundra kilo parkett till vår nya lägenhet (vi fick nycklarna idag vilket vi firade med varsin napoleonbakelse) och bestämma färg på köksluckorna. Läsa Carola Hanssons roman Masja inför författarsamtalet den 7 april.
Jag blir trött bara av att skriva det jag precis skrivit.
Men isen på sundet är på väg att ge sig, talgoxarna är vårrusiga och vi ska nog lyckas klämma in ett par riktigt långa promenader också.

Bruxelles attackerad

Jag sitter på ett möte när en kollega kommer in med andan i halsen och frågar om jag hört om Bruxelles. Det har jag inte. Hon berättar och mitt hjärta stannar.
Min dotters jobb innebär att hon flyger regelbundet till Bruxelles där Europakontoret ligger. Morgonflyget. Till och från samma flygplats som precis utsatts för ett attentat. Även tunnelbanan har attackerats.
Jag lämnar mötet och messar min dotter. Märker att fingrarna darrar.
Hon svarar direkt - hon är hemma i Sverige igen men var i Bruxelles förra veckan. Tanken på att hon snart ska dit igen oroar oss båda. Men livet fortsätter - måste fortsätta.

Alla dessa hemligheter blir talbok

"Vi är övertygade om att den kommer att bli ett värdefullt tillskott i bibliotekens talboksbestånd", skriver BTJ (Bibliotekstjänst) om Alla dessa hemligheter.
Min bok ska alltså bli talbok (att inte blanda ihop med ljudboken som förlaget ger ut och säljer) så att den blir tillgänglig för synskadade och andra som behöver lässtöd. Och det innan boken ens är klar. Det känns riktigt bra.

Det kom ett paket ...

Färgerna på bilden är inte de rätta, i verkligheten är de mycket vackrare.
Detta är alltså omslagsbilden till Alla dessa hemligheter, skapad av Anna Handell. Jag fick den i present av henne och ska genast se till att den blir inramad.

I helgen har jag nästan inte tittat på manuset. Nästan. Bara justerat sju formuleringar.
I morgon är det dags för inlagetypografin och på tisdag får jag första korrekturen.
Och på onsdag får vi nycklarna till Norrtäljelägenheten och ska träffa målare och golvläggare!

Det är skillnad på olika

Vi åker till byggmarknaden i Norrtälje och köper parkettgolv till vår nya lägenhet. Frågar om vi kan få golvet hemkört. ”Inga problem”, svarar den trevliga killen i kassan. ”Kan vi få önska oss en leveranstid?” frågar vi. ”Inga problem”, svarar samma kille.

Sedan åker vi till Mio i Norrtälje och frågar om det är okej att vi hämtar den nya soffan och matmöbeln först nästa helg och inte inom fem dagar som var överenskommet. ”Inga problem”, svarar den trevliga tjejen i kassan.

Jag mejlar Locker i Norrtälje där vi ska hyra förrådsutrymme och frågar om vi kan få kod och nyckel lite tidigare än vad som var tänkt. ”Inga problem, det ordnar vi”, svarar deras trevliga kundtjänst.

För att fira att den ena pusselbiten efter den andra fallit på plats, går T och jag till ett fik i Norrtälje. ”Kan vi få lite mer av det ena och lite mindre av det andra”, frågar vi flickan i kassan. ”Inga problem”, svarar hon.

När jag frågar vår hyresvärd Afa Fastigheter i Stockholm om de kan hälsa dem som ska flytta in efter oss att de är välkomna att höra av sig beträffande eventuellt övertagande av tvättmaskin och torktumlare, svarar Afa Fastigheter att det har de varken tid eller lust med.

Det är skillnad på olika, som vi säger i Hälsingland.

Mitt sjunde sinne

Jag tog fel på tiden i morse när jag skulle till ett möte, kom en timme för tidigt. Nåväl, ingen skada skedd, jag satte mig på ett café, beställde en cappuccino och plockade fram boken jag läser just nu. En lyxig stund som jag försökte att inte ha dåligt samvete för.
Caféet ligger på Norrtullsgatan och är ett sånt där gammaldags fik. Ingen kedja, inget färdigt koncept. Personligt, med traditionella bakverk och en bestämd men trevlig herre bakom disken.
Möjligen slank en milanostång ner ...
Det tog inte lång stund förrän jag började fantisera om allt som skulle kunna inträffa på ett liknande café. Sedan jag blev författare är det som om jag utvecklat ett sjunde sinne: författarsinnet, det som ser och hör berättelser lite varstans.
Ett mycket trevligt sinne.

