Bygger hus och manus

En fin dag tillsammans med pappa, 80 år nästa år men fortfarande pigg och spänstig. Givetvis talade vi om Bygget - bland mycket annat. Byggen intresserar honom. Just nu har det avstannat p.g.a. semester. Vi hade ett avslutande möte med byggaren och gick igenom det sista. Nästa gång vi ses - i Påsk hoppas vi - ska gästhuset var beboeligt och storhuset stomrest.

Vi lär oss väldigt mycket om att bygga hus i Frankrike. Processen, kostnaderna, byråkratin, allt man ska tänka på, fällor att undvika ... Eftersom grannen vi hyr av också byggt hus samt jobbar som fastighetsmäklare har vi dessutom någon annan än byggaren och arkitekten att bolla med.

Idag blev jag klar med kapitel 8 i min nya berättelse och närmar mig sakteligen slutet av första akten. Förhoppningsvis hinner jag bli klar med den innan min semester är slut.

För två veckor sedan såg gästhuset ut så här.

Nu ser det ut på detta viset. På övervåningen ryms badrum och sovrum, på bottenplan storstuga.
Bakom huset finns en liten innergård. Framför  en smal terrass.

Dimmigt värre

Jag älskar att vädret växlar utan att värmen försvinner. Idag har det varit riktigt dimmigt och fuktigt. Vi passade på att städa den lilla lägenheten som vi hyr och att handla. Jag fick även en del skrivet - snart klar med ytterligare ett kapitel som inte varit helt lätt att få till. Ett allvarligt tema som inte får bli för tungt eftersom jag inte vill skriva en tung berättelse. Samtidigt vill jag inte slarva eller tramsa bort allvaret i den. Det gäller att hitta rätt balans, vilket är svårt.
I morgon kommer pappa på besök igen. "Jag bjuder på lunch, boka en bra restaurang", sa han. Jag svarade att vi hade exakt 4 restauranger och en pizzeria att välja mellan ...

Det slumpade sig att vi vaknade tidigt idag och fick uppleva en disig soluppgång.

Dimman välde in i stora sjok från havet och täckte snart det mesta, inklusive bergen. Häftigt!

Collioure

Åker man lokaltåget en kvart norrut (att köra bil dit är vansinne eftersom det dels tar längre tid, dels inte finns någonstans att parkera p.g.a. extremt mycket turister) kommer man till vackra Collioure. Det gjorde vi igår eftermiddag. Strosade omkring i gränderna, fönstershoppade, åt en utomordentlig god grillad guldsparid (även kallad guldbrax), lyssnade på en fin jazzkonsert utomhus och tog så småningom sista tåget tillbaka till vår oretuscherade och lugna lilla by.

Ny strand

Detta är vår fjärde semester i Cerbère men vi har mycket kvar att upptäcka. Idag tog vi bilen bort till den gamla dynamitfabriken vid den mycket vackra l'Anse de Paulilles, numera friluftsområde och naturreservat.

Skrivandet går långsamt framåt. Varje eftermiddag sitter jag och skriver. Ibland mer, ibland mindre. Det blir nog en bok till slut ...

Mera hus

Hela dagen ägnades åt Huset. Möten i Perpignan med olika leverantörer samt arkitekten. Det var 39 grader varmt i Perpignan. I vår lilla by bara 32. Vi är rätt så trötta nu. Men mycket nöjda. Dörrar och fönster av olika storlekar och modeller beställda, garageport likaså. Samt ett alldeles underbart stänkskydd i keramik till köksväggen i allrummet.

Teakfärgade keramiklängder som stänkskydd.

Ännu en dag

Vi föredrar strandhäng fram till klockan två, innan solen blir för het. Sedan går vi hem och äter en sen lunch. Resten av eftermiddagen tillbringar vi gärna hemmavid. Jag skriver och T läser tills det är dags att gå ner till byn och handla middagsmat. Efter att vi ätit tar vi en kvällspromenad och sedan avslutar vi dagen med mer läsning. Mer spännande än så är inte våra dagar och det är precis så här vi vill ha det. Ikväll var vi dock bjudna till våra grannar och vi satt till sent på deras terrass, beundrade himlen och utsikten, åt och pratade. Om byn, om att bygga hus, om livet. En fin kväll.