Sådär.
Nu är jag klar med redigeringen - 2.385 ändringar bara och jag är så himla nöjd! Nästa vecka får jag ett korrektur på inlagan = the point of no return ...
Det firar jag med att förbereda SV Stockholms årsmöte den 30 mars, skicka iväg en ansökan om stöd för flerspråkiga barnböcker (ett projekt som En bok för alla driver), träffa Åsa på Norstedts för att prata PR av Alla dessa hemligheter och slutligen gå på bokrelease. Releasen är Anne Liljeroths och boken hennes tredje roman: På andra sidan gatan.
Hurra!

Läsa högt

Detta med att läsa manuset högt för sig själv är ingen dum grej. Det tar tid men när ögonen blivit blinda för det man skrivit är det dags att ta fram öronen. Därför sitter jag för mig själv om kvällarna och läser högt. Först var jag orolig att jag inte skulle tycka att texten höll. Men det gör den och jag ändrar så gott som ingenting. En sån lättnad!

Snart dags att sätta punkt

1.947 ändringar bara - det tar sig sa mordbrännaren.
Nu ska jag läsa igenom manuset en gång till för att försäkra mig om att inte ändringarna fått ovälkomna konsekvenser på andra ställen i texten. Kanske att jag även redigerar lite till men tanken är att försöka låta bli. Någon gång måste jag sätta punkt och det känns som att det snart är dags för det nu.
I morgon ska jag lära mig mer om hjärnan. Ett bra sätt att lufta just hjärnan.

Senvinter eller förvår - det är frågan.

I Stockholm sken solen men på Vätö väntade dimma och sagolikt vacker rimfrost. Ett väder som gjort för redigering.

Så småningom lyfte slöjorna och himlen blev blå här också. Men ikväll rullade dimman in igen. Jag älskar detta - att vara nära naturen och elementen.

Redigeringen idag har gått strålande. Håller jag samma takt i morgon borde jag vara klar till kvällen. Sedan har jag resten av veckan på mig att i lugn och ro läsa igenom manuset och kontrollera att inget blivit korrupt ...

Omslagets alla texter är också klara och nästa vecka har jag möte med Åsa på förlaget för att diskutera PR. Herregud - det kommer snart att bli en bok av allt slit!

Konferensfredag

Om en timme, klockan sju, sätter jag mig i bilen och åker iväg till Svartsjölandet vid Mälaren. Ska träffa kollegor från hela landet och konferera hela dagen. Ikväll kommer jag förmodligen att somna framför teven eller mitt i redigeringen. Kanske både och. Men det är fredag, himlen lovas bli blå och jag ska snart få frukost. Jag tror att det kan bli en bra dag.

Ett fint samtal med Tove

Ett författarsamtal är inget man snyter ur näsan, inte dem jag bjuder in till i varje fall. Jag förbereder dem noga och - framför allt - jag ser till att ha läst författarnas senaste bok/böcker.

Målet är ett samtal som uppskattas av både publiken och författaren. Avslappnat, personligt och intimt.

Att döma av reaktionerna idag nådde vi målet med råge.
Tack Tove Folkesson för att du gästade oss!

Författarlunch och författarsamtal

På dagens schema: författarlunch med Birgitta och Kristin och författarsamtal med Tove Folkesson.
Och så en massa däremellan. Ikväll är det redigering som gäller och jag är väldigt taggad. Så taggad att jag tjuvstartade klockan fem i morse. Att jag studsade upp ur sängen kan även ha haft med våren att göra. För nog är det väl vår nu? I Stockholm åtminstone. Jag tycker att vi helt enkelt bestämmer det.

Förlagsredigering 2:0

Jag tror att jag sträckte ryggen idag. När och hur det gick till har jag ingen aning om men ont har jag. Inte mycket men tillräckligt för att jag ska tänka på det. Irriterande.

Nåväl. Ikväll var jag inbjuden att berätta om mitt författarskap inför en drös gamla kollegor från min tid i filmbranschen. Alltid lika skoj att möta gamla, nya och presumtiva läsare. Men dessförinnan var jag förbi Norstedts för att hämta mitt manus - redaktören Clara var klar med sin andra genomgång. Givetvis slet jag genast upp kuvertet - hur löd domen?

"Tack för en mycket bra omarbetning!" hade Clara skrivit. "Boken är rolig att läsa, du ska vara supernöjd med den och ditt arbete."

Hurra!

Jag har elva dagar på mig att redigera innan det är dags för slutspurten. Bara att kavla upp ärmarna alltså.