Vindrufs och granitkeramik

Saltvatten är väl inte det bästa mitt hår vet men jag bara måste doppa huvudet när jag badar. Eftersom jag älskar att bada ser jag ut därefter.
Nåväl.
Igår blåste det för mycket för att vara på stranden så vi åkte till Perpignan istället, franska Kataloniens huvudstad, för att kika på golvplattor och kakel. Till lillhuset (det stora väntar vi några år med att göra klart invändigt) och till alla terrasserna och trapporna. 216 kvm in alles. Försäljaren föreslog avlånga klinkers som ser ut som trägolv - tydligen är det en ny favorit här nere. Jag förklarade att trägolv, äkta trägolv, hade vi så det räckte hemma i Sverige.
Till slut valde vi samma plattor till alla golven eftersom vi gillar när gränsen mellan ute och inne suddas ut (som Ernst brukar säga). Stora plattor (60x60) italiensk granitkeramik. Till badrummets väggar blev det spanskt kakel. Allt i samma pärlvita nyans.

Byggmöte

27 grader varmt och fuktigt och jag ser ut som ett får i håret. Jag har gett upp alla försök att få till en anständig frisyr.

Igår hade vi besök av far, bror, svägerska och halvsyster som bilade från Montpellier, så det blev inget skrivet. Istället åt vi. Och promenerade. Och åt igen. Därför passar det bra med regnskurar och inomhusväder idag.

Vi har, tillsammans med vår arkitekt madame Bellavista och vår byggare monsieur Parra, diskuterat bygget. Allting går enligt planerna och det finns inget att oroa sig över.

Sedan var det dags för det roliga - att titta på färg- och materialval, puts, hängrännor och stuprör, balkongräcken, dörrar och fönster ...

Guldkranar och marmor är inget för oss utan vi föredrar en enkel stil som harmonierar med den katalanska byggtraditionen. Men inte gammaldags dock. Klassiskt och tidlöst, det är vår melodi.

Roligt - och smickrande eftersom det är jag som skissat planlösningen - är att vårt bygge används som ett mycket lyckat exempel på maximalt utnyttjande av en till synes hopplös tomt.

Fin recension i Icakuriren!

Icakuriren nr 29 2016

Fest och nyckelscener

Ikväll är det fest i byn. Först serveras grillade sardiner och öl på torget la Rambla, sedan blir det dans. Så värst danssugen är jag väl inte men det är lika roligt att titta på dem som är det. Dansstilarna är många och varierande men glädjen hos festprissarna stor.

Jag har ägnat eftermiddagen åt att skriva färdigt en nyckelscen som jag först försökte smita undan från eftersom jag tyckte att den var obehaglig att skildra. Men jag insåg rätt snabbt det absurda i mitt resonemang. En nyckelscen som hoppas över lämnar ett svart hål efter sig. Om inte är den ingen nyckelscen. Bara att kavla upp ärmarna alltså. Efteråt firade vi med kaffe och småkakor på La Dorade (bilden).

Prisad vare resemadrassen

Att inte kunna sova när det är fullmåne gäller inte mig som det verkar. Överhuvudtaget sover jag som en prinsessa den här semestern, trots stenhård säng. Vis av förra sommarens upplevelse (det tog flera veckor för ryggen att återhämta sig), packade vi i år med oss uppblåsbara resemadrasser. Herregud vilken skillnad! Jag vaknar utvilad och utan smärta. Billiga var de inte men värda varje krona. Betydelsen av god nattsömn ska inte underskattas. Hädanefter får madrassen följa med på alla mina resor.

Fullmåne över Cerbère.

Drömmar

När jag inte skriver eller läser ägnar jag mig åt att drömma om vårt franska hus. På fredag ska vi träffa arkitekten och byggaren för att summera läget och fatta ett antal beslut. Det gäller att passa på när T och jag är på plats. Även om vi försöker att inte gå händelserna i förväg, kan vi ändå inte låta bli att fantisera. Till exempel om färgsättningen av huset. Idag landade vi i att vi vill hålla oss till den färgskalan som finns naturligt i trakten.

Vi drömmer alltså om ett vitt hus med rött tegeltak, terrasser klädda med klinkers som skiftar åt rosa/terrakotta. Räcken i svart smide, fondväggar utomhus klädda i traktens skiffer samt en smaragdgrön liten pool.
Kanske ändrar vi oss under resans gång. Eller så gör vi inte det.

Upp med solen

Jag försöker att behålla sommarens goda vanor med sund mat och dagliga promenader. Morgonens vandring gick upp till Cap Cerbères soldrivna fyr. Bakom den skymtar Spanien. Lunchmat: grekisk sallad.Det varma ljuset beror inte på något filter utan på att solen precis stigit upp över horisonten.Cerbère vaknar.

Tillbaka

Så är vi här igen - i vår franska by - och det känns så märkligt välbekant men samtidigt overkligt. I går morse åt vi frukost i Norrtälje. Idag på ett hotell i Toulouse. Och om en liten stund ska T laga middag i lägenheten vi hyr av våra grannar. Himlen och havet är osannolikt blåa och allt är sig likt från förra sommaren. Grannarna - tillika våra hyresvärdar - kom och kindpussades och gav oss handdukar, parasoll och annat som vi lämnade kvar förra året. Men det finns en stor skillnad och det är att vår tomt inte längre är orörd. Där pågår ett bygge nämligen och nästa sommar kanske vi inte längre hyr hos någon utan istället sover i vårt eget lilla hus. Det som ska bli gästhuset. För storhuset (som också är litet) väntar vi med att färdigställa invändigt tills vi har råd.

Där skåpbilen nu står ska byggas ett garage och ovanför det en terrass och lite längre in ett hus. Lillhuset  i rött tegel i bakgrunden är det blivande gästhuset där vi ska bo i väntan på att färdigställa storhuset. Mellan husen kommer det att finnas en patio i etage med bassäng och matplats. Hon på bänken är jag och leendet är äkta - det är härligt att vara här igen!

Samma fantastiska utsikt som förra året. Vingården med tillhörande oglamorösa hus är dock till salu.
Kostar enligt ryktet "bara" 1.000.000 euro.

Karma

Vansinnesdådet i Nice den 14 juli, min älskade födelsestad som präglat min barn- och ungdomstid, tänker jag inte kommentera här. Men det finns en särskild plats i helvetet för dem som mördar barn. Oavsett vilken gud man tror på, oavsett om man tror på någon gud överhuvud taget. Jag kallar det för Karma.

Snart på väg

Långpromenerat, planterat rosor, klippt gräs, städat, vattnat, tvättat tre maskiner, packat, betalat räkningar, dubbelkollat flygbiljetter, hyrbil och hotell. I morgon bär det iväg till Cerbère och stugan tas över av först dottern och sedan sonen. Härligt med miljöombyte även om jag aldrig längtar bort från Vätö.

I Roslagens famn på den blommande ö, där vågorna kluckar mot strand ...

Tiden rusar

Sol, åska, störtregn men hyggligt varm. Svensk sommar! Dagarna rusar och jag fattar inte vart de tar vägen. Jag stiger upp jättetidigt (vaknar av mig själv) och ändå försvinner tiden. Möjligen kan det bero på att jag skriver (och raderar) och unnar mig tupplurar. Sedan läser jag också - sex romaner avbetade redan.
På dagens schema: tanka båten, köpa buskrosor till slänten, köpa solglasögon till T.
Manus 4 har passerat 10.000 ord. Målet är att ha ett råmanus klart i slutet av december.

Semestervecka 2 påbörjad

Igår fick mammas aska komma ner i jorden. Det kallas för urnsättning. Märkligt ord. Solen sken och alla vi barn med respektive var där. Urnan var av näver och mycket vacker. Jag läste en dikt och vi planterade en ros. Nu kan vi äntliga säga vila i frid till mamsen även om jag tror att vila är det minsta hon är intresserad av att göra.
Jag gillar att åka bil på sommaren, T gillar att åka tåg året runt. Så vi kompromissade - bil upp till Gävle genom den uppländska naturen och sedan tåg. Funkade fint fint och jag fick lite skrivet på tåget. Vi åkte upp över dagen bara och är nu tillbaka på ett gråmulet Vätö. Men vad gör det - på lördag är vi i Cerbère.
På dagens schema står ingenting. Det innebär att jag kommer att skriva och T att gräva. Han har en vision för en bit av slänten nedanför stugan. Där växer just nu ormbunkar (eller örnbräken om vi ska vara  korrekta), ogräs och hasselsly. T drömmer om rosor.

Norrtäljedag

T är överlycklig - äntligen har hans semester börjat. Vi möttes upp i Norrtälje där jag tillbringat dagen. En fantastisk dag med sol, shopping (reor överallt), kondisbesök samt diverse fix inför vår resa till Cerbère. Det är gångavstånd till det mesta i Norrtälje och jag gick och gick och gick. Nu är jag förstås helt slut. Men så plingar det i mejlboxen och jag upptäcker att allt inför Bokmässan är ordnat, jag behöver inte lyfta ett finger. Genast piggnar jag till. För mig som är van vid att alltid få boka allting själv är detta höjden av lyx. Jag ÄLSKAR att ha ett förlag som marknadsför mig och min bok, som bokar mina resor och hotellrum. ÄLSKAR. Eftersom det ger mig tid att ägna mig åt annat. Som att skriva till exempel.

Längst ner syns Norrtäljes turistbyrå där Louise i Alla dessa hemligheter jobbar ...

Ännu en dag

Vissa av sommarprogrammen är grunda som en vattenpöl, andra djupa som en skogstjärn. Jag börjar lyssna på dem alla men stänger av om jag inte fångas. Det med patentingenjören och medborgarrättskämpen Gloria Ray Karlmark tyckte jag mycket om. Det fick mig att avsky företeelser som rasism och segregering ännu mer.
Nyss hittade T en stackars mus i en av sorkfällorna. Det var det mest spännande som hände idag. Men tråkigt har jag inte - jag skriver ju.