Jobbat hemifrån

Jag har jobbat hemifrån och bland annat läst ut Tove Folkessons roman Sund. Är fortfarande lite tagen av den. Shit pommes frites vilken begåvad författare hon är, Tove. Med en unik röst och språkbehandling.
När jag jobbar hemifrån blir det intensivt - ingen tid för lunch direkt. Idag åt jag en mandelstång, en chokladruta och en burk makrill i tomatsås. Det är en himla tur att jag har T som tycker om att laga mat - ikväll bjöd han på bönpasta och köttfärsås.
Så firade jag Internationella kvinnodagen.

Det börjar dra ihop sig

Måndag igen. På onsdag får jag tillbaka Alla dessa hemligheter från Clara på Norstedts och har sedan 1,5 vecka på mig att redigera texten än en gång. Inte mycket tid men jag föredrar korta, intensiva processer framför långa och sega. Sedan tar korrekturläsningen vid. I samma veva som boken skickas till tryck i början av april tar vi fram flyttkartongerna från källaren och börjar packa: flyttlassen upp till Norrtälje går den 20 april. Till dess ska vi ha skalat av vårt bohag med 36%. Det ryms liksom inte lika mycket på 54 kvm som på 85 ...

Söndagsbio: A bigger splash

Italiensk sommar, medelhavet och vackra människor. Idylliskt tills ett par ormar kommer till paradiset och fyller det med dekadens och svartsjuka. Och ute på medelhavet drunknar flyktingarna.
A Bigger Splash är allt annat än feelgood, den är djupt obehaglig. Men också fascinerande. Att berättelsen inte kommer att sluta bra, förstår vi. Eller?
Genomgående bra skådespeleri - har vi någonsin sett Ralph Fiennes så utflippad någon gång?
Filmen är en remake av den franska klassikern La Piscine  (1969), då med Alain Delon, Romy Schneider, Maurice Ronet och Jane Birkin i rollerna. Fast med ett annat slut.

Lavendel och hav

Lavender Mazarine

Deep Ocean

Efter att ha tänkt länge och väl bestämde vi oss till slut för att - för en gångs skull - inte välja mönstrade tapeter till Norrtäljelägenheten. Det blev lavendel till köket och hav till vardagsrummet. Ur Ecos nya kollection Crayon. Kommer att passa fint i en lägenhet byggd på 50-talet.

Till salu

Mammas lägenhet är till salu. Den hon tyckte så mycket om och trivdes så bra i. Jag tittar på bilderna som mäklaren lagt ut och gråter. Lägenheten är helt tom. Tömd. Men jag ser märkena efter mammas alla krokar och vet precis vilka tavlor och fotografier som hängde på var och en av dem.
Till sommaren ska hennes älskade kolonilott också säljas men det orkar jag inte ens tänka på.
Jag dricker ett glas rosé istället.

Hammocken där jag låg i höstas är också tom.

Inför nästa veckas samtal med Tove Folkesson ...

... ska jag ägna dagen och helgen åt att läsa, läsa på och läsa om.

Korrupt fil, var god dröj.

Det tog tre veckors kvälls- och helgarbete (lite natt också om jag ska vara ärlig) att redigera Alla dessa hemligheter. Drygt 10.000 ändringar blev resultatet. Igår morse mejlade jag tillbaka manuset till redaktören Clara och samma eftermiddag hörde hon av sig och sa att filen var korrupt. Min text hade på ett antal ställen blivit obegriplig.

3 veckors jobb, 10.000 ändringar.

Filen korrupt.

Man kan säga att jag bokstavligen frös till is.

Jag var på jobbet och slängde mig genast över manusfilen (som jag givetvis sparat på flera olika ställen och i flera olika versioner). Clara hade rätt - Word hade på sina ställen formaterat om min text till något som såg ut som en blandning av finska och rövarspråk. Rena rappakaljan. Aldrig tidigare har jag varit med om något liknande och då har jag arbetat i Word i åratal. Men kanske att det hade med konverteringen mellan Mac och PC att göra? Kanske att filen var korrekt i min Mac hemma?

Det var den inte.

Igår kväll satte jag mig och klickade upp den senast korrekta versionen av mitt manus (från i söndagskväll) och reparerade hela texten. 4,5 timme senare var jag klar. Sedan dubbel- och trippelkollade jag filen innan den skickades till Clara igen.

Vad jag lärde mig av detta? Absolut ingenting förrutom att när shit happens är profylaxandning en himla bra grej att ta till.