Dagarna går ...

... och de är inte särskilt varierade. Jag promenerar, jag skriver och jag läser. Pratar med grannarna. Vädret däremot växlar ständigt. Fantastiska morgnar, skurar på dagen och fina kvällar. Det är därför jag passar på att ta mina långpromenader tidigt på dagen. Samma rutt varje dag: 7,8 km avverkade på ca 1 t 23 min. Gånghastighet i snitt: 10,45 min/km i varierad terräng - skog, asfalt och grus. Lite enahanda blir det men ändå härligt att röra på sig.
Det blev ett bra skrivpass i går också, jag har hittat rytmen nu. Men nästa vecka drar jag ner på takten lite. Då börjar T:s semester och jag vill gärna umgås med honom också, inte bara med mina romanfigurer.

Utsövd och med flow

Som en stock sov jag i natt. Vaknade till i gryningen, konstaterade att det var gryning, lyssnade på fågelkvittret en stund och somnade sedan om. Sov till halv åtta, klev upp och kände mig pånyttfödd. Halleluja!
Frukost utomhus, dusch, städning och långpromenad. Lagom tills jag kom hem och satte mig vid datorn mulnade det på. Sedan skrev jag nästan oavbrutet i fyra timmar. Pausade för att äta, konstaterade att vinden vänt och blivit nordlig och skrev lite till.
Detta med att planera sin berättelse funkar verkligen otroligt bra för mig. "Berätta om hur det kommer sig att Agnes och Linus känner varandra" kan jag till exempel ha noterat i mitt flödesschema. Eller "Plantera XX-händelsen som kommer i kapitlet XX och får ödesdigra konsekvenser i kapitlet XX". Sedan skriver jag på och låter fantasin flöda fritt. Vissa dagar går skrivandet trögt vilket inte alls betyder detsamma som att resultatet är dåligt. Andra dagar, som idag, har jag flow. Vilket inte alls betyder att resultatet per automatik blir bra. Men idag kändes det som att det blev det. Bra alltså.
Halleluja!
Sedan satte jag mig på altanen med en bok och väntade på att T skulle komma hem från jobbet - hans semester börjar först nästa vecka. Givetvis läste jag upp resultatet av dagens arbete för honom, trots att jag lovat mig själv att låta bli. Han mumlade något som jag tolkade som beröm.
Halleluja!

Svensk sommar - det gäller att fånga den innan den försvinner igen.

Den stora trötthetens dag

T:s ros, Lykkefund, blir större för varje år.
Och som den doftar!

Lika full av energi som jag var igår, lika golvad av trötthet har jag varit idag. Sov en stund på förmiddagen, en stund på eftermiddagen och en till på kvällen. Däremellan har jag läst, tagit en promenad och njutit av våra rosor. Ändå längtar jag efter att få gå och lägga mig, vilket jag ska göra alldeles strax. Jag var tvungen att först lyssna på poeten, musikern och författaren Tom Malmquists sommarprogram. Tom romandebuterade förra året med den uppmärksammade I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, den verklighetsbaserade berättelsen om hur hans höggravida fästmö Karin dör i akut leukemi samtidigt som deras barn, Livia, räddas.
Drabbande utan att bli sentimentalt.

Sommarlov!

Den blev mycket lång, denna min sista arbetsdag innan ett fem veckor långt sommarlov tar vid, och jag är ganska trött. Men nu har jag kommit hem, sitter i min fåtölj och väntar på att bli serverad en kopp te. Av T.
Fem veckor ledigt ...
Okej, jag har jour nästa vecka, ska hålla koll på fakturor som kommer in i systemet, men ändå.
Fem veckor som jag kan ägna åt att skriva och läsa. Och åt att sova. Herregud vad jag ska sova ...
Först fjorton sköna dagar i stugan innan det är dags att åka ner till vår franska by.
Hurra vad det känns bra!

Cerbère i våra hjärtan. Bild: Jean Louis

Sommarprat om robotar

Morgonens resesällskap på bussen (förutom T som inte är till mycket sällskap eftersom han brukar passa på att sova en stund) var robotforskaren Danica Kragic Jensfelt. Egentligen är hennes titel professor i datalogi och hon berättade i sitt sommarprogram om såväl sitt yrke som att hon är mamma till en pojke med grava funktionsnedsättningar. Hon skissade på en framtid där robotar skulle kunna vara till stor hjälp för just personer med funktionsnedsättningar. Dessutom ställde hon den existensiella frågan: Var går gränsen mellan människa och maskin?
T borde ha lyssnat han också - fascinerad av robotar som han är ...